Mot min vilja 5 |
Hej människor!
Jag åker på fotbollscup idag om några timmar så jag kommer inte kunna ladda upp några fler delar. Dessutom åker jag bort veckan efter så et kommer ta två veckor innan jag kan lägga upp nåt nytt. Här kommer del fem så ses vi igen om två veckor. :D
Han var tyst en lång stund och jag började undra om det verkligen var en så bra idé som jag föst trott. Oroligt såg jag upp på honom och såg värmen i hans ögon. Han pressade sin panna mot min och log mjukt mot mig.
”Det låter bra.” Var allt han sade och min oro försvann.
Jag kände hur jag själv brast upp i ett stort leende och jag kramade honom hårt. Jo, att sticka med Daniel var det bästa jag kunde göra.
”Hur går det?”
Jag gick in i rummet med två burkar cola och satte den ena på golvet framför honom. Han log upp mot mig medan jag öppnade min burk och tog en stor klunk.
”Det beror på. Vart tycker du att vi ska ta vägen?”
Jag bet mig själv i läppen och tänkte efter om det fanns något ställe som mina föräldrar skulle kolla upp direkt. Efter en stund skakade jag eftertänksamt på huvudet.
”Vi kan inte stanna här.” Mumlade jag. ”Vad sägs om att vi bara kör till att börja med? Så får vi se vart vi hamnar?”
Daniel log åt ivern i min röst.
”Absolut, men det finns ett litet problem. Pengar. Jag får inte lön förrän på fredag så det hade varit bra om vi kunde stanna till dess.”
Jag kände hur leendet långsamt försvann från mitt ansikte. Jag hade inte tänkt en sekund på pengar men samtidigt kändes det inte som en sån stor grej, så länge jag fick vara med Daniel så behövde jag inte leva fint och våra gemensamma pengar skulle ändå kunna ta oss rätt långt.
”Jag lever hellre som en tiggare tillsammans med dig än som en drottning tillsammans med Jake.” Svarade jag allvarligt och jag menade det verkligen.
Om ett liv i lyx innebar ett liv utan Daniel så ville jag inte ha det, då levde jag hellre på gatan.
Daniel reste sig och drog in mig i sin famn. Jag lade armarna om hans hals och lugnades av hans varma andetag mot mitt öra.
”Jag älskar dig” Viskade han och jag drog mig ifrån honom för att pressa mina läppar mjukt mot hans.
”Jag älskar dig också.”
Vi bestämde till sist att vänta till på Fredag för de pengarna skulle kunna hjälpa oss rätt mycket. Jag skulle bo hos Daniel under tiden och jag skulle också gå i skolan. Den biten gjorde mig lite nervös eftersom att om jag dök upp i skolan så skulle det inte krävas många minuter för att mina föräldrar skulle veta vart jag var. Daniel hade dock försäkrat mig om att skolan antagligen skulle vara det sista stället de skulle leta på om det nu var så att de kollat där efter att jag inte kommit hem i eftermiddags och fått reda på att jag skolkat de sista lektionerna. Jag gillade det ändå inte men var tvungen att erkänna att det lät rätt logiskt. De hade antagligen fullt upp med beklaga sig och kyssa Thomsons röv. Tanken gjorde mig nedstämd, jag hade blivit sviken av båda mina föräldrar och det lämnade ett mörkt hål inom mig. Under tiden som jag gick i skolan skulle Daniel ta så många extraskift han kunde för att samla ihop lite extra pengar. Dock skulle han också gå i skolan, fast han skulle i alla fall ha en ursäkt för att skolka lite då och då. Planen var att sticka direkt efter skolan på Fredag och lägga bakom oss så många mil som möjligt så att vi kunde övernatta någonstans där vi inte skulle igenkända. Sedan skulle vi åka till första bästa riktiga stad och stanna där ett tag för att hitta något sätt att få ihop någon sorts inkomst på innan vi återigen skulle resa vidare. Jag log återigen när jag tänkte på det. ”Snart” Tänkte jag. ”Snart kommer jag att vara fri.”
Nästa morgon vaknade jag av mig själv, tio minuter innan Daniels mobil ringde. Daniel snusade mig i nacken och jag pressade mig närmare hans kropp. Ett mörkt mummel hördes bakom mig innan hans armar drog mig ännu närmare honom. Han placerade en mjuk kyss mot min halsgrop och jag ryste till.
”God morgon” mumlade jag och vände mig om så att vi låg ansikte mot ansikte.
Hans ögon var fortfarande stängda men han öppnade de snabbt när jag lät handen smeka hans kind och ett sömnigt leende formades på hans läppar.
”God morgon på dig”
Han pussade min nästipp och borrade sedan in näsan i min hals. Jag skrattade lågt åt honom och lade handen mot hans bröstkorg när han började kyssa min hals överallt.
