A Princes Confession - 42 |
Kap 42
Ayaka
Konstigt nog kände hon sig inte så otroligt opassande i sällskapet som hon hade trott att hon skulle känna sig. Det var nästan lite kul att för sig själv låssas att man var lite adel. Kanske berodde det på hennes vänliga bordsgranna. Det var en ung man, säkert bara några få år äldre än henne som gav henne smickrande uppmärksamhet. I vanliga fall hade hon nog blivit lite skeptisk, men så här till en ovanlig tillställning, med en gnutta för mycket vin så var det rätt trevligt. Kanske var de lite intressant att se en man intressera sig för en också efter Shous kyliga ignorans.
Rias betedde sig artigt och hon kände sig till och med kvinnlig i hans sällskap. Hans närvaro fick henne att stundvis glömma att hon så väl visste vart Shou satt, att hon såg honom i ögonvrån i bland, att hon undermedvetet höll koll på honom.
”Du jobbar i prins Shous håv, inte sant?” sa den trevlige mannen vid namn Rias. Hon nickade kort och gjorde allt för att inte se åt mannen vid namn.
”Jag ser på din klädsel att du inte bara är en vanlig betjänt heller.” sa han och log milt. Hon strök med fingrarna över klänningen utan att tänka på det.
”Jag har haft tur kan man säga.” sa hon och log stort tillbaka. Rias såg beundrande på henne.
”Tur kan jag knappast tro, prinsen kan ju inte ha kunnat motstå att ha en sådan skönhet vid sin sida när han ändå har makten att få ha dig där.” sa han och hällde upp lite mer i hennes glas. Ayaka visste inte vad hon skulle svara. Hans ord nådde inte riktigt fram till henne. Visst hade hon förstått att Shou var prins och att han hade makt men samtidigt hade hon aldrig lagt någon större vikt i det. Hon var egentligen oerhört fräck emot en sådan överhet. Han var ju prins ffs.
”Jag vet inte de..” sa hon lite försynt. ”Första gången vi träffades slog jag honom i huvudet med en kvast, det kanske blev något fel då..” sa hon och förde glaset till munnen för att smutta på det. Rias stirrade först chockat på henne. Kanske var det olämpligt att säga något sådant. Men hon blev lite lättad när han sedan började skratta. Han skrattade rätt högt, kanske för att han var chockad. Hon började själv att skratta och rummet började kännas lite grumligt. Hon ställde ner glaset och såg på honom.
”Vad?” frågade hon lekfullt och puttade honom på axeln. Han slutade skratta men log stort åt henne.
”Vad har ni för relation egentligen?” sa han. Ayaka höjde på ett ögonbryn och kunde inte hejda sin blick då den automatiskt vändes bort emot Shou. Hon mötte hans blick och stelnade plötsligt till. När hon fort såg tillbaka till Rias försökte hon att se så oberörd ut som hon bara kunde. Det skulle bli så obekvämt om Rias skulle behöva tro att det var något emellan henne och Shou. Han var ju....prins.
”Haha, nej, han bryr sig inte om mig. Jag bara städar hans rum... typ.” sa hon. Att hon inte tänkt på språket under hela kvällen var förstås också oförskämt men Rias verkade inte vara kräsen på det och kanske var det för att hennes glas hela tiden var fullt som hon började att släppa på gränserna. Hon visste att det var Rias som fyllde på det men det var som att hon aldrig hann uppfatta att han gjorde det. När hon sträckte sig efter glaset igen satt hon istället fingrarna på glasets fot och sköt det två centimeter ifrån sig. Hon brukade inte dricka, vem visste vad som skulle kunna hända om hon fick i sig för mycket. Hon ville inte förstöra för det fina brudparet dock kunde hon tänka sig att hon nog inte skulle bli en vild full, utan mer en fräck eller flum full.
Shous blick klistrade sig fast i hennes dimmiga sinne. Såg han henne nu igen? Hon suckade plötsligt så att Rias, som för en gångs skull hade börjat prata lite med sin högra granna, vände sig om till henne.
”Lång dag?” frågade han. Hon ryckte på axlarna. Konstigt nog fick hon lust att gå nu. Tvärt var hon trött på att sitta här. Hon kände att det fanns dimmiga tankar i hennes bakhuvud som hon ville lista ut.
