crash m/m - del 13 |
har många kapitel på lager men dom kommer ju komma upp definitivt snabbare om ni skriver några rader om vad ni faktiskt tycker om det ni läste
- känslokaos
Max
Jag låg i soffan och kollade på en asdålig serie. Jag fattade allvarligt inte ens hur dom kunnat få filma den, och ännu mindre att det fanns folk som tittade på den. Vänta, jag var en av dom just nu. Jag sträckte mig efter fjärrkontrollen och stängde snabbt av. Lite värdighet vill man ju ändå ha kvar.
Trey var inte hemma och det var jobbigt tyst i lägenheten. Fast det hade det i och för sig varit dom senaste dagarna när han varit hemma också. Ingen skulle nog tro på mig om jag sa att jag aldrig velat göra honom illa. Men det var sant. Jag vill inte göra honom illa, det var bara..
Jag hade det jävligt jobbigt med mig själv för tillfället. Och egentligen var allt mitt fel. Jag kysste honom för guds skull! Jag var full, but still, jag kysste honom. Jag var i chock morgonen efter.
Jag måste ha skrämt ihjäl Trey när jag började hångla upp honom.. Han hade verkat vara med det på det – men han hade också varit en aning full.
Dagen efter hade i alla fall varit minst sagt ångestfylld. Jag hade känt mig generad inför Trey över vad jag hade gjort, och jag hade blivit rädd att han skulle berätta för Martin. Vilket i sig var helt ologiskt av mig att tänka. Varför skulle Trey vilja sätta dit mig något sätt? Han var bättre än så. Trey var alltid bra.
Det var mer än man kunde säga om mig, jag hade varit allt annat än schysst efter hångelmisstaget. Min hjärna hade bestått, och bestod fortfarande, av ett enda förvirrat kaos och jag hade reagerat med att helt enkelt dra mig undan. Men hur många gånger hade jag inte fantiserat om att kyssa Trey igen? Den där första gången för ett år sedan hade ju inte blivit särskild lyckad – en kyss enbart från min sida. Trots förödmjukelsen hade jag legat i sängen i timmar och funderat på hur bra allt skulle ha varit om vi blev tillsammans. Massvis med sådana där fåniga tankar som jag senare nästan kom att bli rädd för, sköt undan, låtsades som att dom inte fanns och att det isåfall inte var något jag ville känna. Men han kände inte likadant, och jag ville inte förlora honom, så jag kämpade varenda jävla dag med att ignorera tankar som inte hörde hemma mellan två bästa kompisar, jag blev så besatt av att dölja känslorna för honom att det till sist en dag inte fanns några kvar. Det kändes normalt igen. Jag hade.. kommit över honom till sist. Kanske hade det meningslösa, kravlösa sexet med lika meningslösa människor varit till viss hjälp också, för även om dom varit meningslösa rent kärleksmässigt så hade dom fått mig att känna. Känna något annat än smärtan och frustrationen över att vara kär. Och så hade det som sagt försvunnit. Hur brydde jag mig egentligen inte om, det viktiga var att det hade hänt och att ingenting hade förstörts mellan mig och Trey.
Men efter den där mindre kyssattacken för snart en vecka sedan blev jag rädd tror jag. Rädd att känna efter, livrädd för dom där känslorna jag hade för honom tidigare. Jag hade tryckt ner dom så långt det gick, i en box med ett stort fett kryss på och hänglås, jag hade vetat mycket väl att dom där känslorna skulle kunna förstöra vår vänskap. Det var väl därför jag fått panik morgonen efter och inte vågat vara nära honom, rädd för att känslorna skulle göra sig påminda. Ibland kändes ett år som en hel evighet, andra gånger kunde det komma att kännas som en vecka. Jag kunde inte berätta om dom rädslorna för honom, det skulle vara helt fel, det var ju inte någonting vi pratade om längre just för att jag kommit över honom för länge sedan. Vi var bästa kompisar och allt var bra.
Vem fan i helvete råkar då kyssa den bästa kompisen ett helt år senare? Och dessutom freaka ut över det? Det hade ju bara varit en fyllekyss..
Och ett viktigt tillägg; jag var redan kär i någon annan.
Jag reste mig upp ifrån soffan och gick ut i köket för att hämta ett glas juice. Jag hade verkligen inte trott att jag skulle bli kär igen, mer att det var någonting jag blivit immun emot, men så dök Martin upp. Han var ascool. Han fick mig liksom att må bra. Jag visste att Trey inte gillade honom men det var väl för att dom inte kommit så bra överrens tyvärr. Det skulle säkert ändras, bara dom fick lära känna varandra lite bättre, för Martin var bra. Och jag menade inte bara i sängen, han var bra som person. Visst kunde han vara en aning nonchalant ibland eller ha lite ’jag bryr mig inte-’attityd, som den där senaste gången jag sov hos honom, men jag var ju knappast perfekt själv heller så.
Jag sträckte på mig och drog upp täcket en bit. Martins säng var verkligen skön, om än lite trång. Jag vände mig om och såg att Martin fortfarande sov. Åtminstone hade jag trott det tills jag strök honom över armen och han öppnade ögonen.
”Tjena”, log jag.
”Hej, fan jag har helt ont i kroppen”, flinade han.
Jag bet tag i sidan av underläppen. Det var en sak jag tänkt fråga. En sådan där dryg fråga som jag egentligen inte alls ville ställa men som ändå börjat göra sig påmind allt oftare när vi hamnade i sängmiljö.
”Du, jag vet att det är lite sent att tänka på nu kanske men. Alltså innan mig så hade du legat med andra va?” Mitt sneda leende avslöjade förmodligen att det kändes som en ganska onödig fråga.
”Jag hade velat säga att du var min första snygging, men jo jag har legat med några stycken.”
Det gjorde mig inte något, det hade ju jag också. ”Okej tänkte det. Men har du alltid kört med kådis då eller?”
Vi hade gjort det utan varje gång. Jag hade inte brytt mig så mycket i stundens hetta så att säga.
”Någon gång, men inte så ofta. Känns ju knappt något då. Vadå då?” frågade han och lutade sig mot mig och kysste mig.
Jag drog mig lite ifrån. Det här var viktigt. ”När testade du dig senast då? Jag vill inte åka på något skit liksom.”
Han log lite roat. ”Du är så gullig Maxi”, sa han och pussade mig. ”Jag har inget.”
”När du testade du dig senast då?” envisades jag.
”Men jag vet inte. Något år sen. Men det är lugnt. Sluta nu”, sa han och tystade mina läppar igen med sina.
Men förutom det var han jättebra.
Sedan var det den riktigt jobbiga delen. Jag orkade inte riktigt tänka på det. Jag blev bara så irriterad, rädd, arg, förvirrad. ’Jag är kär i dig’ kunde verkligen ställa till det. Jag var förvånad över att jag klarat av att sticka ut ifrån lägenheten. Jag hade trott att jag skulle ramla ihop eller att hjärnan skulle stänga av sig. Och jag hade blivit förbannad. Men vad trodde han? Att jag skulle bli glad? Så som jag kämpat för att komma över honom. Kunde han inte ha sagt dom där orden för ett år sedan? Allt hade varit så jävla enkelt då, om han bara hade känt sådär då istället..
Men nej, nu när jag träffat Martin, då släppte han den bomben.
Fast.. om jag inte hade haft Martin. Och om Trey hade berättat vad han kände. Då skulle jag kanske ha.. Nej. Jag skulle inte tänka på det där. Jävla skit.
Jag drack upp juicen och lutade mig mot diskbänken. Jag orkade inte med det där komplicerade krånglandet. För det var krångligt. Allt var jättekrångligt nu.
Jag kastade en blick ut genom fönstret. Det smattrade mot rutorna. Trey hatade verkligen hösten. Att lyssna på regnet gjorde mig om möjligt ännu mer rastlös och jag gick vidare in till mitt rum där jag kastade mig på sängen. Jag saknade Martin, precis som en töntig fjortis. Han var och hälsade på någon kompis och skulle inte komma hem förrän sent på eftermiddagen, och vi kunde inte ses på kvällen heller för han skulle upp tidigt imorgon och repa med bandet. Först efter det kunde vi tydligen ses.
