Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Rose

Hela rummet lyste upp, jag blinkade till och i dörröppningen stod en man med svart hår och svarta kläder, och hans hy var likblek. Jag reste mig upp på britsen och satt mig på kanten, min vita sjukhusdress satt lätt på min kropp. Hela min kropp skakade och mitt stripiga svart hår klibbade sig fast i mitt smala, spetsiga ansikte. Min ryggrad värkte och mitt huvud var på väg att sprängas. Rummet var vitt och den enda färgen var mitt hår och vakten. Vakten kom gående med långa steg mot mig, mina händer började skaka våldsamt ,och vakten var framme. Jag sträckte fram mina späda händer och vakten snodde snabbt ett rep runt mina handleder. Han ryckte upp mig på fötterna, med släpande steg följde jag med honom genom rummet. Vi kom ut och en sommarbris kom mot mig och naturen slog mig med häpnad. Det var ståtliga granar med ekorrar som lekte bland dem. Det var massiva stenar och berg som tonade upp sig i horisonten. Men jag fick inte njuta av synen länge, för vakten ryckte till och vi började röra oss. Huset som tornade upp sig framför oss var massivt, det var ett tegelhus med flera våningar. Det såg ut som ett slott. Ingången var två pelare klädda med murgröna och hade en ståtlig glasdörr. Fortare än väntat var vi framme vid glasdörren och en annan vakt som jag inte sett tidigare, öppnade den. Vi steg in i en hall med två korridorer. Vi vek av till höger och på väggarna hängde tavlor av alla sorter, på djur, människor och saker som ingen man skulle kunna beskriva. Vakten stannade tvärt och min blick gled framåt. Där var en svart dörr, en enkel dörr som innehöll antar jag hemskheter. Vakten drog fram en nyckel ur fickan och satt den i låset och vred om. Dörren gled upp och visade ett mörkt rum och den enda ljuskällan var en liten lampa som satt i taket. Vi steg in och vakten knuffade mig mot den vita britsen. Jag la mig ner och vakten spände fast mig med remmarna, både armar och en. Sen sträckte han sig över mig och tog en liten nål på det sterila bordet. Nålen var kopplad till en slang, och slangen försvann upp i taket. Vakten stack in nålen i min arm, och vände sedan klacken och gick. Smärtan var outhärdlig och jag gallskrek. Den vita slangen blev grön, och medlet pumpande in i min arm. Då kom rösten från ingenstans, en grav, hes röst
-Ska du berätta?
Jag skrek nej så högt som jag kunde, medlet vart blåaktigt och det gjorde ondare.
-Ska du berätta? Sa rösten igen.
Jag nickade utmattat och slagen blev vit, och min andning började återgå till det normala.
-Så, började berätta då. Sa den obehagliga rösten.
Jag slöt mina och minnena kom rusade tillbaka. Med en skrovlig röst började jag berätta

”Jag var 14år när allt hände. När mina föräldrar dog och jag började sköta om gården.
Alla började år 1930, jag bodde hos min mormor. Mina båda föräldrar hade dött året innan i lunginflammation. Men jag hade lyckas hålla mig frisk. Efter begravningen åkte jag och min mormor hem till det ödsliga huset i Fork Rock Mountian. Huset, eller rättare sagt stugan, hade en våning med två rum och kök. Min mormor hade redan då grått hår och ett fårat ansikte med vänliga ögon. Hennes händer var små och svullna av allt arbete. Mina händer var fortfarande hela med några skärsår. Min mormor och jag började sköta gården som vanligt, vi bar vatten, gjorde mat och skötte hönsen. Året gick och vi åkte allt mer sällan in till staden, bara när vi skulle ha tyg till våra kläder, eller om vi skulle köpa höns.
En dag när jag stod och matade hönsen med en blandning av frön och majs, kom en bil. Chockad stirrade jag på bilen och rätade på min rygg,och borstade av händerna på det rutiga förklädet. Bilens motor tystnade och ut steg en stilig man med bakåt slickat hår. Han hade mörkt hår, blek hy, blåa ögon och röda läppar. Han hade en svart kostym. Jag gick fram och neg och han bugade, tyst stod jag vid hans sida. Han granskade mig från topp till tå, varje detalj. Han stod tyst, harklade sig. Och sa;
-Jag söker bostad
Jag nickade och insåg att han menade att han skulle bo här!
-Bara för en natt.
Hans röst var spänd och hes, jag var tyst. Mina tankar vandrare vidare och jag började tänka på min mormor. Hon var i stan och jag var alldeles ensam. Hon skulle inte tycka om det.
-Jag betalar såklart.
Mina tankar for vidare i en annan riktning. Vi behövde pengar och en natt var inte så farligt.
-En natt, sa jag högt.
Mannen nickade och räckte fram sin hand.
-Jag är Rickard Head, sa han.
Jag tog i hans hand och skakade den.
-Jag är Rose.
Vi släppte varandras händer och Rickard gick runt bilen och tog lös en sliten brun väska. Jag vände mig om utan att säga nåt och gick mot huset. Rickard gick bakom utan att säga ett ord. Jag öppnade den gamla dörren och visade in honom. Han la in väskan på matbordet.
Det finns mat i skafferiet, sa jag till Rickard.
Jag gillade inte honom. Han var annorlunda, mot alla andra jag träffat. Han verkade leva inom sig.
-Tack, men nej tack, sa Rickard.
Jag nickade och vände mig om för att gå ut.
-Vad ska du göra? Sa Rickard
-Jag ska rensa rabatten,
Jag tittade på Rickard med granskade ögon. Jag kunde inte bestämma i vilken ålder han var i. Hans kropp tydde på att han var runt 20 år, men ansiktet visade att han har gått genom mycket. Min nyfikenhet tog över.
-Hur gammal är du?
Rickard tittade upp på mig med en intensiv blick.
-22 år
Jag nickade, och gick ut. Jag spenderade resten av dagen ute och hörde inte ett knyst från Rickard. När jag kom in sov han redan på kökssoffan, han hade fortfarande sin svarta kostym på sig, hans slitna väska låg också på samma plats. Jag närmade mig väskan. Jag la händer på locket och jag kände hur hjärtat började slå hårdare. Försiktigt öppnade jag locket och i väskan låg små behållare, med något rött i. Jag plockade upp en av dem och öppnade flaskan, jag sniffade på innehållet och en svag doft av blod slog emot mig. Jag blev äcklad och kastade flaskan ifrån mig, och innehållet spreds i rummet. Rickard satte sig upp med ilfart och kastade sig emot mig. Vi flög genom rummet. Hans ansikte förvandlades till ett monsters. Jag skrek, men jag visste att ingen hörde mig. En otrolig smärta i nacken och sen svart, jag blev medvetslös.

Här är första delen, jag hoppas ni gillar den. Om det är stavfel ber jag om ursäkt, jag försöker bättra på mig!
Minst 1 kommentar innan nästa kommer upp

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Awonderfuldream
28 jun 13 - 21:28
(Har blivit läst 110 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord