Hemligheter Kap 1 |
läs gärna inledningen först :)
____________________________________
K ap 1
Nyinflyttad. Ny i vår lilla ort är han, en ung man bär in flyttlådor i det stora huset. Ett alldeles för stort hus för en person som har sju sovrum och fyra toaletter och ett enormt kök. Jag har varit inne i det huset en gång när jag var sju år gammal och som då ägdes av en gammal dam som gick bort för fyra år sedan och stått tomt sen dess. Jag minns en del hur det såg ut då, jag undrar om det ändrats något sedan dess?
Det är ifrån mitt sovrums fönster som vetter mot det gråa huset där jag tittar på mannen som nu satt sig på verandan som löper runt hela huset. Han ser inte så gammal ut, kan inte vara äldre än tjugofem. Mager är han också, vad jag kan se trots den mörkgråa rocken han har på sig i höstkylan. Skulle gärna vilja hälsa honom välkommen hit, men det skrämmer mig också lite just för att han inte ser ut att vara som resten av människorna som bor här runtomkring. På det sättet gör det honom också spännande, och jag undrar så med varför han ska bo i sådant stort hus helt själv?
Jag väcktes ganska snart ur mina tankar när mamma ropade från nedervåningen på mig. Det är bara hon, pappa och jag som hör till vårt hushåll. En trygg och varm miljö. Trivs ganska bra med att vara enda barnet, men kan bli lite trist ibland när man är ensam hemma, fast dem som har syskon kanske bara tycker det är skönt då?
När jag kommit ned från övervåningen och in i köket överraskades jag av mina föräldrar som står framför en tårta med exakt arton ljus på. Båda två ler från mungiporna upp till ögonen och utbrister i ett hurrande och jag skrattar lätt till av glädje.
"Grattis på artonårsdagen gumman." Mamma nästan springer fram och omfamnar mig, ger en puss på hjässan och räcker fram ett kuvert.
"I år blev det inga stora paket”, pappa dök in i samtalet, "men vi hoppas det blir bra ändå. Grattis på födelsedagen prinsessan."
"Tack så jättemycket, jag blir säkert glad över innehållet vad det nu kan vara." Ler mot dem och en värme läggs runt hjärtat på mig där de står bredvid varandra. Jag älskar mina föräldrar, tänkte jag för mig själv och den kärleken växte lite till när jag öppnade kuvertet. Med öppen mun fick jag upp fyra tusen kronor i kontanter och två konsert biljetter till Linkin Park om tre månader.
"Mamma, pappa, tack så jättemycket!" Utbrast jag häpen och gav dem båda en stor kram.
Vi hann inte äta tårta så länge innan mina föräldrar blev tvungna att åka iväg till jobbet och jag som har lov behöver inte tänka på skolan under nästan två månader. Så jag började gå mot Sarahs hus, min bästa vän sen lågstadiet. När jag gått ut från vårt hus och kom fram till det gamla huset stannade jag till och tittade på det. Den unga mannen sågs inte till och ingen bil heller. Nyfikenheten tog ganska snabbt överhand och jag drogs mot huset, men när jag stod framför trappan upp till verandan stannade jag till igen. Det var alldels mörkt inne i huset, inte en enda lampa var tänd som kunde visa tecken på liv. Precis när jag tänkte ta ett steg upp på trappan hoppade jag till när jag hörde en bil närma sig, genast sprang jag därifrån och kunde inte slappna av fören jag var hemma hos Sarah. Känslan av att ha varit som en inkräktare på någon annans tomt dröjde kvar länge.
Efter att ha framfört nyheten om konsertbiljetterna för Sarah som var den personen jag självklart skulle ha med mig på konserten och fått en stor bamsekram av henne, fick jag en födelsedagspresent av henne.
"Men Sarah, det hade du inte behövt köpa något."
