I need you to need me - 3 |
Vi spenderade många dagar tillsammans, pratade om allt och inget, skuttade omkring över sommarängar, dråsade ner i en skrattande hög på varandra i en kosmisk omfamning. Det går väldigt sällan att ha seriösa samtal med dig, något som jag både gillar och hatar, du kan få mig att skratta så jag kiknar dagar när jag egentligen inte ens vill kliva upp. Och andra gånger önskar jag bara att du kunde ta mig mer seriös.
- Jag älskade honom, älskade honom på riktigt. Och jag gav honom ett löfte, ett löfte om att krama honom så att världen skulle vara lite mer rättvis för hans del. Men jag hann aldrig krama honom, han dog före jag hann krama honom!
När min röst brast omfamnade du mig hårt, gav mig kraft att stå upp när min egen kraft försvann. Du accepterade, du förstod, att trots att det gått flera år kom det tillfällen då det gjorde ont.
- Jag svek honom!
Din trygga mjuka hand strök bort mina tårar och du tittade på mig med en öm blick.
- Du svek honom inte Vera, du gjorde hans sista tid i livet bättre än någon annan kunde gjort. Jag är säker på att han älskade dig väldigt mycket för det.
Jag tror aldrig att jag har älskat dig så mycket som jag älskade dig den kvällen. Och när jag somnade i din famn var jag lycklig på riktigt. Du gör mig ofta lycklig. Men trots all lycka så är du ett ångestmoln som dyker upp med jämna mellanrum och tömmer sitt innehåll över mig. Jag har aldrig förstått uttrycket ”regntunga skyar” så mycket som nu. Ångesttyngda skyar, ett tryck över bröstet, luften går tyngre att andas och det gör ont att bara tänka på dig. Och två sekunder senare kommer solen fram, du får mig att le och hela insidan känns som nyspunnet sockervadd.
- Fräääknar, du har fått fräknar!
Du skrattar lätt och smeker lätt med fingertopparna över mina sommarfräkniga kinder. Jag fnittrar och lägger en arm runt din hals, sträcker mig över och ska pussa dig på kinden, och precis då vänder du på huvudet.
- Men Rasmuuus!
Jag låtsas låta förargad och du skrattar bara lågt åt mig och stryker en hårslinga ur mitt ansikte.
Det finns vissa tillfällen, då allting kretsar kring oss. Då hela universum dras in som i ett svart hål, vi är centrum, allt annat bleknar. Hela världen kunde rasa samman, med dina armar runt mig känner jag mig trygg.
You’re my drug.
-----------------
All kritik försöks jobbas på, så jag ska bli bättre! :)
|
|
|
|
