The Forbidden Kiss-10-Jägarna! |
-Jägarna-
Jag stod där, helt ur balans. Han som retade mig, som inte var så snäll … skyddade mig? Raija tog ena platsen vid hans sida, Kyle den andra. Glaset klirrade ner på golvet och tystnade lade sig. Spike tog tag i min arm och drog iväg mig, när jag vaknade till av den ovanliga synen på Jetro och Raija stängdes en dörr framför mig. Jag hamnade på en säng och blinkade. Han satte sig bredvid.
”Men hallå, Raija då?” frågade jag och pekade på den stängda dörren.
”Hon klara sig”, svarade han men höll blicken framåt. Jag skakade på huvudet.
”Nej, men nej!” Jag började resa mig men han drog ner mig igen.
”Tyst …” Jag skakade på huvudet.
”Tvinga mig, vi måste …” Han drog ner mig igen, jag hamnade liggandes med hans hand för min mun.
”Tyst”, sade han lågt. Jag fick inte fram hela ord. Han suckade. ”Cassandra, lugna dig …” Jag försökte rulla ifrån honom, men hamnade bara i en värre position. Hade han lagt sig ner bakom mig?! Jo visste gjorde han det. Höll för min mun. ”Jag släpper om du är tyst …” När jag slappnade av så släppte han.
”Vad händer?” frågade jag lågt. Han satte handen i väggen och reste sig lite.
”Jägare”, svarade han. Jag rynkade pannan.
”Hjälp Raija …” Han skakade på huvudet.
”De vet inte att hon är Vampyr, så hon kommer att skrika låtsas att hon är fångad. De skyddare henne bakom sig och hon avslutar jobbet”, svarade han enkelt. Jag blinkade till.
”Hon gör …” Jag hade omedvetet höjt rösten så han täppte till den igen.
”De får inte veta om att du är här, enkelt sagt”, sade han men släppte mig inte. Jag lyckades ta bort hans hand, fast tänkte på att han var ju starkare än vad jag var. Jag lyssnade ut, hörde hur hon spelade rädd. Knappt hörbara meningar. En äldre man tog till ordet.
”Vänta lite, det fattas en? Var är han?!” Hotade dem. Plötsligt bankade det på dörren, jag ryckte till varje gång dörren brakade till. Spike låste blicken på dörren.
”Nej vänta!” hörde jag Raija. ”Min vän är där inne, ni skrämmer henne. Hon lovade att gömma sig där undertiden jag lurade iväg vampyrerna …” Hon tystnade. ”Cassandra?” Spike petade till mig och mimade; svara.
”Ja.”
”Öppna inte dörren flicka!” ropade mannen.
”Vad händer?!” Men jag fick inget svar, inte för att jag förväntade mig ett. Spike nickade och gjorde tummen upp. Jag rullade runt så jag låg mitt emot Spike.
”Vi måste göra något”, viskade jag. Han skakade på huvudet. Jag tog tag i hans tröja. ”Jo. Vad som helst?” Han suckade och plockade fram en kniv.
”Jag har en bättre ide”, svarade han och drog upp mig. ”Säg inte ett ord, okej?” Men han väntade inte på svar, utan drog ut mig ur rummet.
Tre män men väldigt konstig utrustning. Rep, silver längder, kors av någon typ av metall. Behållare med … vigvatten? Okej. Raija spärrade upp ögonen. Männen siktade på oss med vapen.
”Släpp flickan!” Spike släppte mig men jag rörde mig inte ur fläcken. Jetro tog tag i mig.
”Du är långsam”, sade han och närmade sig min hals, jag kände tänderna och jag skrek till av chock. Männen vände sig mot oss, men Spike och Raija var snabbare. Männen hamnade på golvet, tysta. Men Jetro släppte mig inte, Spike vände upp blicken. Pekade på oss.
”Korsa inte gränsen!” varnade han. Jetro svarade med att le.
”Jag gör bara det du inte klarar av …” Jag slog till honom och backade. Han lade huvudet på sned.
”Du är kaxig”, sade han och följde efter mig. Raija kom framför mig och morrade. Så han var inte riktigt på vår sida ändå. Men hennes blick vändes utåt.
”Spike …” Han nickade.
”Jag vet.” Han tog tag i mig igen och drog in mig på rummet. Stängde dörren.
”Nej men sluta! Vi gör ingen nytta här inne …” Han satte armarna i kors.
”Inte, så att ha livet i behåll är inte till någon nytta?” Jag gav honom en sur blick. ”Ovanligt”, sade han oförstående. ”De är flera …” Han rynkade pannan.
”Spike snälla”, hörde jag Raija. Han suckade.
”Ska försöka …” Jag kollade frågande på honom.
”Vad snackar ni nu om?” Han tvingade mig att sitta på sängen, men jag tröttnad på alla väntan och tystnad så jag lade mig ner. Allt var först i hyper-speed och nu i slowmotion. Jag fattade noll. Okej, Jägare. Tre stycken. Tillbaka till rummet. Tystnad. Ungefär det fattade jag, så var inte oroliga. Jag fattade lika lite som ni gör. Förvirrande och irriterande ja, håller med.
|
|
|
|