Jag slöt ögonen en stund och lät handen vandra neråt över jeansen. Fan vad jag saknade honom. Jag knäppte långsamt upp knappen och min näthinna hade redan tagits över av Martin; med det där rufsiga blonda håret, den svarta luggen, dom smala läpparna som kysstes så bra. Och magen. Den som var hård och vältränad men ändå så mjuk att stryka fingrarna över. I tankarna var det Martins hand som letade sig in under olika tyg, som strök och slöt och rörde. Det var inte min egen hand som försiktigt smekte över min platta mage. Det pirrade inte lika mycket men nästan.
Han såg på mig med alldeles glansiga ögon, tryckte sina läppar mot mina.
"Ska jag göra på något annat sätt?" mumlade han.
"Nej.. det är bra", fick jag fram efter ett snabbt andetag.
Jag förstod inte hur han kunde göra det så skönt med bara en hand. Jag lyfte lite på höfterna, försökte komma närmare hans hand, andades snabbare.
"Snart..", mumlade jag.
Han tog i lite mer och jag kunde inte hindra ljudet som kom ut mellan mina läppar innan jag kom i hans hand.
Jag vaknade till efter en stund och kollade på klockan. Jag måste ha somnat. Jag grimaserade lite när jag kände någonting kladdigt över både handen och magen. Dusch.
Efter att jag duschat kände jag mig både renare och piggare. Trey verkade fortfarande inte vara hemma. På ett sätt var det skönt, då slapp jag se hans sorgsna uttryck och jag kunde försöka släppa hela den där ’jag är kär i dig’-grejen.
Så fort jag tänkt tanken kände jag mig elak. Jag tyckte ju om Trey, han var fortfarande min absolut bästa kompis. Jag ville inte att han skulle hålla sig borta.
Jag gick in på mitt rum och klädde på mig men kunde fortfarande inte släppa ’Jag är kär i dig’.
Fan.. han kunde ha låtit bli att säga något. Ärligt talat, vad hade det tjänat till? Han kunde väl inte ha trott att jag skulle dumpa Martin på en gång och bli kär i honom istället? Som jag varit för ett evighetslångt år sedan. Det kunde han fan inte tro. Man kunde inte bara trycka på känslorna med en knapp.
Och man kan inte trycka av dom heller. Trey har inte heller någon sådan knapp till hands.
Skulle mina egna tankar börja klaga på mig nu också? Som att jag inte redan mådde pissdåligt. Underbart. Verkligen.
Jag hörde dörren öppnas och efter en stund Treys röst. ”Max?”
Efter att ha knäppt knappen till jeansen gick jag ut i hallen och fick syn på Trey. Han såg nästan lika blöt ut som jag hade gjort då jag klev ur duschen.
”Vad är det?”
”Det är en sak jag behöver berätta.”
Nej. Inte igen. Jag kunde inte höra honom säga att han var kär i mig igen. Det gick inte.
”Jag orkar inte Trey. Behåll det själv. Det kommer inte bli något.”
Plötsligt såg han irriterad ut. ”Det är inte om mig!”
Det gjorde mig förvånad.
”Vad är det då?”
”Jag såg Martin på stan när jag väntade på bussen.”
Och det var han tvungen att berätta för att? Det var inte så konstigt att Martin varit på stan. Han bodde ju där.
”Jaha?”
”Han liksom kysste en annan kille.”
Jag blev helt tyst. Hjärnan blev helt tom. Martin? Han skulle inte göra så. Nej. Det var inte sant.
”Hur i helvete kan du hitta på något sånt?!”
Jag hann inte ens tänka igenom det, men plötsligt hade jag gett honom en örfil. Jag mötte Treys chockade blick och kände mig lika chockad själv. Vad hade jag gjort?
”Fan fölåt. Trey, gud förlåt. Jag menade inte..”
Jag försökte lägga handen på hans axel men han slog bort den.
”Du är fan dum i huvudet.”
Jag såg tyst på honom. Trey vände sig om och gick med snabba steg mot sitt rum.
”Trey!”
Han vände sig ilsket om mot mig och fräste till. ”Vad är det?”
”Det var inte meningen. Jag hade inte tänkt..”
”Men det gjorde du!”
Jag hade aldrig någonsin slagit Trey, och jag hade aldrig velat heller. Jag hade inte velat den här gången heller.
