Tröstande ord. |
Ibland så finns det inga ord,
För att beskriva vad man känner.
Det där är väldigt knepigt,
Det där med att ha vänner.
Men lyssna nu på mig,
Jag har varit där.
Vissa saker stannar kvar,
Man alltid med sig bär.
För ord kan va som taggar,
Och taggar sitter kvar.
Och om man dem drar ut,
Är hålet där taggen var.
Men även hålen läker,
Blir ett ärr till slut,
Men minnet lever kvar,
Minnet om att du höll ut.
För är du som jag,
En sån som hamnat fel.
Så kan även du lära dig,
Man kan klistra ihop varenda del.
Kanske är du där nu,
I hån och hårda ord.
Då så ska du veta,
Att ingen äkta vänskap har sån metod.
Om du vaktar varje ord,
Om allt kan vändas fel.
Om inget nånsin,
Är till din fördel.
Om de får dig att känna,
Att du är ingenting.
Då så ska du veta,
För någon är du allting.
Det finns andra där ute,
Som kan älska den du är.
För varenda liten jäkel,
Borde ha vänner utan besvär.
Med mina ord så hoppas jag,
Att du kan förstå.
Att äkta vänskap,
Är något du är värd att få.
I enkla ord så kan man säga,
Vänner är inget som tar.
Vänner är nåt man bara har.
|
|
|
|
