11 september |
Denna dag har alltid verkat skrämmande för Lisa, kanske inte så konstigt med tanke på vad som hände 2001, när world trade center rasade.
Varje år när hon vaknade denna dag hade hon en orolig känsla i magen, en känsla av att något hemskt skulle hända än en gång.
Än så länge hade denna känsla visat sig ha fel, men hon vågade inte andas ut förrän klockan slog 00.00 och det blev den 12 september.
En del skulle säkert kalla Lisa vidskeplig, faktum var att hon var en av dom som försökte så gått det gick att hålla sig inomhus fredag den 13,
spottade alltid när en svart katt korsade hennes väg och skulle aldrig få för sig att gå under en stege.
Sen om dessa saker är anledningen till att hon fortfarande lever, det får man själv välja att skapa sin uppfattning om.
Lisa var i alla fall övertygad om att ifall hon skulle strunta i nån av dessa ”seder” skulle något hända någon i hennes närhet,
eller kanske till och med hon själv.
Vem är Lisa, skulle du fråga en av hennes klasskompisar från tiden hon gick i gymnasiet skulle dom mest troligt svara: ”Lisa var en osynlig tjej, en plugghäst som alltid fick MVG på alla uppgifter”
Plugghäst, om dom bara visste hur mycket Lisa avskydde detta ord eller rättare sagt stämpel som hängt med henne sen hon gick i lågstadiet.
Det var väl inte hennes fel att hon hade lätt för sig i skolan, det var väl inte hennes fel att hon faktiskt tyckte det var kul att plugga och framförallt var det inte hennes fel att hennes föräldrar ständigt bråkade och enda sättet hon kunde fly var in i sina böcker.
Lisa lärde sig tidigt att sitta och plugga hemma var inte ett alternativ, hon hade sina gömställen, ett under trappan i trappuppgången, ett i cykelskjulet några kvarter bort och när hon blev äldre blev hennes tillflyktsord stadens bibliotek.
En fristad, ett ställe man var tvungen att vara tyst för att få vistas där.
När väckarklockan ringde denna morgon försökte hon tränga bort alla tankar på vilken dag det var, det här var löjligt varför skulle det hända nåt idag när det aldrig tidigare gjort det under dom senaste åren. Det var bara det att historielärarens prat om world trade center för några år sedan hade skrämt upp henne. Sen dess hade hon fått för sig att någon terrorist skulle leta upp hennes stad och genomföra ett terrordåd.
Att denna terrorist ens skulle hitta hennes lilla stad är i sig ganska otroligt, men otroliga saker händer trots allt. Så därför är Lisa lika rädd denna 11 september som dom senaste gångerna detta datum har utspelat sig.
Tankarna började skena iväg som vanligt, tänk om hon skulle bli kidnappad på vägen till jobbet. Lola skulle i och för sig bli glad för ett sådant scoop, kanske skulle detta göra tidningen till den största i staden en gång för alla.
Lisa såg rubrikerna framför sig ”Lisa 20 år bortrövad”, fast just den där rubriken kändes ganska tråkigt. Om det vore Lola som skulle skrivit rubriken vore det hellre något i stil med ”Lisa synsk, förutspådde att hon skulle bli kidnappad idag”
Naturligtvis vore inte denna rubrik sann men Lola har ett rykte att krydda sina rubriker, eller inte bara rubrikerna hela artiklarna brukar vara lite kryddade allt för att fånga läsarens uppmärksamhet.
Det var trots allt det som var själva grejen med veckotidningar.
Lisa tittade på klockan och insåg att det började vara bråttom nu, hon gick ner till köket för att göra i ordning frukost. Som vanligt detta datum var en sån enkel sak som att göra frukost enklare sagt än gjort. Hon förstod inte varför hon aldrig kunde släppa detta datum, hon kanske skulle behöva gå i terapi?! Ja bestämde hon tyst för sig själv, händer inget idag är det jag som anmäler mig till terapi.
Istället för att göra sin vanliga frukost, havregrynsgröt, så tog hon ett äpple i farten, hoppade på cykeln och cyklade till jobbet. På vägen till jobbet korsade en svart katt hennes väg, hon spottade så att det flög äppelbitar all världens väg. Ingen bra start på dagen tänkte Lisa, knuten i magen blev genast ännu mer påtaglig. Måtte denna dag gå fort och nästa komma innan något händer. Lisa rundade det sista gathörnet och kom fram till jobbet utan en skråma, än så länge.
Hon gick in genom den stora porten, gick direkt bort mot trapporna, att fastna i hissen, eller ännu värre, var det sista Lisa kände för just nu. Sen så har ingen dött av lite extra motion, sen att hennes kontor ligger på 10;e våningen är en annan femma.
Svettig och flåsig kom hon fram till kontoret, möttes av Lolas skratt som ekade i hela huset.
