The Forbidden Kiss-9- Skitstövel! |
Fortfarande Cass perspektiv
~~
Skitstöveln
~~
Jag var lika delaktig som de andra. Tystnad. Mina tankar var på tjejerna reaktion när de blev bitna, Raija läste någon bok och var inte närvarande. Killarna tittade på Tv:n. Besöket var fortfarande väldigt tydligt i minnet. Blodgivare … Men jag kunde inte släppa den tanken, som jag fick. Bilden som dök upp i minnet. Som påverkade mig, ja. Men vampyrer hade ju dragningskraft. Men varför då bara Spike …? Bilden blev tydligare och jag hindrade rodnaden att sprida sig. Försökte hålla andingen normal, men den ökade svagt. Varför denna starka reaktion, av en bild?! Reaktionen när han var så nära någons hals, ett perfekt ställe för en retsam kyss. Eller svagt blåsande. Jag kände hur killarna kollade på mig innan de återvände till tv:n. Raija lade ifrån sig boken, tittade upp på mig.
”Är du okej?” frågade hon mig. Jag nickade. ”Är du säker?”
”Jag mår bra”, svarade jag. Hon rynkade pannan.
”Cazz, du vet om att jag vet om du ljuger”, sade hon försiktigt.
”Okej, jag mår inte bra!” fräste jag. Killarna ryckte till och tittade på oss. ”Men vad förväntade du dig? Ni är vampyrer hela bunten, som tydligen håller mig vid livet. En vandrande blodpåse. Tror du inte det minsta att jag känner mig obekväm, när jag delar hus med Tre Vampyrer Raija?!” Det var inte meningen att kasta allt på henne, men jag försvarade mig. Killarna reste sig och gick bort till oss. ”Klart jag inte mår bra, jag vet ingeting längre. Jag har blivit överfallen av vampyrer, jag ska lita på vampyrer och jag är inte säker någonstans!” Spike ställde sig mellan oss. Han pekade på mig.
”Tagga ner …”
”Säg inte till mig att tagga ner!” fräste jag.
”Cazz?” frågade Raija chockat.
”Nej Raija! Vad tror ni egentligen, att jag bara ska acceptera och släppa det?! Ni …” jag var frustrerad, kom inte på vettiga skäl eller meningar. Jag lade armarna i kors. Nu ställde sig Spike framför mig.
”Lugna ner dig, varför detta plötsliga utbrott? Vad har vi gjort?” Han var arg på ett lugnt sätt.
”Varför? Raija berättade ingeting, varken om sin bror eller om vad hon var för något? Skyddare, blodgivare … kom igen jag är inte dum! Det finns saker ni inte berättar!?” Han suckade och vände sig mot Raija.
”Sade ju att det var en dum ide, hon klarade inte av det”, sade han och Raija sänkte blicken.
”Jag vet, men …”
”Hallå nej, prata inte över huvudet på mig!” sade jag och satte händerna på höfterna.
”Cazz …” sade hon trött. ”Vad är det du vill veta?” Jag slog ut med händerna.
”Allt! Vad ni kan göra? Vad det betyder?” Spike rynkade pannan.
”Vänta vad betyder vad?” frågade han. Jag suckade irriterat.
”Vem fan kvinnan var? Vem är Jetro, eller vad är han för något? Och vad betyder: Bound by the Blood. The link to the Soul?” Jag kom på mitt misstag i samma stund som orden lämnade mina läppar. Fan, de hade aldrig sagt något om bunden av blodet, länken till själen. Jag grimaserade i tankarna.
”Vänta stopp”, sade Spike och låste fast mig med blicken. ”Vart har du hört det?” Jag ryckte på axlarna.
”Läste det på nätet.” Jag visste bättre än att ljuga för en vampyr. Han skakade på huvudet.
”Det står inte på nätet, Cassandra. Jag fråga igen, vart har du läst det någonstans?” Varningen i hans blick var tillräckligt. Raija suckade. ”Cassandra.” Jag ryckte svagt till, kunde inte vika av med blicken. Han vände sig mot Raija. ”Boken”, sade han. Hur fan visste han …?
