Tre veckor väldigt långt borta |
Det är midsommar. Jag är solbränd, vitklädd och har blommor i
håret. Det blåser, men vem bryr sig, ingen har väl dött av
lite vind. Nu ska det minsann dansas och skrattas och kramas
och busas. Vi ska ju för sjutton fira!
Men under ytan ligger annat. Jag vet att snartsnartsnart, om
bara en timme eller så måste jag krama storasyster hejdå. Nu
väntar England på henne. Tre veckor väldigt långt borta. Och
trots att vi skojar om att jag kan åka med i väskan och hon
har lovat att vi ska både skypa och maila så kommer det att
kännas så tomt. Så tyst. Så tråkigt.
Så jag ger henne den allra största kramen någonsin och lovar
att skicka bilder hemifrån, att berätta om alla dumheter som
händer och att jag kommer saknasaknasakna henne massor. Sen
vinkar vi hejdå tills armarna gör ont och jag tänker att nu
är det ju faktiskt bara tre veckor kvar innan hon kommer
tillbaka hem igen.
|
|
|
|