”Det är ju en dag till.” sa Rias och klappade henne på huvudet så att hon såg upp på honom.
”I morgon är ju festen, då brudparet har blivit ett och klivit in i sina makt positioner. Då blir det nog inte så lugnt som ikväll.” sa han glatt. Ayaka kunde inte låta bli att le lite utmattat. Trotts att de flesta satt vid det enorma bordet så var det full rulle omkring dem. Personal och betjänter som sprang fram och tillbaka. Hon kunde skymta några tomma platser vid bordet men klockan hade ändå börjat ticka långt in på natten. Vad kunde de tomma platsernas ägare ha haft för ursäkt att lämna bordet?
Rias såg på henne ett tag innan han tillslut böjde sig fram till henne. Hon ryckte till då luften från hans andedräkt kittlade henne i örat.
”Klockan är mycket, om du vill kan jag följa er till dina rum.” sa han. Hon backade undan lite ifrån honom och såg honom allvarligt i ögonen. Hon konstaterade att det inte skulle göra någon skillnad om hon var kvar längre. De flesta satt kvar för att småprata eller för att de var stora representanter och behövde hållas närvarande för syns skull, som Shou. Det kändes också lite märkligt att Rias som ändå var adel och högt uppsatt, hade placerats så långt ner och bredvid en tjänsteflicka.
”Är det okej?” frågade hon med sänkta ögonbryn. Att lämna med någon annan skulle kännas mindre oförskämt utav någon märklig anledning som hon själv inte kunde komma på. Kanske hade hon druckit för mycket trotts allt. Rias reste sig tyst upp och hjälpte Ayaka upp. Hon såg fort emot Shou när de lämnade men han såg inte tillbaka. De gick ner längst korridorerna och Ayaka skämdes för sig själv då hon plötsligt längtade efter att få smyga in i Shous rum. Få sova nära honom i hans säng. Hon rodnade okontrollerat med blicken i mattan. Hur kunde hon inte ha tänkt på det förut, inte insätt vad hon utsatt Shou för. Tänk om någon i hovet skulle få veta? Vad skulle då sägas om honom. Skulle han förlora respekt hos sina rådgivare och understående? Hon var som tidigare konstaterat fräck och självisk. Men hon ville inte ändra på det. Hon ville vara Shous vän, kunna säga till honom vad hon tänkte på. Inte gå med sänkt huvud och skygga steg. Hon som hade ogillat honom så mycket först, det hade utvecklats till någon slags hatkärlek.
”Vad tänker du på fröken Ayaka?” avbröt Rias mörka stämma hennes absurda tankar. Hon bad en kort bön att han inte sätt hennes rodnande kinder och missbedömt henne. Hon stannade hastigt upp.
”Här är mitt rum.” sa hon. Han såg upp på dörren som att han förväntade sig att hennes namn skulle stå där. Plötsligt kändes det som att han stod mycket nära. Hon la handen på handtaget och pressade sig emot dörren.
”Tack så hemskt mycket för er vänlighet Herr Rias, men här skils nog våra vägar.” sa hon kort. Hon nickade kort.
”Sov gott Ayaka. Hoppas du känner dig piggare i morgon.” sa han. Hon neg försiktigt och väntade på att han skulle bege sig. Han bugade kort och började sakta att gå tillbaka upp i korridoren.
Då Ayaka kom in på andra sidan dörren konstaterade hon en gång för alla att hon faktiskt var berusad och att hon inte passade in i dessa sammanhang. Det var otroligt ovant att välja sina ord.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 18 aug 13 - 16:36- Betyg:  | | Kul att ni skriver igen!!! | | gillardig7 - 13 aug 13 - 19:15- Betyg: | Jag har nu sträckläst alla dina delar av denna novellen och jag måste fan säga att du e helt jävla grym. XD hahahaha förlåt. Men dina karaktärer och ditt språk i både engelska och svenska är fantastiskt/fantastiska.
jag förstår inte hur jag kan ha missat dig innan. Nu kommer du vara 1 av författarna här som jag loggar in för. Detta är skitbra, verkligen. Du är så duktig. Sluta absolut inte med den här novellen, snälla snälla.
MERMERMER! D: |
|
|
|
