nytt skinn. |
Molnfylld blåhimmel och ett uppvaknande för första, andra, tredje, till och med artonde gången. Liv som vaknar och det här är mitt liv som jag formar. Inte ensam, men på egen hand. Tiden på min sida, tiden i min hand; för jag har lagt den i min handflata. Inte ägd, bara lånad, för bara här existerar tiden.
Med de minsta förlusterna kommer de största vinsterna. För betydelsen ligger inte i vad som har förlorats utan vad du lär dig i erfarenheten av att förlora; du vinner i slutändan. Jag skalar av skikt av denna bleka vinterhud, för att välkomna solen till detta nya skinn. Det är mörkare och hårdare, ändock mjukare att röra - en vara av olika slag. Regndroppar som absorberats av dynorna på mina fötter och jag känner regnet ända in i märgen. Med en tvingad förståelse, ett slag i ansiktet, och det är uppenbart för mig all den här tiden. Slöjan har lyfts, mina ögon är nya; som att uppfatta världen ur ett barns ögon.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | MyBlackBird - 6 jul 12 - 12:19- Betyg:  | | Väldigt intressant skrivit, formuleringarna är väl gjorda. Mycket bra! |
|
|
|
