Mitt cp liv del 2 |
När jag gick i 3:an
Vi var alla i klassen idag och det skulle komma en ny tjej idag. Det ironiska var att hon också
hette Emma. Hon kom in i klassrummet och ställde sig bredvid katedern och såg ut att vara väldigt nervös ut.
- Hej, jag heter Emma, jag gillar att läsa manga och att sitta vid datorn, sa hon. Alla i klassen var självklart ointresserade utom jag och
Ida. På rasten så såg jag att Emma satt på en bänk ensam och tittade sig omkring, så jag gick fram till henne och presenterade mig. Hon log och efter
ett tag så öppnade hon upp sig och vi skrattade åt allting. Den dagen hände inte mycket mer. Dagen efter körde vi basketboll, och Emma var sur utan anledning och
hon slog mig ganska hårt på armen. Jag fattade inte varför men det gjorde ont.
- AJ, varför slog du mig?! frågade jag med tårar i ögonen. Emma svarade inte utan slängde bollen på marken och gick iväg, och sen vid lunch så låtsades hon som om inget
hänt och började hänga med mig igen, så jag gjorde samma sak och sen tänkte jag inte mer på det. Senare när jag kommit hem så såg jag att jag hade fått ett stort blåmärke på armen.
När mamma såg det så undrade hon hur jag hade fått blåmärket.
- Jag slog i mig på en metallbit, ljög jag sen gick jag upp på mitt rum och gick och la mig.
Denna dag kom Emma inte till skolan, hon hade feber och ont i magen. Så jag skrev ett meddelande till henne innan jag gick till skolan. Vi satt inne i klassrummet på rasten när jag hörde fia snacka skit om
en annan tjej som hette Tanja. Så när Tanja kom in så gick jag fram till henne.
- Du, Fia snackade skit om dig innan, ville bara att du skulle veta det, sa jag och tittade på henne.
- Tack så mycket, sa hon och gick snabbt iväg. Det var väldigt dumt av mig att jag sa det. Efter ett tag kom Tanja in i klassrummet igen och gick fram till mig.
- Varför ljög du för mig?!
- Jag ljög inte? Sa jag och stirrade på henne med allvarliga ögon men hon lyssnade inte och gick iväg. Efter bara några sekunder så kom Fia in i klassrummet och kallade ut mig.
Fia såg ut att vara irriterad på mig.
- Varför berättade du det för Tanja? du ska fan inte lägga dig i.
- Förlåt, sa jag och fick tårar i ögonen.
- Nästa gång ska du skita i vad jag prata om och absolut inte lägga dig i. Fia gick ut och smällde igen dörren efter sig.
Jag gick in i klassrummet med tårar i ögonen och jag kände riktigt hur det hettade till om kinderna. Caroline i min klass gick fram till mig.
- Vad är det? frågade hon, och egentligen skulle jag bara fråga varför hon ville veta, för det är ju inte precis så att hon bryr sig, men jag sa som det var och sen var det inte mer om det.
Jag hörde en smäll och vände mig om. Det stod några i klassen vid en dörr och tittade på den.
- Ni tog sönder dörren, sa ena killen och tittade på de andra. Jag gick in i klassrummet och sa genast till läraren och sen satt alla inne i klassrummet.
Några tittade på mig sen vände de bort sina huvud. Vår lärare Tina kom in och tittade på mig, och sen skällde hon ut mig.
- Dörren är ju inte i sönder Emma, vad yrar du om?!
- Men...
- Inga men, du kan inte hålla på att ljuga!, sekunder senare kom jag på att de andra i klassen bara ville att jag skulle få en utskällning, och jag tyckte att jag antagligen förtjänade det. Så jag nekade ingenting om det sen.
Jag lämnade klassrummet och gick och satt mig där ute och struntade i de andra när de kollade på mig och skrattade. Jag visste precis vem det var som hade gått med på att sätta dit mig.
Emma kom till mig och satt sig ner och tittade på mig. Jag älskade hennes långa bruna hår, det var så fint. Jag slog till Emma på armen på skoj och skrattade lite, men Emma tog det på allvar. Hon reste sig upp och sparkade mig på magen, och luften gick ur mig.
Jag kunde inte andas eller någonting, varför slog hon mig?.
- Så går det när man slår folk!, fräste hon och gick iväg, och senare på dagen så låtsades vi båda att inget hade hänt, men jag hade fortfarande ont i magen. När jag gick i 3:an var jag ganska omogen av mig och höll på att dumma mig, det blev mycket skratt när jag var med Emma och
vi gjorde alltid något. En dag satt jag och Emma och skrattade på lektions tid, vi satt längst bak så Tina märkte inget förrän jag bröt ut i skratt och tårar. Vi satt och skämtade om saker och misstolkade väldigt mycket. Tina blängde på mig och Emma och vi tystnade direkt och försökte
koncentrera oss de sista minuterna innan det var rast, men det var inte så enkelt. Jag, Caroline, Ida och en som heter Calle var tvungna att gå hos en special lärare, för vi hade svårt med vissa ämnen, det värsta var matematiken. Jag och Caroline hjälpte varandra när det bara var vi 4 i litet klassrum
så kunde Caroline vara hur snäll som helst, men hon förändras när hon är med de andra i klassen och blir en helt annorlunda person, jag kunde aldrig lita på henne ändå berätta jag massa saker för henne som jag inte ville att någon annan skulle veta.
Det slutade alltid med att hon berättade för det andra. En gång när det bara var vi fyra så satt sig Caroline bredvid mig.
- Du, bara så du vet så har Mari-louise skrivit en töntlista och du och din syster är med i den. Jag tittade på henne ett tag.
- Hur vet du det? frågade jag henne.
- För att jag var med dem när de gjorde listan, sa hon och sen satt hon sig bredvid Calle.
Jag blev irriterad för antagligen så hade hon också suttit och hjälpt till med "töntlistan", jag tyckte att det var så himla omoget.
|
|
|
|
