A Princes Confession - 44 |
Kap 44
Ayaka
trotts att hennes huvud dunkade en aning och hennes hjärta plötsligt var överladdat med känslor och problem så somnade hon ganska så fort.
När solen började stiga över kullarna väcktes hon ur en tung dimma. Hennes kropp kändes som förlamad och hennes sinne låg svagt kvar i en avlägsen dröm. När hennes medvetande väl kände igen de bilder hennes hjärna producerade, satt hon sig nästan tvärt upp. Det var bilder och känslor från de underligga tillfällena då Shou hade brottat ner henne i sängen och när de hade blivit instängda i det trånga utrymmet bakom lönndörren i biblioteket.
Hon mötte sin förvirrade åsyn i den stora spegeln på byrån och suckade åt sig själv. Det var nog dags att göra sig lite i ordning. Om bara några minuter skulle ändå en tjänsteflicka springa in och tvinga henne upp på fötter.
Slottet var självklart redan i rörelse då Ayaka spatserade ner emot en av de olika matsalarna för att få i sig lite frukost. Till sin förvåning satt Rias där med några okända ansikten och åt. Han såg klarvaken ut och Ayaka kände att hon inte riktigt visste hur hon skulle bemöta honom efter gårdagen. Men hon behövde förstås inte bemöta honom alls. Han hade ju bara varit hennes bordsgranne och makt klyftan emellan dem var tillräckligt stor att det inte spelade någon roll ifall hon hälsade på honom eller inte, så vida inte han hälsade på henne först. Men till hennes förvåning såg han upp från sina samtal då hon kom förbi och log åt henne.
”Godmorgon fröken Ayaka.” sa han. De andra männen som talade med honom såg förbluffat upp. Hon kom nästan av sig först.
”Godmorgon Lord Rias!” svarade hon och neg innan hon gick in i köket för att hämta något. Hennes hjärta slog fort. Hon hade blivit så överraskad. En äldre dam i köket kom fort fram till henne.
”Nej nej unga dam, sätt dig ner där ute så kommer vi ut med mat åt dig!” sa hon.
”Okej.” svarade Ayaka storögt. Det var väl fördelarna med att vara i någon annans hov.
Hon satt sig ner vid ett ensamt bord och i samma stund som hon fick en bricka med nybakat bröd och juice reste sig Rias upp ifrån sitt bord. Han bockade åt de äldre männen och vände sig sedan om emot området hon satt på.
Hon såg bara försynt på honom, tänkte han komma till henne?
”Du ska se att om bara någon minut kommer matsalen vara proppfull utav människor, det är smart att gå upp tidigare om man vill ha en lugn sekund på morgonen.” sa han och började gå emot henne.
”Ja jag antar det. Var du uppe tidigt?” frågade hon och lättades över hur enkelt det kändes att tala till honom. Han verkade vara samma man idag som han var igår.
”Jag är uppe innan tuppen, alltid.” sa han och log. Han lutade sig emot hennes bord men precis då vändes hennes blick emot ingången. Hennes blick föll på en figur som irriterat kisade emot solljuset som stripade in i matsalen.
”Shou.” råkade smita ifrån hennes läppar och hon stoppade fort in en brödbit i munnen som att det skulle kunna få det hon sagt att bli osagt. Rias rynkade pannan och sträckte på sig innan han kollade åt de håll hon hade kollat. Shou gav dem en oläslig blick innan han började gå in i matsalen. Utan att riktigt se emot dem gick han med raka steg emot henne och drog ut stolen framför.
”Godmorgon Lord Rias.” sa han torrt och satt sig ner framför Ayaka. Rias bukade kort tillbaka.
”Godmorgon Prins Shou.” sa han.
Hon synade honom som för att se om han ens tänkt att säga något till henne, men det verkade inte så och hon förblev tyst. Hade de varit hemma nu så hade hon förmodligen sagt något spydigt åt honom men det kunde bli så fel här och hon ville trotts allt inte att folk skulle tro... eller förstå att Shou hade tjänare som var respektlösa. Rias blev plötsligt tyst också. Tillslut vände han sig åt Ayaka igen.
