The Forbidden Kiss-13- Fest med Bett |
Ledsen för den inte så beskrivande delen xD orka inte fixa till den ...
---
Fest med lite bett
13
---
Mörkret hade lagt sig och folk samlades utanför en stor lokal. Musiken fick folkmassorna att röra sig och dörrarna var redan öppna. Blinkade lampor, skratt och dans. Festen var redan fullt igång. Vi korsade gräsmatten och kom in trots trängslen. Folk var ivriga att starta nattens fest. Men Raija stoppade mig lite.
”Jag och brorsan kommer snart, men Cazz snälla släpp inte Spike med blicken.” Jag rynkade pannan. Det var en fest, ingen krigsstig. ”Snälla Cazz bara gör det.” Jag himlade med ögonen. Hon vände sig mot Spike. Han nickade.
”Lugna dig, jag håller koll på henne.” Jag slog ut med händerna.
”Det är en fest och du vet att jag inte dricker …” Hon började bege sig efter Kyle.
”Spike lova mig, hon får inte dansa själv …” Han skrattade.
”Jag vet, gå nu innan du blir sen.” Jag himlade återigen med ögonen. Det är en fest att dansa själv är poängen. Så vi gick in i lokalen. Öppen och stor. Folk dansade, i takt och otakt. I par och ensamma. Jag älskade musiken och vi befann oss i festens mitt. Ingen stod stilla, jo jag och Spike. Han stod med armarna i kors mot väggen. Jag himlade med ögonen och rörde mig lite till musiken. Jag kände att han tittade på mig. Jag rörde mig mot en grupp med tjejer som dansade själva. Vi hade kul, ingen kände ingen. Även om deras dans gick ut på att visa kroppen och dess rörlighet. Märkte också att vi var nära ett par som antingen var väldigt inne i dansen eller som skulle behöva ett rum. Ett stön från henne bekräftade min gissning, ett rum skulle passa dem bättre. Om de fanns regler så följde dem inte regelboken. En soffa i utkanten satt det ett gäng med killar, som hade blicken på oss. Vilket jag struntade i helt. Men det gjorde inte dem andra tjejerna som började fnittra. De knuffade till mig.
”Vem är det som står där borta?” De nickade mot Spike … Jag svarade inte i samma stund som jag tappade bort honom. Killarna reste sig och någon tog tag i min arm. Spike log mot tjejerna och drog bort mig. Jag försökte dra loss min arm men han drog mig närmare sig. Jag ignorerade ilningen.
”Fel plats”, sade han och backade.
”Kom igen, fest. Musik …” Han skakade på huvudet.
”Titta dig omkring, inte riktigt en vanlig fest …” Men jag såg bara dansande människor. Han suckade och pekade på ett par vid väggen. ”Titta närmare.” Jag himlade med ögonen men gjorde som han sade. Spärrade upp ögonen och tittade runt omkring oss. Runt dansgolvet, utplacerade stod Vampyrer och … åt!?
”Vet dem om …?!” utbrast jag.
”Alla vet att det finns vampyrer här, därför människor kommer hit. Det är själva målet med festen …” Jag såg hur gruppen jag precis hade dansat hos fick sällskap av killarna, de vinkade in oss.
”Kom igen!” Jag stirrade bara på dem. Tempot sänktes och tjejerna fnittrade. Spikes grepp hårdnade och han kastade frågandes blickar omkring oss.
”Vänta lite …” Jag tänkte just påpeka att han överdrev men han snurrade runt mig och lade ena handen på min rygg och fattade tag i min hand. Hans blick granskade golvet innan det gick upp för honom. ”Detta är inget dansgolv”, sade han och drog iväg mig. Jag flyttade inte frivilligt på mig. ”Cassandra, där borta är dansgolvet”, sade han och nickade höger om oss. Jag rynkade pannan.
”Man kan dansa här också … ” Han skakade på huvudet.
”Nej …” Fnitter och ett hårt kort väsande fick mig att stelna till. Jag kastade blicken runt oss. Såg hur folk blev bitna. Någon kom fram till oss, han pekade på mig och log. Huggtänder. Han räckte över handen. Spike spände blicken i honom och drog iväg mig. Vi hamnade vid ett lugnare ställe. Han tittade ner på mig. ”Förstår du nu varför du inte får dansa själv?” Jag nickade stumt. Men vi fick inte vara själva, flera kom. Han suckade.