”Sluta Daniel, vi måste upp, jag har skola.” Skrattade jag
Han morrade mörkt men slutade inte strö kyssar över min hals, istället började han kyssa sin väg uppför min käke tills han nådde mina läppar. Hans händer vandrade över min sida och tillslut rullade vi runt å att jag satt gränsle över honom. Jag skrattade fortfarande men det verkade inte hindra honom. När hans smekande fingrar nådde min bh tog jag tag om hans hand.
”Så kul ska vi inte ha det.” Log jag men var ändå allvarlig.
Han putade med läpparna och var så otroligt lik en ledsen hundvalp att jag skrattandes klev av honom. Han reste sig också, stal en sista kyss, och försvann sedan in i badrummet.
Jag kisade mot skolans huvudbyggnad och kramade Daniels hand hårdare. Han verkade missförstå mig för han drog mig till sig och mumlade tyst att jag fortfarande kunde ändra mig, att vi kunde hitta en annan lösning. Jag drog förskräckt åt mig handen och vände mig mot honom.
”Vad fan tänker du med?!”
Han såg överraskat på mig när jag skrek åt honom och jag stängde själv överraskat munnen. Efter en liten stund började han le vilket slutade med att vi båda brast ut i skratt. Efter att skrattanfallet långsamt ebbat ut såg vi på varandra och jag pratade med låg, allvarlig röst.
”Jag håller inte på att få kalla fötter, Daniel. Jag kommer sakna det här men mina föräldrar skulle ändå ha dragit mig härifrån.”
Han nickade långsamt, förstående och jag kramade honom hårt. När vi drog oss ifrån varandra satt det återigen ett leende på våra läppar.
Jag satt hemma hos Linnea och hade precis berättat om min och Daniels plan när det knackade på dörren. Jag ryckte till och såg panikslaget på Linnea.
”Det är säkert inget.” Sade hon lugnande men stannade upp på väg till ytterdörren. ”Men du kanske ändå ska hålla dig borta, för säkerhetskull alltså.” Fortsatte hon.
Jag nickade och tassade tyst in i köket som var rummet bredvid hallen. Långsamt sjönk jag ner längs diskbänken och drog upp knäna mot bröstet. I samma ögonblick som jag satt mig tillrätta hörde jag Linnea öppna dörren. Jag kände mer än hörde att en man steg in genom dörren och jag pressade mig själv mot diskbänken när jag förstod vem det måste vara. I nästa ögonblick öppnade han munnen och jag stelnade till av ljudet till hans röst. Han pratade med en självklar auktoritet som fick mig att vilja sluta gömma mig och låta honom ta med mig till Australien men jag bet mig i läppen och skakade av mig det plötsliga behovet av att vara nära honom.
”Jag söker den här flickan, har du sett henne?”
Jag föreställde mig hur han höll upp ett foto av mig och hur Linnea nekande skakade på huvudet.
”Jag har anledning att tro att du och Felicia står varandra väldigt nära.” Fortsatte han. ”Det skulle inte vara konstigt om hon så småningom dyker upp här och jag ber dig att för Felicias skull kontakta mig här hon väl gör det.”
Ingen av dem sa någonting och jag satt tyst och väntade medan spänningen höll på att ta kål på mig. Till slut stängdes dörren och jag hörde en motor rusa. Jag drog ett djupt, lugnande andetag och reste mig sedan för att gå ut i hallen. Linnea stod med ryggen mot dörren och försökte andas normalt. Hennes blick var fäst vid mina fötter och jag gick oroligt fram till henne för att se vad som var fel. När jag kom närmre höjde hon huvudet och såg på mig med en outgrundlig blick. Efter flera sekunders tystnad öppnade hon munnen men stängde den sedan igen. Jag såg uppfodrande på henne och ett litet leende spred sig över hennes mun.
”Om det där var Jake Thompson så skulle jag gärna ha följt med honom till Australien.” Log hon och vi skrattade båda två.
”Fredrik?”
”Quierda?! Var har du varit?!”
Jag log åt Fredriks smått hysteriska viskande och höll luren en dryg decimeter från örat.
”Jag är fortfarande kvar, jag bor hos Daniel för tillfället bara, lyssna Fredrik, skulle du kunna packa lite av mina grejer och lämna dem hemma hos Linnea? Jag är rädd för att om jag träffar mina föräldrar kommer jag aldrig komma härifrån.”
Det var tyst i luren ett tag innan han mumlade något som lät som ett godkännande och jag suckade av lättnad. Jag gav honom en snabb lista på vad jag behövde innan vi lade på. Han lovade att komma inom den närmaste halvtimmen. Jag log mot Linnea, saker började äntligen ordna upp sig.
|
|
|
|
