"Jag kan inte bära min pappas barn" |
Hon har aldrig haft ett förhållande, hon har aldrig fått ha ett.
Men vacker är hon, blondt långt hår, stora gröna ögon, lagom stora fylliga läppar, helt enkelt naturligt vacker.
I skolan är hon väldigt tyst av sig, nästan som om hon vore rädd.
Hon får inte träffa några killar, inte prata med dem. Då blir hennes pappa svartsjuk. Hon tillhör honom, i hans sjuka värld.
Han skapade henne, han äger henne och enligt honom så är det inte mer än rätt att han tar del av henne.
När hon var liten så sa han alltid till henne att alla pappor gör så mot sina barn, att det var ett tecken på att han älskade henne.
Det började med beröringar och ”tjänster”, men desto äldre hon blev, desto mer blev det. 5 år var hon när ”tjänsterna” började.
Beröringarna började förmodligen från att hon föddes. Hon var 11 när hon förlorade sin oskuld, till sin pappa.
Hon konfronterade sin pappa efter att hon läst på internet att det var fel. Han blev fly förbannad, han slog henne och tog bort datorn ifrån henne.
Hennes mamma? Jo, hon var där, men om hon visste eller inte, hade Emelie ingen aning om.
Hennes pappa var väldigt diskret, och förövrigt spelade han upp en fasad som världens trevligaste, bästa man och pappa.
En överlevare av 16 år är hon nu, att bli våldtagen och utnyttjad av sin egen pappa är nu en vana för henne. Det har börjat ingå i hennes dagliga rutin.
Nästan varenda kväll hör hon hur tv:n stängs av, fotstegen närmar sig hennes rum, och dörren öppnas med ett svagt gnisslande.
Hans doft sprider fort sig i rummet, stanken av hans billiga parfym, svett och öl.
Hon har nu lärt sig att försvinna till sin egen värld undertiden han är över henne, en värld där han där han är en riktig pappa.
När han har gått så tar hon tag i sin nalle, kramar den hårt och gråter tyst. Hon tror inte på lycka längre, det såg han till att ta ifrån henne.
Hon har försökt att rädda sig själv, hon har gjort allt i sin makt, förutom att berätta för någon.
Det kan hon inte, ”om du berättar för någon om vår lilla hemlighet så kommer du aldrig få se din mamma igen” sa han.
Hon hoppas att en dag kanske någon kan se ropet på hjälp i hennes ögon, och höra det tysta skriket.
Hon är så rädd över att behöva bära hans barn, att sätta ett barn till världen vars pappa också är morfar, är vad hon fruktar mest.
Ett tag tänkte hon att hon är fri från allt det där när hon flyttar hemifrån, men den drömmen dödade han.
Han sa att det är bäst för henne att ingen är där när han kommer och hälsar på. Hon vet om att hon aldrig någonsin kommer att bli fri från honom, att hon aldrig kommer sluta vara rädd.
Hon känner nu hans andedräkt, golvet knarrar när han försiktigt smyger sig in i hennes rum. Hon hör honom dra ner sina byxor, och gör sig bekväm i hennes säng.
Hon ber honom sluta men han sätter sin hand för hennes mun. Det är helt mörkt i rummet tills hon plötsligt ser att dörren släpper in ljuset ifrån hallen, hon drar upp huvudet för att se.
Just bara för att se sin mamma kolla på henne och tyst stänga dörren igen. Hennes dröm värld kan inte rädda henne nu, den kan inte göra henne blind eller få henne att glömma det där.
Hennes egen mamma vet vad som pågår, men väljer att bara blunda.
Hennes pappa är nu åter igen klar, och hon upptäcker att hon åter igen att hennes underliv börjat blöda. Hon skrynklar ihop lakanet och slänger i tvättkorgen. Hon vaknar nu på samma sätt som hon somnar, gråtandes.
Nästa dag när hon går ner till nedanvåningen ser hon sin mamma hålla upp lakanet, torka bort några tårar och slänga det i tvättmaskinen.
Hur mycket är hon värd om hennes mamma inte bryr sig? Om hon inte räddar henne? Hennes hopp försvann samma stund som hennes mamma stängde dörren efter sig.
Hon sitter nu på sitt rum, brevet är skrivet och förberedelserna är klara. Hon har ringt polisen så att bevisen inte försvinner. Hon kliver upp på stolen, för snaran runt hennes hals och skjuter ifrån sig stolen.
”Jag kan inte bära på ett barn som är min pappas, jag kan inte bli räddad av en mamma som inte vill se. Det här är enda sättet som kan göra mig fri från honom”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | PussEmma - 20 mar 13 - 16:39- Betyg:  | | Skitbra,men samtidigt hemskt | IHaveAGun - 4 feb 13 - 00:48- Betyg:  | Bland de bästa och värsta jag läst, jag satt med tårarna i ögonen
och klumpen i halsen under hela tiden jag läste. |
|
|
|