”Men du ljuger ju. Jag fattar om du liksom vill att jag ska känna något för dig igen på det sättet. Men det funkar inte så, det är jävligt lågt att göra något sådant där.. Martin skulle inte..”
Han måste ljuga.
”Max, jag såg honom! Han kysstes med en kille. Dom stod och höll om varandra. Jag blev inte glad av att se det! Jag tyckte bara du borde få veta. Men det var tydligen ett jävla misstag”, sa han och höll handen mot kinden.
Jag svalde hårt och skakade på huvudet. Jag ville inte tro på det.
Trey väntade inte på att jag skulle säga något mer utan smällde igen dörren till sitt rum.
Jag ville inte tro på det.
Men ändå. Det kanske var fånigt att tro att Trey skulle hitta på något sådant.
Jag hade jättesvårt för att öppna mig på riktigt för både killar och tjejer. Det var därför jag oftast bara hade sex med dom och sedan inte hördes mer med dom. Dom skulle ändå inte gilla mig på riktigt. Kanske om jag var tio gånger snyggare eller hade världens coolaste personlighet. Men jag hade inget utav det. Lika bra att bara ha sex, så slapp man bli sårad. Jag ville ändå inte bli kär.
Men det var annorlunda med Martin. Jag hade vågat öppna mig och han gillade mig. På riktigt.
”Han liksom kysste en annan kille.”
Okej Trey kanske inte ljög, men han hade kanske sett fel. Det hade nog inte varit han. Jag skulle fråga Martin om det, jag var tvungen att göra det. Det måste finnas någon vettig förklaring.
Även fast jag inte trott att jag skulle kunna somna så måste jag ha gjort det ändå för när jag vaknade var det ljust i rummet. För en kort stund hade jag glömt vad Trey berättat igår, men sedan kändes det som ett slag i magen när jag mindes. Särskilt vad jag hade gjort mot honom. Jag vände mig om på mage i sängen och suckade tungt. Steg ute i hallen avslöjade att Trey redan var uppe och skammen sköljde över mig. Även om Trey hade ljugit, vilket han kanske inte hade, så hade jag inte haft någon rätt i världen att.. slå honom. Bara tanken gjorde mig illamående. Jag hade slagit Trey. Jag reste mig snabbt upp och letade på en t-shirt som jag drog över huvudet innan jag gick ut från mitt rum.
Jag hittade Trey i köket där han satt vid bordet med en kaffekopp framför sig.
”Du jag är ledsen. Jag skulle inte ha gjort sådär. Jag är en idiot.”
Trey såg inte upp på mig. ”Jaa det är du.”
”Jag menade det verkligen inte. Jag bara.. jag fattar inte hur jag kunde..”
”Jag vill inte höra något mer Max.”
Jag bet mig i läppen. Trey hade all rätt att vara arg. Jag tog tyst fram smör ur kylskåpet och började bre en macka. ”Vad ska du göra idag då?” Frågade jag försiktigt.
Trey såg upp på mig och hans ögon var mörkare än dom brukade vara. När jag hade önskat att han skulle sluta vara kär i mig hade jag inte hoppats att jag skulle få något hjärnsläpp, slå honom och få honom att hata mig istället.
”Vet inte”, sa han kort.
”Okej.. Jag ska träffa Martin om ett tag. Jag ska.. prata med honom.”
”Så du tror på mig nu?” frågade Trey med samma tonfall.
”Det kanske var något missförstånd bara..”
”Visst”, sa han och fnös. ”Alltså jag är, eller var åtminstone, ledsen för din skull. Men han är en idiot Max. Fast ni kanske passar bra ihop då.”
Jag stod vid spegeln i badrummet och fixade håret. Därefter målade jag på lite kajal innan jag gick ut i hallen och tog på mig jackan.
”Jag drar nu”, sa jag och lämnade lägenheten.
Jag tog bussen till Martin och det var när jag började gå uppför trapporna till hans lägenhet som allt började kännas jävligt jobbigt. Men om Martin inte skulle vilja vara med mig av någon anledning så skulle han väl ha sagt något?
Jag plingade på och drog sedan upp dörren utan att vänta på att han skulle öppna. ”Hallå?”
Martin kom ut i den trånga hallen och log som vanligt stort. ”Tjena!”
