Hemligheten del 1: nya grannar |
Solen sken in genom mitt fönster och jag kisade med ögonen för att kunna se väckarklockan. Den stod på 07.56 och med en suck drog jag bort täcket från sängen för att inte somna om igen.
Dags för ännu en värdelös dag i skolan tänkte jag och drog sedan på mig ett par slitna jeans och en t-shirt. Nere i köket skramlade mamma omkring medans Anton glufsade i sig en smörgås.
- Godmorgon älskling, sa mamma och pussade mig på pannan.
- Jag är sen till skolan, vi ses i eftermiddag. Sa jag och slet på mig mina skor och slängde sedan igen dörren med en duns.
Trots att det var så fint väder ute kände jag mig inte alls på bra humör. Jag var hur trött som helst och ändå hade jag sovit 8 timmar inatt.
Jag skyndade mig för att inte komma försent till skolan idag igen, rektorn hade redan ringt hem till mamma 3 gånger den här terminen. Men jag vet att hon inte bryr sig särskilt mycket om att jag kommer försent. Hon har fullt upp med att vara arbetslös och sköta om sina katter.
Vi har nämligen 5 katter hemma och mamma älskar dem alla som om de vore hennes barn. Kanske är det hennes sätt att glömma bort pappa, som lämnade oss för 1 år sedan för en annan kvinna. Jag och Anton blev såklart förvånade och ledsna när pappa berättade att han och mamma skulle skilja sig. Vi hade trott att de skulle vara tillsammans hela livet. Men mamma var den som tog skilsmässan hårdast av oss tre. Hon intalar sig själv att hon har kommit över pappa men vad hon inte vet är att jag hör hennes snyftningar klockan ett på natten när jag inte kan sova.
Framme i skolan letar jag upp mitt klassrum och kliver in och sätter mig vid min bänk. Svenska lektionen hade just börjat och jag klarade mig precis från ännu en försening. Bakom mig satt Stina och Daniella och viskade med varandra, med tysta röster pratade de med iver om helgens roliga händelser.
Längst fram i klassrummet stod vår lärare och putsade sina runda glasögon. Med en trött blick uppmanade han oss att plocka fram våra böcker och slå upp sidan 34. Motvilligt gjorde jag som han sa och hoppades att den 6 timmar långa skoldagen snart skulle vara över.
När jag väl var påväg hem efter dagen mötte jag vår granne, fru Clary. Hon har alltid varit lite speciell. Går alltid omkring med stripigt hår, färgsprakande kläder och en cigg i handen. Med hes röst säger hon alltid hej och ler så att man ser hennes gulbruna tänder. Sedan tillägger hon något om mammas katter, att någon av dem kissat i hennes blommor eller jamat för mycket på natten. Sedan skrattar hon lite och avslutar det med en obligatorisk hostning. Jag vet inte hur många gånger hon hostar per dag. Väggarna måste vara väldigt tunna för ibland känns det som om hon står i ens vardagsrum. Så högt är det. Hon dumpar sin cigg på marken och börjar gå sedan vänder hon sig om och säger:
- Vi får hoppas att våra nya grannar inte har hund, då blir det nog ett väldans liv här.
Vilka nya grannar tänker jag och minns precis ”till salu” skylten som stått utanför ett hus på vår radhuslänga ett bra tag nu.
Jag gick förbi flyttbilen som stod parkerad utanför radhuslängan, en lång man klev ur bilen följt av en ung kille som såg ut att vara i min ålder. Han hade mörkt krulligt hår och bruna ögon som mötte min blick när vi passerade varandra. Kanske borde jag säga något?
* Fortsättning? kommentera gärna!
|
| Kommentarer | | MyBlackBird - 2 jul 13 - 18:19 | | Jag vill läsa mer! xD Vill veta vilka de nya grannarna är |
|
|
|