”Förlåt”, mumlade han. De som närmade sig stelnade till då han böjde sig ner mot min hals. Jag stelnade till och de vände om och gick. ”Effektivt”, sade han och ställde sig rakt. Men rynkade pannan mot mig. ”Du vet väl om att jag aldrig skulle göra det?” Inget svar. ”Raija skulle döda mig …” Fortfarande inget svar. Han gick runt mig men jag satte händerna mot ansiktet och skakade på huvudet. Jag blev inte rädd …
Han tittade ut mot golvet där folk blev eh bitna. Han rynkade fundersamt pannan och växlade blicken mellan mig och dansgolvet. Han verkade vara i ett svårt beslut. Jag tittade ut mot golvet, vad kunde vara så intressant? Jag lutade mig tacksamt mot väggen. Han närmade sig min hals igen. Jag knöt nävarna, chockad av att han var så nära. Han suckade svagt innan han ställde sig rakt. Satte handen fundersamt över munnen med blicken ute mot golvet. Innan han nickade snett.
”Ja då vet jag i alla fall att du inte kommer fråga Jetro.” Jag tittade bort när han slog ner blicken. Men han fångade in den igen. Någon skrattade och ja när man prata om skitstöveln.
”Jag visste det! Hon valde den svår fångade”, sade han och lade armen om min axlar. ”Men du slösar energi, han kommer aldrig att göra det. Lika tråkig som alltid”, sade han och blinkade. Spike himlade med ögonen. Men min blick föll ut mot alla, offer. Varför ville man bli offer? Rättare sagt, varför ville jag bli offer? ”Men du vet, du kan alltid fråga mig”, sade han och gav tecken på att närma sig. Jag drog mig undan.
”Drömma kan du ju!” Han skrattade.
”Ah där har vi Cassandra, undrade just vad som hände. Jo men visst ja, kära Spike här bits inte …”
”Vänta vad sade du?!” Jag ryckte till och vände mig om, Jetro log elakt och ställde sig självsäkert mot väggen.
”Jag sade, Spike bits inte”, upprepade han. Raija blinkade till och ställde sig hos oss, Kyle vet jag inte vart han befann sig. Spike själv suckade innan han pekade på Jetro.
”Och du vet varför …” Han vinkade undan det.
”Mycket möjligt tamdjur, men bara för det ska man inte sluta bitas”, avbröt Jetro. Detta var det konstigaste samtalet jag någonsin varit inblandad i. Eh tamdjur?
”Bara för att man är lugn, betyder det inte att man är snäll”, svarade Spike. Raija brast i skratt och vi bevittnade deras samtal. Jetro antog utamningen.
”Jaså men ledsen att säga det polarn … men du är inte så skrämmande …” Han höjde på ögonbrynet.
”Och du är?” kontrade han. Jetro skrattade till.
”Tydligen eftersom hon inte våga fråga mig …” Spike himlade med ögonen.
”Hon frågade aldrig …” Han rynkade pannan. ”Jag listade ut det.” Jetro skrattade sedan högt och tittade fascinerat på honom.
”Hur då om jag får fråga? Retsamt? Eller hur.” Spike kisade och satte armarna i kors.
”Hon har inte sagt emot, eller hur?” Jetro tystnade.
”Ja jo sant, men det gör ingen skillnad. Vänta bara, när hon tröttna på att vänta och inser att du aldrig bitas, ja då står jag redo”, sade han och slog ut händerna. ”Och frågar hon, kan ni inget göra …” Jetro vann ordfältet och Raija skakade på huvudet. Spike ställde sig hos oss innan han log svagt. Roat?
”Du Jetro …” började han och drog mig mot sig. Närmade sig min hals. ”Jag bits inte inför publik …” Jag var chockad, förvirrad och reagerade mer än innan. När han sade Bits, det lät retsamt och … som om han ville. Jetro skrattade igen.
”Tror dig inte, tamdjur bits inte. Så bra försök.” Spike släppte mig och slog oskyldigt ut med händerna, men svarade inte. Vilket fick Jetro att rynka på pannan.
”Vem sade att jag är ett tamdjur …?” frågade Spike och höjde på ögonbrynen.
”Du är väldigt säker på att hon inte tröttna på att vänta …” Han skakade på huvudet och pekade på Jetro.
”Fel, jag vet.” Raija gick emellan dem.
”Vänta lite. Jetro hon kommer inte fråga dig, vill du veta varför?” Han nickade uttråkat. Jag svalde och suckade tyst.
”Du vill”, sade jag. Spike skrattade och Raija log.
”Precis, det är du som gillar att bita folk. Men hon vill inte bli biten av dig, om jag har förstått rätt”, sade hon och sneglade mig. Jag nickade svagt. ”Kom nu, vi måste gå.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 24 nov 13 - 00:30- Betyg:  | | :) | | mizzkitty - 5 aug 13 - 21:22- Betyg: | Åh, så fruktansvärt bra alltså. Helt makalöst :D, du måste
bara fortsätta :D. |
|
|
|
