Louis |
Detta är det första jag skickar in här, det är bara en liten del.
Jag ska skicka in mer när jag får tid. Kommentera gärna era tankar och synpunkter!!
Allt är förresten påhittat, även fast jag har använt mitt namn.
Orden kom som en pisksnärt, hon hade aldrig känt sig så skamsen och förnedrad i hela sitt liv. "Vadå falla för mig, vi har aldrig träffats", Emma ältade meningen om och om igen. Varje gång kändes det som att hon fick en örfil, det var pinsamt att ens tänka orden. Varför var hon tvungen att berätta det för honom, eller ens låta sig känna på det viset? Emma fick ett nytt sms, "... Vi kan väl bara prata, Emma". Hon visste inte vad hon skulle svara, tankarna flög omkring i hennes huvud, det kändes som att hennes hjärna skulle explodera vilken sekund som helst. "Herregud, jag älskar honom", sa Emma tyst för sig själv. Somliga kan ju då fråga sig, "vad är det farliga med att älska någon?", men det är annorlunda med Louis. De träffades på Twitter för fyra och en halv månad sedan. Det var en stor nyhet om Paris St German, laget där Zlatan spelar i. Inte för att Emma har något speciellt stort intresse för fotboll, men ändå råkade hon klicka dit och och hamnade helt plötsligt i en stor diskussion med en kille som kallade sig själv för "Louis.B". Så här i efterhand kommer Emma i inte ens ihåg vad deras samtal handlade om, bara att trots deras dispyt så fattade de genast tycke för varandra. Små Twitter konversationer blev en Facebook kontakt som i sin tur blev en SMS samt Snapchat förbindelse mellan dem. Louis är sjutton år, ett år äldre än Emma. Han bor i Paris, den vackraste staden på jorden enligt henne. Hon konstaterade snabbt att han var en av de mest attraktiva killarna Emma någonsin sett. Tänk er en Orlando Bloom, fast mycket yngre och sexigare. De har pratat flera gånger om att träffats, fast de bor två hundra mil ifrån varandra. Hon skulle förstås komma till han då, tanken började fladdra runt i huvudet på henne. Tänk att bo hos Louis i en vecka, att ha en hel evighet tillsammans med honom. Emma hejdade sig, fjärilarna i hennes mage hade vaknat till liv av tanken och hon förbannade sig själv för detta. Känslorna för Louis hade inte alltid vart på detta vis, först hade hon bara tyckt att han var inbilsk och lite högfärdig. Han hade förklarat för henne att han inte tyckte om när Emma pratade med andra killar, för han ville ha henne för sig själv, oavsett hur många tjejer han än hade. Till första början hade hon hatat den egenskapen, att han ville ha kakan men samtidigt äta upp den. Det var först för någon månad sedan hon insåg att hon var precis likadan. Emma umgicks med många killar som tyckte om henne på det där speciella sättet, själv hade hon inga känslor förutom vänskap för dem. Men om de ändå började tillbringa mer tid med någon annan tjej eller rentav bli kär i en person som inte var henne själv blev hon både sur och avundsjuk. Emma kunde inte hjälpa det trots att hon hyste en stark motvilja över sin attityd.
|
| Kommentarer | | Primrose - 9 mar 14 - 19:15 | | Intressant! | | Balkongbrud - 24 jul 13 - 14:57 | | Spännande handling! Fick känslan av att den här delen inte var riktigt klar, skulle vara några till saker som hade varit bra att presentera i en första del. Men som sagt en spännande idé, kommer att läsa! |
|
|
|
