Jag tänker på dig. |
Vad hände egentligen, det sägs att tiden läker såren men varför märker inte jag det då?
Det blir ju bara värre hela tiden, dag för dag. Det gör så ont att se dig med andra, jag brukar tänka "Det där var vi".
Jag vet inte om det var mitt fel att vi gled isär, jag blev kanske för osäker i mig själv?
Har jag mig själv att skylla att det blev som det blev? Kanske, kanske inte..
Jag blir så förvirrad, ena stunden vill du vara med mig och nästa stund ignorerar du mig.
Det känns som att jag bara duger när du vill. Jag kan verkligen göra allt för, så länge det bara rör mig.
Jag vill att du ska må bra, jag vill att jag ska må bra. Allt var så enkelt förut.
Vi hjälpte alltid varandra, både när vi var lyckliga och när vi var ledsna.
Jag antar att du tröttnade på mig, var jag för tråkig? Var jag för feg, för tyst, för blyg?
Berätta för mig. Det känns som att hela jag har spruckit.
Ena stunden mår jag jätte bra men sen kommer hålen och då sjunker mitt humör rejält.
Kan du inte komma tillbaka till mig och fylla i hålen så att jag kan vara lycklig hela tiden utan att något stör mig?
Jag behöver någon som jag kan säga allt till, du var den personen förut men det är borta nu.
Förstår du inte?
Jag vill vara med dig, jag vill ha kul med dig, jag vill skaffa nya minnen med dig,
jag vill skratta med dig, jag vill gråta med dig, jag vill göra allt med dig.
Jag saknar den gamla tiden så mycket. Kan man inte spola tillbaka tiden och sedan stanna där?
Bara så att du vet så behöver jag dig. Jag kommer aldrig komma över dig.
Det känns som att alla är lyckliga förutom jag. Varför är det så?
Varför kan jag inte få vara lycklig? Förtjänar jag inte det?
Detta är ingen dikt men jag ville bara skriva av mig.
|
| Kommentarer | | Poeternafromnorr - 10 jun 12 - 01:23 | | Underbar | | kizzkizz - 2 jun 12 - 16:33 | | Förstår dig precis på pricken där! Good! |
|
|
|