En puss placerades på mina läppar och jag smälte lite. Jag älskade hans pussar. Men så dök Treys ord upp i huvudet igen och jag fick plötsligt ont i magen.
”Hur är läget?” frågade han och drog handen genom håret.
”Bra”, log jag. ”Hur gick repningen?”
”Skitbra. Allt klickade verkligen idag”, sa han och gick mot sitt rum.
Jag följde efter och dunsade ner i hans säng. ”Fan vad kul.”
”Fast jag saknade dig.” Han ställde sig framför mig och lutade sig ner för att kyssa mig.
Jag drog mig undan en bit. ”Martin.. det är en sak jag behöver veta..”
Han såg lite förvånad ut och satte sig bredvid mig. ”Vadå?”
”Jo.. Trey var på stan igår.. och han säger att han såg dig kyssa en kille”, sa jag och svalde hårt.
Han blev först helt tyst men skrattade sedan till. ”Sa han det? Trey har aldrig gillat mig va?”
”Vadå gjorde du det inte?”
Säg nej.
”Alltså..” Han skrattade inte längre.
”Men säg för fan”, sa jag otåligt.
”Det betydde inget”, sa han till sist. ”Jag lovar.”
”Du gjorde det alltså?”
För en stund var den där lite kaxiga attityden helt bortblåst och han såg ut som en liten pojke. ”Jaa.. det var.. jag träffade honom för länge sedan, ett ragg bara. Sedan dess har jag inte sett honom. Inte förrän igår. Så vi snackade lite och så.. hände det bara. Men det betydde verkligen ingenting.”
Jag såg på honom och försökte ta in vad han sa. Jag ville skrika åt honom och säga vilken idiot han var, men det kändes på något sätt fel. Jag hade ju kysst Trey.. Jag var jäkligt full men ändå.
”Det betydde inget”, sa Martin igen och la handen på mitt lår.
”Det känns inte så jävla kul ändå”, mumlade jag.
”Jag fattar det, det var skitdumt gjort. Men det kommer aldrig hända igen. Det är ju dig jag gillar”, sa han och jag märkte hur han försökte få ögonkontakt med mig.
Jag såg upp på honom och suckade. ”Lovar du att aldrig göra om det?”
Han nickade.
”Lovar.”
Jag suckade tungt igen och lutade mig mot väggen.
”Ska jag visa hur mycket jag lovar?” Han fick en lite retsam glimt i ögonen.
”Det är inte kul Martin.”
Jag var jättebesviken på honom. Men samtidigt kanske man kunde säga att vi var kvitt nu.
”Nej det är det inte. Men jag kanske kan övertyga dig om att det inte ska hända igen?”
Han reste sig upp från sängen och ställde sig framför mig igen innan han sjönk ner på knä. Jag hade mina aningar om vad han tänkte göra.
”Det där kommer inte hjälpa”, mumlade jag.
Martin log bara mot mig och knäppte upp mina byxor. Han tog tag om mina ben och drog mig närmare sängkanten.
Han kanske kunde få försöka övertyga mig då..
Han drog ner gylfen på mina jeans och jag kände redan hur min andning hade blivit lite tyngre. Mina kalsonger drogs ner en bit och snart kände jag Martins hand sluta sig om mig. ”Det var en dum grej bara. Jag är ledsen”, sa han och såg upp på mig.
Jag nickade.
”Okej..”, sa jag och slöt ögonen.
Det var dumt gjort. Men jag hade också varit dum.
Efter en stund ersattes hans hand av hans mun istället och jag stönade till lite. Han gjorde det alltid så skönt. Jag kände hur han tog mig djupare i munnen och jag lutade bakhuvudet mot väggen.
”Det är okej. Bara du inte gör det igen”, mumlade jag.
Martin drog sig lite undan för att se upp på mig och jag stönade till igen. ”Kom igen, sluta inte nu.”
”Jag skulle bara säga att jag inte ska göra det igen”, log han.
Han satte handen mot min bröstkorg och puttade mig lite bakåt innan han slöt läpparna om mig igen.
Jag ville att han skulle fortsätta, men jag kunde ändå inte släppa det helt.
"Men hur ska jag kunna tro på dig när du säger så då?" mumlade jag. "Han kanske vill träffa dig igen."