Det var något speciellt med Lolas skratt, det kunde höras på flera mils avstånd. Okej kanske inte riktigt flera mils avstånd men i alla fall så hördes det lång väg i detta höghus.
Lisa hade ingenting emot Lola, tvärtom så kom dom väldigt bra överens. Lola är nog det närmaste Lisa kan kalla en vän, just nu i alla fall.
Lisa gick fram och satte sig framför sin dator, kollade i vanlig ordning sina mejl. Märkte efter ett tag ett ovanligt mejl. Mejlet kom ifrån hennes chef, Rikard.
Hej Lisa!
Jag vet knappt hur jag ska börja, du kanske tycker det är konstigt att jag valde att skicka detta till just dig men jag tror att du om nån skulle kunna förstå detta.
Jag har en obehaglig känsla just nu och du är nog en av dom få som skulle kunna tro mig.
Men nu är även jag övertygad om att det kommer hända något hemskt imorgon den 11 september. Jag vet att du har varit orolig över detta i flera års tid, men nu har även jag insett att det kommer hända något och det kommer hända detta år!!
Jag hoppas naturligtvis att jag har fel, om så är fallet så träffas vi på puben runt hörnet ikväll 00.00 för att fira att vi klarade oss igenom denna dag.
Ta hand om dig och håll ögonen öppna!
// Rikard
Lisa kunde inte tro sina ögon, hur kunde hennes alltid så säkra chef skickat detta mejl till henne. Alla dessa år har hon intalat sig själv att hon bara inbillat sig. Framförallt detta år när hon till och med bestämde sig för att börja gå i terapi om ingenting hände.
Nåväl, hon hoppades precis som Rikard att ingenting skulle hända denna dag och att dom skulle kunna träffas på puben ikväll.
Det gav inget att sitta och fundera på detta just nu, istället bestämde hon sig att börja jobba med dagens artikel.
”5 sätt att komma i dina drömjeans”, hon förstod inte hur hon kunde hamnat på ett ställe som detta. Hon som i alla år drömt om att få skriva om Nyheter, riktiga nyheter som verkligen betyder något. Istället sitter hon på en av alla ”veckotidningar” och försöker hitta på något som läsarna skulle vilja läsa. Ni kanske tycker det låter hemskt att hitta på artiklar, men Lisa tycker att folk borde inse att det inte finns några genvägar till att bli smal, framgångsrik och lycklig.
Men hon visste att läsarna till tidningen inte insåg detta, så därför hittade hon på och skrev precis det dom ville höra.
Bara för att ge ett exempel skrev hon för några veckor sen en artikel som hette något i stil med ”Ät vad du vill och gå ändå ner i vikt, helt utan träning och kaloriräkning”
Detta förstår vilken vettig människa som helst att det är för bra för att vara sant.
Men är du desperat och vill verkligen gå ner i vikt så väljer du att tro på sådant skräp. Detta lugnar din ångest för allt du precis ätit för stunden i alla fall. Till ditt försvar kan du alltid tillägga att ”Det stod faktiskt i tidningen att man kan äta vad man vill och ändå bli smal”.
Det värsta var att Lisa faktiskt började bli bra på att skriva såna här artiklar, läsarna älskade henne och hon fick mer och mer utrymme i tidningen. Detta hade gjort dom flesta överlyckliga, men så länge det inte handlade om riktiga nyheter brydde sig inte Lisa det minsta om hur mycket uppmärksamhet hon fick och hur stort utrymme hon fick i tidningen.
Nåväl det var bara för Lisa att bita ihop och fortsätta med sin artikel, hon satt mitt uppe i den tredje punkten när Lola kom in och frågade om Lisa hade sett Rikard idag.
Åh nej, Rikard. Lisa hade inte ens gått och kollat att hennes chef var på plats. Oron i magen växte och växte och hon tänkte på Rikard mejl. Tänk om han verkligen hade rätt tänk om något hemskt skulle hända idag.
Lisa kunde inte låta bli att tänka att tidningen kanske hade fått något hot och eftersom han är chef kommer naturligtvis dessa hot direkt till honom.
Hon vaknade till ur sina funderingar när hon insåg att Lola fortfarande var kvar och vid det här laget bokstavligt talat stod och viftade framför hennes ansikte för att försöka få henne att reagera.
Lisa hasplade ur sig ett förlåt och sprang bort till Rikards kontor.
Det var mycket riktigt tomt precis som Lola just hade berättat för henne.
Lisa satte sig ner på Rikards stol och började försöka hacka sig in i hans dator, efter några försök fick Lisa syn på en postitlapp som satt fastklistrad på skrivbordet. ”Lisa det är idag det händer”.
