vanlig som förrut. |
Där står du, med randig tröja och plattat hår.
Precis likadan, ingen förändring alls.
Jag vet inte om jag vill skratta eller gråta
för inom mig tänds hoppet.
Hoppet om att du är personen jag kände igår.
Jag borde inte drömma.
För jag vet att jag inte klarar av fallet
när jag på nytt inser
att du är fel.
Fel på alla sätt, du är annorlunda.
Du skrattar inte längre år mina skämt.
Och jag, jag orkar inte längre lyssna på
ditt eviga tjat.
Nu står du här, med samma tröja och plattat hår.
Precis som igår.
Men jag vet att vi har förändrats.
Vi är två plantor som letat ljus på olika håll.
|
| Kommentarer | | Bluesky94 - 15 nov 11 - 23:27 | | Åh, jättefint skrivet! Känner igen mig, och du formulerade det på ett bra och intressant vis! Känner igen mig, och det känns. | | ochsedankomdu - 13 nov 11 - 00:43 | | gillar. |
|
|
|