Martin lät mig glida ur hans mun och såg upp på mig igen. Han drog snett på munnen. "Det vill han säkert, jag är ganska oemotståndlig va?"
Jag fattade inte varför han inte kunde ta det här lika allvarligt som jag. En viss del av min kropp ville dock inte alls fortsätta prata om det här utan ville istället ha tillbaks uppmärksamheten.
"Lägg av, du fattar vad jag menar."
Han slöt åter handen om mig och en tung suck lämnade mina läppar.
"Om han vill träffas igen säger jag nej", sa han sträckte upp handen för att långsamt dra ett finger längs min mage. "Jag säger att jag har en mycket sexigare, mycket bättre kille som jag hellre träffar.." Han såg på mig med stadig blick.
Även fast jag var besviken på honom så gjorde han mig så himla upphetsad. Jag nickade och tog ett djupt andetag medan han fortsatte rita linjen ner mot min midja.
"Och du har bara gjort det en gång? Bara igår?"
Martin nickade. "Mm, sluta tjata nu.. det är inte sexigt", sa han med ett snett leende innan han lutade sig ner för att ta mig i munnen.
Jag visste att vi inte skulle fortsätta den här diskussionen mer.
Jag låg flämtande i sängen med slutna ögon medans jag kände hur Martin la sig bredvid.
”Shiet..”, var det enda jag kunde få fram.
Martin skrattade lågt och gav mig en puss. ”Du är söt.”
Hans mobil började ringa och jag slog upp ögonen för att sedan snabbt lägga armarna om Martins midja.
”Svara inte nu”, sa jag och kysste honom på halsen.
Mobilen fortsatte ringa. En gäll signal tillsammans med vibration.
”Släpp mig”, flinade han.
”Nej”, sa jag retsamt och höll honom kvar, nafsade honom lätt i örat.
Han skrattade lågt och kysste mig. Jag log nöjt och slöt ögonen igen. Det hade bara varit en dum grej, det var bra igen nu.
Eller hur? Det var klart han inte skulle göra det igen.
Och det är du säker på bara för att han gav dig ett jäkla bra blowjob?
Jag släppte lite på greppet om Martin. Plötsligt kände jag mig inte så lugn längre. Helt säker kunde jag ju inte vara. Men jag var väl inte bara något slags ragg för honom? Inte efter så här lång tid. Så skulle han inte göra.
”Ska vi.. se någon film?” frågade jag efter en stund.
”Okej det kan vi göra”, sa Martin och började resa på sig.
”Alltså..”, började jag och lät sedan ett mellanting av en utandning och ett skratt lämna mina läppar; det skulle låta så fånigt. ”Du gillar mig va? På riktigt?”
Martin gav mig en road blick. Vi halvlåg i soffan och kollade på filmen, som för övrigt var ganska seg.
”Det är klart jag gör. Kom hit”, sa han.
”Eller så kommer du hit”, kontrade jag med ett höjt ögonbryn.
Det tog inte lång tid för honom att kravla sig bort till mig och snart hade jag sjunkit ner en bit så att jag kunde luta huvudet mot hans bröstkorg. Han rörde vid mitt svarta ruffs innan han kysste mig. Jag bet mjukt tag i hans underläpp. Det hade kanske varit fånigt av mig att ens fråga.
”Du är typ den bästa jag kysst”, flinade Martin mot mig.
”Vadå ’typ’? Jag är den grymmaste du någonsin kommer kyssa”, sa jag retsamt och började dra av honom tröjan. ”Så jag är inte bara något ligg för dig?” fortsatte jag skämtsamt men var allvarlig med frågan.
”Börja inte snacka om någon förlovning nu”, sa han och krånglade in sitt ena ben mellan mina. ”Har du något emot att ligga eller?” undrade han retsamt.
Jag suckade när han aldrig svarade direkt på mina frågor. Jag fumlade med knappen till hans jeans. Min kropp ville så gärna ha honom, jag kunde inte riktigt hålla emot. ”Nej men..”
”Du är inte bara ett ligg. Jag trodde att du var min pojkvän. Okej?” sa han och drog mig närmare sig, fortfarande med det där flinet på läpparna som gjorde att jag inte helt kunde avgöra om han var seriös eller inte. Pojkvän lät både bra och skrämmande. Mest bra ändå för jag ville verkligen inte vara ett av dom där meningslösa, kravlösa liggen för honom.
