-otäcka "minnen" tränger sig på, igen. |
Den kvällen, har satt sig som limm i min skalle.
hur jag små sprang i panik.
jag minns natttöjan jag hade på mig, och legginsen jag fixade lite snabbt inne på toan.
fan, mitt hjärta har nog aldrig dunkat så fort som då,
jag svor för mig själv. och tänkte flera gånger jag ska aldrig tillbaka hit igen
jag ska aldrig mer tillbaka till dig. jag ringde min bror, klockan var efter middnatt
jag grät, och du fråga vad som hänt. minns att jag hade svårt att prata. du sa att du skulle komma och möta mig.
Det tog inte lång tid, du sprang. Du gjorde det för mig.det är isånna
lägen som man verkligen vet hur mycket nån bryr sig om en, jag älskar dig, johan!
så äcklad av tanke vad som kunde ha hänt
du ska inte komma och tro att du kan kladda hur du vill.
jag fick in några bra slag,
jag vill bara hata dig, men det går inte.
|
|
|
|