Lisa ryste till och skrev utan att tveka in lösenordet ”11september” datorn plingade till och hon var inloggad. Hon visste inte vad som skrämde hon mest, mejlet från sin chef, det faktum att han lämnat en lapp åt henne eller datumet som denna dag bar på.
Allt detta skrämde Lisa något oerhört, men hon insåg att hon var tvungen att sätta dessa känslor åt sidan om hon någonsin skulle hitta sin chef i tid.
Hon började gå igenom hans mejl, vilket hon ganska snabbt insåg skulle ta en väldig tid. Bara sedan igår hade han fått 48 nya mejl. Detta var mer mejl än Lisa fått det senaste året, hon skrattade till tyst för sig själv. Bläddrade vidare, detta pågick ett bra tag innan hon till slut ryckte till.
Hon var tvungen att läsa rubriken en gång till för hon trodde inte sina ögon
”Slutet är nära, vi är snart där”.
Detta var inte vad Lisa hade hoppats på, detta var mycket värre än hon ens kunnat anat.
Hon kollade avsändaren, anonym, en galen terrorist, maffiamedlem eller vad det här nu var använder naturligtvis inte sin egen användare.
Tiden hade sprungit iväg och först när hon kände sin mage kurra insåg hon att klockan redan var 14 och äpplet hon slängde i sig till frukost hade inte varit tillräckligt.
Hon lyfte blicken från datorn och insåg att alla på kontoret iakttog henne, men direkt hon höjde blicken fortsatte dom arbeta som om inget hänt.
Lisa gick mot dörren och på vägen ut fick hon till sin förskräckelse syn på blodfläckar på golvet. Detta var inte bra, inte alls bra. Vad kunde det betyda? Var hon redan för sent ute, hade någon redan kidnappat och mördat hennes chef?!
Hemska tanke!!
Lisa ökade på stegen och tog vägen förbi cafeterian på vägen ut, det var lång kö men när hon väl kom fram köpte hon sig en macka som hon snabbt tuggade i sig.
Ingen tid fick gå till spillo, om hon bara kunde hitta Rikard och få en förklaring på allt det här. Hon försökte intala sig själv att hon skulle hitta honom helt oskadd och att det skulle finnas en naturlig förklaring till allt detta.
Hon stoppade en taxi direkt hon kom utanför byggnaden, rabblade Rikards adress utan att ens fundera. Hon blev förvånad att hon kunde den utantill, när hade hon lärt sig den?
Det spelade ingen roll just nu, huvudsaken var att hon var på väg dit nu och att hon nu förhoppningsvis skulle få en förklaring. För måtte han vara oskadd, eller kanske skulle hon hitta han styckad i delar i badkaret?
Sluta, viskade Lisa tyst, hon insåg själv att hon hade sett alldeles för många tv-serier och filmer på tvn och det hade minst sagt påverkat hennes tankar till det värre.
Rikard bodde i en förort utanför staden, denna resa brukade i vanliga fall ta 40 minuter, men just idag var det världens trafikköer. Typiskt tänkte Lisa, bara för att man har bråttom ska det naturligtvis vara 100-tals tills som ska åt samma håll som jag.
Efter en lång taxiresa som inte tog mindre än 1 timme och 15 minuter var hon äntligen framme.
Hon stannade till och betraktade det gigantiska huset, att vara chef för en stor tidning måste verkligen löna sig. Ett sådant stort hus kommer jag aldrig ha råd med, tänkte Lisa för sig själv. Hon gick uppför uppfarten, gick fram och ringde på dörren.
Det kom en ung kvinna och öppnade, mest troligt Rikards hemhjälp med tanke på kläderna hon hade på sig. Det var typiska kläder som hon brukade se hemhjälperna i dom serierna hon följde ha på sig. Hon tänkte direkt på ”Dorota” i serien gossip girl, hon skrattade till och insåg att hon stått helt tyst och inte sagt ett ord till hemhjälpen som öppnat dörren för henne.
”Ursäkta mig jag söker Rikard”, fick Lisa till slut ur sig.
Kvinnan i dörröppningen skakade sakta på huvudet och Lisa såg hur hon försökte formulera en mening i huvudet och till slut så fick hon ur sig ”Rikard hemma inte, jobbet, möte”
Lisa log, tackade och gick därifrån.
Detta var inte alls vad Lisa hade hoppats på och dessvärre var det fortfarande lika mycket trafik så hon insåg att det skulle ta lika lång tid att ta sig tillbaka till staden som det hade tagit att ta sig hit ut. Men det var inte mycket hon kunde göra åt det, så hon hoppade in i taxin och bad chauffören att köra tillbaka till staden.
Hon kollade på klockan när hon var tillbaka i staden 17.05 visade den, det var fortfarande 7 timmar kvar av denna hemska dag. Hon försökte desperat tänka ut hennes nästa steg, vars skulle hon kunna hitta Rikard nu när hon visste att han inte var hemma.