"Klart du ska ha det Jessie!" Sarah tryckte prompt ned mig i hennes fåtölj i hennes sovrum och stirrade spänt på mig medan jag nyfiket började öppna paketet. Sarah hade kallat mig för Jessie sen första gången vi träffades, smeknamn för Jessica, och aldrig har jag kommit på något för henne. Namnet Sarah var redan kort och enkelt. I paket som jag fick av henne var det en scrapbook med bilder på oss, foton från när vi var små och nu. Bilder på minnen vi delar. Presenten var verkligen jättefin, omslaget var lila och på första sidan var det en stor bild på oss från förra året när vi var på klassresa i Rom. Det var ett fint kort där vi satt vid en fontän och solen stod högt upp och som fick Sarahs svarta hår glänsa. Jag har alltid varit lite avundsjuk på hennes hår, det är så tjockt och mjukt och svart som en korp, medan mitt är har en tråkig brun nyans.
"Det är jättefint, tack så mycket." Sarah ler stolt över sitt verk och jag blev väldigt rörd över hennes present.
"Hade på känn du skulle gilla den, var så lite så och stort grattis igen på artonårsdagen! Jag vet precis hur vi ska fira den nu när vi båda är arton."
Hon log busigt och det var allt som behövdes för att jag skulle förstå vad hon ville hitta på ikväll, fredag och allt och några klubbar står öppna för oss.
"Festa?” Det var inte ens en fråga när jag sa det, och för att se bra ut för kvällen fanns det bara ett sätt. Shoppa.
Vi bor inte så långt in till stan, max tar det tio minuter med buss och väl framme så köpte Sarah en snygg vit blus till ett par ljus blåa jeans hon har hemma. Jag själv hittade inget nytt, men efter en stunds letande hittade jag en enkel och snygg, kort, svart klänning. Kvällens festkläder är nu klart. Om ett par timmar drar vi in till stan igen och då blir det dans, fest och ha det så roligt vi bara kan. För detta ska bli en kväll värd att minnas!
Vi startade kvällen hemma hos Sarah, vars föräldrar inte var hemma. Hennes pappa var på någon jobbresa över helgen och Anna, hennes mamma, var ute på tjejkväll med sina vänner. Hemma hos mig var det bara mamma hemma med några av sina jobbkollegor, så dem ville vi inte störa med vårt tjatter och musiken på hög volym.
Väl på väg till närmaste nattklubb som har artonårsgräns stannade jag till när vi närmade oss ingången.
"Jessie?" Sarah märkte inte att jag stannat fören hon själv stod nio meter framför mig. Nu tittade hon otåligt på mig och riktigt hoppade av energi.
"Kom igen! Nu går vi." Jag själv hade fått syn på en person under en gatulampa pratandes i sin mobiltelefon. Det såg ut som att vara den unga mannen som flyttat in bredvid oss. Kunde inte heller låta bli att stirra på honom, och även hoppas lite att även han ska in på klubben vi ska till. Varför jag hoppas det, vet jag inte riktigt. Det är bara en känsla i mig jag har som vill att han ska vara där med.
"Vad tittar du på?"
Nu hade Sarah fått nog och gick med raska steg mot mig och tittade åt det håll jag hade min blick fastlås.
"Aha, jag förstår." Hon blinkade busigt och tänkte precis börja gå mot honom, men jag hindrade henne snabbt med att dra till i hennes ena arm mot mig.
"Vad gör du?" Frågade jag viskandes.
"Du stod ju nästan dreglade över honom, så jag tänkte ge dig en hjälpande hand och bjuda med honom." Nu log hon brett och fnissade till, följd av hicka från antagligen det vi drack innan vi åkte in.
"Aldrig. Nu går vi." Snabbt drog jag med henne mot klubben, motsatt riktning från honom, och fnissade till jag med av okänd anledning. Det bubblade i alla fall i mig och kunde inte låta bli att le.
Den unga mannen som stod under gatulampan hade sett oss, men det visste vi inte om, även han hade stirrat på mig när jag inte hade sett och såg oss vingla en aning och skrattandes in på klubben. Och väl där inne var det fullt ös, musiken dånande från högtalarna och kvällen var igång.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Sidewinder - 14 aug 12 - 23:15 | Det är ju skitbra, vill läsa mer :p
<3 | mizzkitty - 14 aug 12 - 23:06- Betyg:  | Låter riktigt spännande, hoppas det kommer en fortsättning
:). |
|
|
|
