skratt som flödar så fritt |
skrattet som flödade så fritt
tanken som var din, min, din? vår?
eller ingens
det enkla
det sköra
vi hade så små problem
som var så tunga och malde oss till stoft
du i din hörna, med dina handskar
och jag i min med mina hopsnörda skor
vi föll slogs och grät utan att försöka röja det
med tårspår under ögonen
och en lättjefull kram som sa så mycket mer
nu är du där borta instängd i din bur
och jag går mig djupare ner i träsket
var är din tanke att lyfta mig upp
dina ords leenden att göra min dag, skölja mig bort
en ton, en vetskap
skratt som flödar så fritt
ack, så fritt
|
|
|
|