Hon började gå, kände att hon behövde den friska luften efter all tid i taxin.
Då det plötsligt slog henne, han kan vara på någon av alla restaurangen han brukar besöka. För var han inte på jobbet eller hemma är sannolikheten trots allt stor att han har sitt möte på en restaurang. Så Lisa började att söka igenom restaurang efter restaurang och när hon hade kommit restaurang 13 i ordningen var hon ganska less och kollade på klockan och såg att den var 20.00.
Vilken tid allt detta letande hade tagit. Hon hade i och för sig gått mellan alla restauranger och därmed hade det tagit längre tid.
Än en gång började hennes mage protestera högljutt, då insåg hon att allt hon ätit idag var delar av ett äpple och en macka.
Hon suckade och började känna sig besegrad, hade denna hemska dag tagit hennes chef ifrån henne. Hon som alltid hade varit småkär i honom utan att vågat erkänna det för sig själv och än mindre vågat erkänna det för honom.
Då såg hon den puben, puben där han hade velat träffa henne denna kväll 00.00 för att, ifall inget hade hänt fira att dom båda levde.
Lisa var egentligen allt annat än sugen att gå ut på puben, men tänkte att hon skulle känna sig närmare Rikard om hon gick dit hon kunde ju gå dit om inte annat till hans ära.
Direkt hon gick igenom dörrarna möttes hon av en skrattande servitris som bad henne att följa med. Servitrisen visade henne en trappa upp där dom som jobbade på puben hade sitt fikarum.
Först förstod hon ingenting, tyckte mest det kändes jobbigt och väldigt påträngande att gå in deras fikarum. Det var trots allt deras privata område.
Men trots detta så gick hon med på att följa servitrisen in i fikarummet och vem satt där inne uppkrupen i en hörnsoffa om inte Rikard.
Hon rusade fram och gav han en lång kram, kollade att han verkade må bra innan hon började skälla på honom ”Har du någon aning om hur oerhört orolig jag har varit över dig, jag har sökt efter dig överallt. Kontoret, hemma och 13 av stadens restauranger”
Rikard kolla chockat tillbaka på Lisa, ”har du gjort allt det för mig?”
”Naturligtvis jag trodde att du var i fara, det är trots allt 11 september och sen såg jag blodfläckar på kontoret!!”
Rikard log, ”Ja jag hade en sån märklig dröm att hela världen skulle gå under just idag och sen såg jag det där mejlet på kontoret och då blev jag livrädd, skickade iväg det där mejlet till dig och skyndade mig hem, på vägen ut började jag blöda näsblod därav blodfläckarna på golvet. Väl hemma efter att jag spenderat hela natten utan att kunna sova flydde jag hit till puben av alla ställen. Jag kände mig av någon konstig anledning trygg här”
Lisa andades ut, inte kunde hon vara arg på Rikard när hon såg honom sitta där i soffan så liten och rädd.
Dom bestämde sig för att äta en måltid tillsammans, Lisa och Rikard pratade om allt mellan himmel och jord. Aldrig hade hon trott att hennes chef kunde vara så trevlig eller rättare sagt hade hon aldrig trott att Rikard kunde vara så trevlig.
Hon insåg att dom där känslorna hon förnekat tidigare började växa och bubbla upp till ytan.
Hon kollade på Rikard och förstod att han började känna samma sak.
”Men du, frågade Rikard”
Lisa avbröt sina tankar och tittade upp.
”Läste du hela det där mejlet förresten”
Lisa skrattade till och insåg att hon inte hade gjort det, och hon förstod att inte heller Rikard hade gjort det i och med att han frågade.
Så dom bestämde sig för att gå till kontoret och läsa mejlet.
Väl där öppnade dom mejlet och läste resten av det:
”Sista bingolotto går av stapeln nu på lördag den 14 september”
Rikard och Lisa tittade på varandra och bröt ut i skratt, om dom bara hade läst hela mejlet hade dom aldrig behövt oroa sig.
”Rikard, jag lovade mig själv att om inget hemskt hände idag så skulle jag börja gå i terapi för att komma över min rädsla för den här dagen”
”Är det okej om jag följer med, jag verkar också behöva det”, Rikard log, sträckte fram handen mot Lisa, drog bort en hårslinga från hennes ansikte och kysste henne långsamt.
Då hörde dom båda hur klockan slog 12 slag, dom hade överlevt ännu en 11 september.
Lisa visste att detta var den sista 11 september hon behövde vara ensam, hon hade aldrig varit lyckligare.
|
| Kommentarer | | Tova_love - 10 aug 13 - 22:17 | Tre år sen sist jag skrev nåt..
Kände att det var dags att skriva igen.
Kommentera gärna vad ni tycker!!
Är som förståeligt lite ringrostig ;) |
|
|
|