Men de släppte ämnet och killarna återgick till att titta på Tv:n.
”Cazz?” frågade Raija. ”Jag vet att det inte är så mycket jag kan berätta för dig.” Jag skakade på huvudet.
”Förlåt, jag vet.” Hon log och suckade sedan.
”Okej.”
Det var ju lite stelt efter mitt utbrott, varför jag ens fick något är ett mysterium. Fast jag hade ju en svag tanke varför. Ville bara inte erkänna det. Det knackade på dörren och Raija försvann för att öppna. Plötsligt utbytte killarna en varsin blick, sneglade på mig och reste sig upp. Jag följde efter dem bort till dörren. Raija stod öga mot öga med Jetro. Han fick syn på mig, jag slog ner blicken.
”Ut!” väste Raija. Jag sneglade upp, men hans reaktion var bara att le större. Kyle ställde sig mellan dem.
”Raija, du vet varför han är här”, sade han och hon backade.
”Mycket möjligt, men han följer mina regler om han vill komma in.” Han gick förbi henne och inspekterade ytan.
Vi satt i soffan förutom Raija som stod beredd att flyga på honom. Han himlade med ögonen och satte sig bredvid mig.
”Har du någonsin sett en Blodgivare?” Jag nickade sakta. Han log. ”Ah bevittnat en, kanske.” Men det var ingen fråga. ”Vet du varför man luktar på dem?” Jag var obekväm. ”Både för att få deras blod att strömma och …”
”För att vara säker på att ingen har placerat gift i deras system”, avbröt Spike innan han försvann med Raija och Kyle. Jag blev ensam med Jetro. ”Vill du testa?” Innan jag registrerade att han pratade med mig och vilket ämne han snackade om, hade jag tappat fokus och han satt ovanligt nära.
”Eh nej …” Han skrattade lågt.
”Du vet om att jag hör dina hjärtslag eller hur, du vill bli biten”, funderade han högt. ”Spännande”, lade han till och kliade sig fundersamt på kinden. ”Men det är bara till att fråga”, sade han sedan och reste sig upp. Gick bort till köket och lämnade mig kvar. Jag lämnade soffan och stack bort till rummet jag lånade. Det var en frestande tanke att fråga honom, han lär ju vara den enda som kommer göra det ändå. Jag vill ju testa och veta skillnaden på att bli biten och bli ett offer. Det är ju ingen skillnad, det är problemet. Varför ville jag bli ett offer?!
Det knackade på dörren.
”Ja?” Handtaget trycktes ner och in kom Spike. Han stängde den långsamt efter sig.
”Är det sant?” frågade han. Jag ryckte på axlarna.
”Vad är sant?” Han himlade med ögonen.
”Om att bli biten?” Jag men tack Jetro! Underbart, ska jag få en lektion om hur dumt det var att inte säga emot.
”Spelar väl ingen roll”, svarade jag istället. Han suckade.
”Jo, det gör det.” Jag himlade irriterat med ögonen och satte mig ner på sängen igen. ”Cassandra, ett tips. Undvik Jetro.” Jag pekade på honom.
”Om jag nu vill bli biten, låt mig välja själv av vem.” Han skakade på huvudet.
”Inte av Jetro”, sade han. ”Jetro är den typen som inte bryr sig om att bita, han är ute efter annat.” Jag ryckte till.
”Kanske”, sade jag och reste mig upp. ”Men det är mitt val.” Han nickade.
”Ja det är ditt val, jag önskar bara att du inte frågar Jetro.” Sedan så försvann han ut ur rummet.
Jag gick ut till de andra när jag hörde Jetro lämna huset, men jag undvek dem. Kände på mig att de visste. Raija satt med boken i knät, killarna diskuterade något. Men hann inte längre in i rummet förens glasregn fyllde rummet. Jag skrek rätt ut och skyddade ansiktet, hukade mig ner och blundade hårt. Fler glas spräcktes, mer livsfarligt regn hamnade runt mig och på mig. Som tusentals irriterade getingar. Alla hade flyttat sig, någon drog upp mig bakom sig och när jag kunde titta chockades jag av synen. Jetro!
|
|
|
|