”Okej, då är jag nöjd.” Den här gången var det jag som tystade eventuella fortsättningar med mina läppar.
Dagen hade gått jättefort och egentligen hade vi inte gjort så mycket. Inte så mycket mer än att legat med varandra. Några gånger. Men vi hade faktiskt ätit lunch också. Bara panpizza men ändå.
”Jag ska nog gå hem”, sa jag och la ifrån mig Martins gitarr. Det hade börjat mörkna utanför fönstret. ”Du följer med till bussen va?”
Martin tvekade lite, vilket gjorde mig förvånad. ”Det är så jävla kallt ute.”
Jag flinade mot honom och strök undan luggen ur ögonen ”Det är ju inte så långt. Kom igen.”
Han lutade sig mot väggen bakom sängen. ”Jag orkar inte.. Men jag kan hålla dig sällskap i telefonen”, sa han och såg hoppfullt på mig.
Jag reste mig upp ifrån sängen och gav honom ett snett leende. Det var förstås ingen stor grej men Trey skulle definitivt följt med.
Vad fan tänkte jag på honom nu för? Jag försökte ju lägga undan hela den grejen.
Efter att jag tagit på mig jackan och skorna vände jag mig om mot Martin som kommit ut i hallen. ”Hejdå då.”
Han gav mig en kram och pussade mig snabbt. ”Vi syns väl imorgon, hejdå.”
Jag nickade och stängde dörren efter mig. Allt kändes inte så himla bra ändå.
Jag tvekade lite innan jag öppnade dörren. Trey hade all rätt i världen att vara arg på mig, jag förtjänade det, men jag var inte van vid det.
Det luktade annorlunda, någon söt doft. Det tog ett tag innan jag lyckades placera lukten. Det var doftljus. Jag kikade in i vardagsrummet men det var tomt, och mörkt. Det var faktiskt släckt i hela lägenheten. Trey måste ändå vara hemma för dörren hade varit upplåst. Jag skulle absolut kunna glömma att låsa dörren men inte Trey, han var den av oss som hade koll.
”Trey?” frågade jag lite prövande.
Jag fick bara en känsla av att allt inte var som det skulle.
”Trey?!”
Jag gick fram till hans rum och knackade på dörren. När det inte kom något svar drog jag upp den.
Det var släckt där inne med, förutom en massa tända ljus. Trey låg i sängen med ryggen mot mig. Jag blev lite snurrig i huvudet av den starka och intensiva doften.
”Trey! Du kan inte sova med tända ljus fattar du väl.”
Inget svar. Jag suckade och gick fram till sängen där jag la handen på hans axel för att försöka få honom att vakna. Klockan var inte mycket så om han skulle sova redan nu skulle han vakna inatt.
Det var då jag såg hans arm. Det var inte bara dom gamla bleka ärren utan alldeles färska sår, torkat blod.
”Trey..!” flämtade jag till. Vad i helvete höll han på med?!
Han vred lite på sig och öppnade ögonen. Jag andades lättat ut och insåg först då att jag någonstans hade trott det absolut värsta.
”Vad är det?” mumlade han trött men kastade sedan en blick mot sin arm och drog åt sig den.
”Vad håller du på med?!” kastade jag ur mig samtidigt som jag bara ville gripa tag om hans kropp och krama sönder honom för att han öppnat ögonen och inte skurit för.. djupt.
”Inget. Gå”, sa han och drog snabbt ner ärmen på tröjan.
”Det ser jag väl att du gjort! Varför har du.. håller du på igen?” Jag hade inte märkt någonting. Han hade ju lagt av.
”Men nej det gör jag inte. Jag bara..”
”Är det på grund av mig?” frågade jag och kände en rysning gå genom hela kroppen. Gud.. jag ville inte ha ställt till det här.
”Nej”, sa han bara och reste sig upp. Han la hastigt täcket till rätta och jag såg att han fumlade med någonting där under. Han började därefter blåsa ut ljusen.
”Men vad är det då?” frågade jag och följde efter honom när han gick ut från rummet. Jag var fortfarande lika upprört orolig men ansträngde mig för att låta lugnare nu.