”Jag bör lämna er, men så fort det finns tid över vore det en ära att få samtala med dig fröken Ayaka.” sa han innan han bugade åt de båda och gick iväg med rak rygg. Hans ryggtavla var ståtlig och vass men den kändes stel och en aning obekväm. Ayaka såg över till Shou.
”Har du kunnat sova bra?” frågade hon och sneglade på honom. Han rynkade pannan och såg på henne.
”Jag skulle inte föredra att ha samma natt igen men jag klagar inte..” sa han. Det lät visst som att han klagade.
”Eh, de här sängarna är ju precis lika sköna som din, vad har du att sura över?” frågade hon och ångrade sig direkt efter att hon sagt det. Hon förstod att han inte var någon morgon människa och att denna dygnsrytm inte var hans vanliga, det var inte smart att reta upp honom och framför allt, om någon hört hennes ord och tolkat dem som att hon faktiskt visste hur Shous säng kändes så kunde ett förfärligt ryckte spridas. Men till hennes förvåning så svarade inte Shou. Kanske var han för trött för att ens orka.
”Det var ofint av dig att lämna tidigt i går natt.” sa han plötsligt. Ayaka såg chockat upp. Tusen ursäkter ville flyga ur henne men det skulle bara låta patetiskt.
”Hur vet du att jag lämnade?” sa hon i stället.
”Jag såg när du och Lord Rias gick.” sa han monotont. Hon snörpte på munnen.
”Det var ingen annan som la märket till mig..” sa hon tyst. Hon hade fort ätit upp sin frukost och reste sig upp.
”Jag går först m lord!” sa hon och neg dock inte utan en gnutta av ironi. Det kändes inte äkta från hennes sida. Men hon lämnade matsalen utan att någon tyckte att hon hade betett sig illa. Hon rynkade pannan då hon var på väg tillbaka till sitt rum. Det var en stund kvar tills ceremonierna skulle dra igång. Hon kunde inte hejda sina ursinniga steg då hon klampade på rakt fram. Hur kunde detta korta möte gjort henne så arg? Innerst inne visste hon varför och hon ville åka hem nu och att det skulle bli som vanligt. Fast kunde det de då? Hon ville veta vad Shou tänkte och hon ville veta vart hennes gränser gick. Hon visste att hon hade korsat den gränsen hela tiden förut men det var som att denna värd hit hade fått henne att inse allvaret i Shous position. Visst hade hon alltid älskat kungahuset och haft respekt för det men när det kom till Shou så var det som att myntet aldrig riktigt hade fallit ner. För än nu... att vara prins var en oerhört stor maktposition. Lord Rias som hon tyckte kändes adel i sitt sätt var ändå inte ens i närheten utav Shou. Dock befann de sig i hovet hos ett ännu större kungadöme... detta var för mycket! Hon var ingenting! Han fanns inte i jämförelse med dessa människor! Shou visste nog redan det, klart han gjorde men hon ville inte att han skulle. Mitt i hennes stormande tankar gick hon rakt in i Rias hårda bröst.
”Aw!” pep hon då hon slungades bakåt och höll för sin näsa. Rias fångade henne fort och fick henne på fötter innan hon ens hunnit uppfatta att han rört vid henne.
”Oj fröken Ayaka, hur gick det!?” frågade han oroligt.
”förlåt mig Rias..Lord Rias, jag såg mig inte för!” sa hon chockat.
Han granskade henne ett tag som för att se att hon inte var skadad sedan log han.
”Kanske har vi lite dit att tala nu, eller har Ayaka något viktigt att ta itu med innan festligheterna?” frågade han. Hon var tyst ett tag. Det enda hon skulle göra var att hämta en klänning annars visste hon inte av något. Kanske kunde det vara lite stress befriande att få tala med någon ett tag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 19 aug 13 - 09:30- Betyg:  | | Spännande. Undrar hur vampyrerna tagits emot... |
|
|
|
