Utdrag ur senaste boken |
Hora. Så blyg att jag fick jobba dubbelt, så pass dum i huvudet att hon ändå var på mig som eld.
Det är ett orimligt beteende, att försöka äta andras hjärtan för att sitt eget hjärtas skull, fungerar inte, hon är ändå vacker som småfåglar. Ska inte vara orättvis. Inte arg. Förlåt mig för att jag blev så arg, blev såhär.
”Jag är kanske är en hora”
Vem bryr sig. Jag hatar dig. Jag vill aldrig se dig igen. Förlåt. Varför ska jag vara trevlig mot dig, jag hatar att knulla, jag hatar slafsig jävla fitta och dimmiga kattögon.
”Du verkade inte ha något emot det igår”
Det finns inte en fitta i världen jag hatar mer än din. Du får mig att vilja skära av mig kuken, vill du det, varje del av min kropp som du legat med fräter sönder. Livet är kort och meningslös och jag har inget ansvar gentemot dig eller någon annan. Ändå ligger vi här. Du förstår inte ens.
”Fan du är ju helt jävla sjuk i huvudet”
Hennes ögon dundrar som motorvägar. Eller bilbas, gammal svett skakar nedför rött hår och gömmer sig i sängtyg. Jag vill att du ska gå härifrån lika mycket som jag vill spika upp ditt ansikte på väggen. Jag vill göra något oförlåtligt.
”Du gör mig kåt”
Nej, men du gör mig arg och ledsen och förvirrad och salt samtidigt och jag vill att du går
”Du är spännande”
Dö. Dö. Dö. Dö. Dö.
”Vi kan väl höras?”
Kan vi? Vi kan väl stanna upp och förundras över människans ändlighet. Vi kan väl kolla på barnporr eller jag vet inte, vi kan väl glömma allt det här för evigt?
”Vi lär inte glömma varandra i första taget”
Jag vet inte ens vad du heter.
-
Jag vill inte veta heller. Hon går. Vill inte vara elak. Har inte dåligt samvete, men jag vet att människor kan bli ledsna, men jag vet också att det inte spelar någon roll. Mammor och pappor blir besvikna och arga hela tiden, men spelar det någon roll? Om allt slutar i en feberdröm, om ingen kommer ihåg vad som hänt. Om alla dör spelar det då, allt det här, någon r o l l. Var jag för hård. För lös. Inget hände, kunde hon inte explodera och slå mig på käften, varför vill hon att jag ringer, hur smakar jag när jag blöder. Befinner mig på så långt avstånd från min egen kropp och jag kan visst inte förmedla känslor längre. Pratar min kropp ett annat språk, rör jag mig i oförståeliga mönster. Småfågelhora. Kan jag vara tydligare. Går det att bli förstådd. Jag svamlar med kuken, petar till rätta i kalsongerna, jag tuggar på lappen med hennes nummer och sväljer. Höra av mig? Hör på mig. Hör på mig.
-
Om Jorden var ett äpple, hade atmosfären varit skalet. Precis på ytan av skalet befinner sig alla astronauter. Månen ligger många äpplen ifrån jord- äpplet. Ingen har kommit längre än till baksidan av månen, och den människan var just då, när han passerade baksidan, den ensammaste varelsen i solsystemet. Tills idag.
|
| Kommentarer | | Balkongbrud - 16 jul 13 - 21:42 | | Har läst igenom mycket av det du skrivit och allt är så rått och ärligt. Älskar ditt sätt att skriva och hur allt är kaos men så perfekta pusselbitar på samma gång. Den här texten var dock den enda jag faktiskt inte förstod alls. Har suttit en stund och funderat men tycks ändå inte förstå. Det kanske kommer till mig någon dag. |
|
|
|