”Inget”, sa han igen. ”Jag vill inte snacka om det. Jag kommer ändå inte göra det igen.”
Det var mörkt ute och vi satt på balkongen. Ingen av oss hade sagt någonting på en lång stund.
”Varför gjorde du det?” frågade jag lågt. ”Har du.. börjat igen?”
Den här gången var han inte lika snabb att svara. ”Jag vet inte.. jag mår inte så bra antar jag”, sa han och ryckte på axlarna.
Jag förstod alltför väl varför. Fast vad skulle jag säga? ”Men jag har väl inte direkt.. ’börjat igen’”, tillade.
”Har du inte gjort det någon mer gång?”
Han bet sig i läppen och undvek att se på mig.
”Hur många gånger?”
”Två.”
Jag satt tyst en stund. Två gånger för mycket.
”Hur gick det med Martin då?” frågade Trey och bytte samtalsämne, han tog ett bloss på sin cigarett.
Jag sa inte till honom den här gången. Mycket hellre cigaretter än knivar, rakblad och sådant skit.
”Ganska bra”, sa jag.
”Erkände han?”
”Alltså.. jag är ledsen att jag inte trodde på dig”, mumlade jag och vägde lite på stolen. ”För ja.. han hade gjort det.”
Trey nickade.
”Idiot.” Jag antog att han menade Martin, fast det kunde lika väl vara mig han syftade på också. ”Hur tog han det då?”
”Vadå tog det?”
”Jaa alltså du gjorde väl slut?”
Jag petade på ringen i läppen och skakade långsamt på huvudet. ”Nej.”
”Va?! Vadå är du tillsammans med honom ändå?” frågade Trey och såg häpet på mig.
”Han menade inget med det. Det var någon han träffat förut. Det betydde inget.”
”Hör du inte själv hur det där låter?”
Jag såg lite irriterat på honom. ”Jag råkade ju kyssa dig. Du sa att jag inte behövde berätta något för honom för att det inte betydde något och för att det inte skulle hända igen.”
Trey var tyst ett tag. ”Jaa men det är ändå skillnad. Vi har känt varandra länge, vi bor ihop, vi var fulla. Vad hade Martin för ursäkt? Han träffade någon gammal kille och började hångla med honom på stan bara?”
Det lät mycket värre när han sa det på det där sättet. Inte alls som när Martin förklarat.
”Jaa men..” Jag kom inte på någon bra fortsättning.
”Var han ens full?”
Jag ryckte på axlarna. ”Vet inte.”
Men han skulle inte göra det igen. Han hade lovat och han hade i alla fall inte gjort mer än att kyssas.
”Kan jag få en?” frågade jag och nickade mot ciggpaketet. Jag rökte nästan aldrig. Hade aldrig sett någon mening med det. Men jag ville ha en nu. Trey räckte mig en och kastade sedan tändaren till mig.
Vi satt tysta en lång stund igen och mina tankar och känslor var som ett enda garnnystan.
”Du förtjänar någon bättre. ”Han blåste sakta ut röken och såg på mig i mörkret. Jag såg tillbaks på honom och bet hårt tag i läppen innan jag långsamt släppte den.
”Jag vill inte ha någon annan.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | LoveIsTheEnd - 4 aug 13 - 02:28 | | Just det, det är jag (LisaHoglund) fast min andra användare som jag använde för några år sedan, glömde att säga det!) | | LoveIsTheEnd - 4 aug 13 - 02:28 | Max <3
Som jag skrev i mailet till dig vill jag väldigt väldigt gärna läsa noggrannare än nu (nu skummade jag bara, kunde inte låta bli men älskar det ändå och ska förklara närmare senare) och ge dig alla kommentarer du förtjänar. Jag kan inte för tillfället, men det kommer. Kan ju aldrig i livet sluta läsa denna för gott! <3 Förhoppningsvis kan jag ge dig mer snart. <3 | mizzkitty - 28 jul 13 - 03:37- Betyg:  | Helt magiskt alltså, Martin verkar ju lite konstig som
bara råkar hångla upp ett gammal X som han precis mött.
Men hoppas på att fortsättningen kommer snart. |
|
|
|
