I need you to need me - 2 |
Du sa att du ville ha mig kvar i ditt liv, som en syster och som en bästa vän. Och i min ångest och rädsla för att förlora dig så svarade jag ja. Men det tog inte många dagar innan du var borta igen. Och den här gången dröjde det länge innan vi återtog kontakten. Jag sprang på dig en dag på stan, dina ögon tittade på mig som att jag vore någon främmande. Vi pratade lite ytligt, utbytte några förströdda tankar om vädret. Sa flyktigt att vi borde ses någon gång.
Några veckor senare sökte du upp mig, dina ögon lyste riktigt av lust. Jag tittade kyligt på dig och undrade vad som hände med faktumet att du benämnt mig som din syster.
- Åh Vera, jag vet inte. Låt oss glömma det där, okej? Du är så enormt vacker, allting hos dig är perfekt. Det var så längesedan, låt mig få komma in? Låt mig få se…
Dina händer började åter igen knäppa upp min blus och mina sinnen ville ha mer. Du verkade så uppriktig, men mitt hjärta kämpade emot och sa stopp.
- Nej Rasmus, du har redan sett. Vi kan prata mer en annan dag.
Jag flyttade bort dina händer från min kropp och stängde dörren framför dig. Varje andetag gjorde ont, och jag ville bara ha dig där och då.
Bara tanken på det där ögonblicket, eller något annat ögonblick med dig kan ge mig ångest. Ångest för att jag tycker om dig och behöver dig så mycket mer än jag borde. Du är en trasig människa, och det är jag också. Men två fel blir inte rätt, hur gärna jag än vill. Trots att jag vet allt det där, så fortsätter du att tränga dig in i mitt hjärta och stanna kvar där. Du hemsöker mina drömmar och mina tankar varje dag. Det går inte att dränka med musik, sömn eller vin. Du finns i varje por av mig. Som ett gift.
- Jag saknar dig Vera…
Din hesa röst lät så mjuk, så uppriktig. Jag nickade bara och kramade om dig hårt. Djupa andetag, din doft uppfyller mig och jag lever på riktigt.
Trots mitt tappra försök att hålla dig undan behövdes det bara en mening av dig för att få mig trilla dit igen. Och jag faller som en fura varje gång, du fångar mig alltid så mjukt. Ser mig i ögonen och låter mig drunkna för en stund, återupplivar mig genom mun mot mun metoden och lämnar mig igen. Ett kretslopp som aldrig tar slut, som aldrig slutar göra ont, som aldrig slutar att förtrolla.
-----------------
Alla kommentarer uppskattas, konstruktiv kritik tas emot. Säg gärna vad ni tycker. :)
|
|
|
|
