En 18-årings drömmar del 7 |
Jag kollade på Tomas.
- Men gå dit då! Skrek jag på honom, han kollade förvånat på mig, och jag kunde nästan förstå varför, jag var ju så sur hela tiden, han gjorde som jag sa och skyndade sig efter sköterskorna. Jag låg ensam kvar, var det ingen som skulle kolla till mig? Att jag mådde bra? Jag kände mig lämnad, fast det var jag som hade schasat iväg Tomas. En sköterska kom in i rummet och såg väldigt ung ut och inte så erfaren med sitt jobb, hon kollade på mig med en rädd blick och klumpen i magen började genast att växa.
- Hur-hur mår barnet? Sa jag.
- Eh, jaa...navelsträngen hade lindats runt halsen så den hade lite svårt att andas, Sa hon snabbt, jag gillade inte att sköterskan sa "den" till mitt barn.
- Jaha? Men hur mår barne då? Sa jag lite spydigt, sköterskan reagerade på mitt arga beteende. Och hon såg genast lite rädd ut.
- Jo, hon mår bra nu, Sa hon.
- Hon? Sa jag snabbt.
- Ja, juste det är en tjej.
- Men varför kan jag inte få se på henne?
- Läkarna undersöker henne, du borde vila nu.
- Men jag vill se mitt barn! Jag tittade strängt in i hennes ögon.
- Ja, jag går och kollar om det går. Hon skyndade sig iväg. Mina ögon tårades, tänk att jag var mamma! Men jag var arg, jag ville ju se mitt barn! Sköterskan kom in med Tomas. Han gick genast fram till mig.
- Har du sett barnet? Frågade jag. Han nickade bara.
- Men berätta hur såg hon ut, hur var hon?
- Hon var väl fin.
- Väl? Vadå vad menar du? Jag blev arg på Tomas. Han svarade inte.
- Hallå? Vad menar du? Min röst var svag och jag orkade egentligen inte bråka.
- Äh... Jag struntade i honom, och vände mig mot den unga sköterskan.
- Nå? Kunde jag träffa henne?
- Eh, jo eller nej inte just nu, Svarade hon.
- Men varför inte? Vad är det men henne, har det hänt något? Sa jag.
- Hon har downs syndrom, suckade Tomas snabbt.
- Va? Jag ryckte till. Jag visste vad det var, man hade en kromosom för mycket, en av mina kompisar hade haft det.
- Men hon kommer väl att klara sig? Frågade jag. Sköterskan nickade långsamt. Jag fick tårar i ögonen igen, jag ville träffa mitt barn nu!
- Men så hade vi inte tänkt, att få ett handikappat barn liksom, Sa Tomas.
- Och? Vad spelar det för roll? Sa jag.
- Jo, men asså hon kommer ju att bli retad och så. Jag kunde inte tro att det var Tomas som sa det!
- Vadå skäms du för henne? Tomas blev tyst.
- Men svara då! Du menar att du tycker hon är ful? Du kommer inte att älska henne! Eller vad? Svara då! Röt jag. Tomas tittade ner i golvet.
- Om du inte tänker svara så kan du sticka, Sa jag. Han gick därifrån. Jag kunde inte fatta! Han var inte stolt över sitt barn!
Jag satt med Sofie i famnen, ja mitt barn hette så, jag hade döpt henne själv, eftersom att Tomas inte hade kommit tillbaka, jag testade att ringa en gång till, men telefonsvararen gick bara på hela tiden. Jag suckade och kollade på Sofie, visst kunde man se att hon hade nån störning, men hon var den finaste, vackraste och bästa barnet man kunde ha. Plötsligt kom Tomas in.
- Vart har du vart? Frågade jag. Han suckade.
- Gått en sväng. Jag höjde ögonbrynen.
- Kom och kolla på Sofie, Sa jag och log lite.
- Sofie?
- Ja, hon heter så nu, Sa jag. Tomas kollade lite förvånat på mig.
- Aha..Sa han. Jag tittade på honom.
- Du förlåt, vi borde bestämma namnet tillsammans, Sa jag.
- Eh nej det borde vi inte, för jag, eh jag, gör eller alltså jag gör slut, Sa han och drog handen genom sitt hår. Jag ryckte till.
- Va? Vad sa du? Vadå? Tänker du bara lämna mig?
- Ja, alltså jag är inte så säker på om jag vill ha ett barn och ja...Han avslutade inte meningen. Mina ögon tårades och jag visste inte vad jag skulle säga.
- Jaha! Stick då, stick och kom aldrig tillbaka! Skrek jag, Sofie började gråta.
- Men alltså, kan vi inte prata, Sa han.
- Nej, gå nu. Han suckade och gick därifrån. Jag fattade ingenting. Hur kunde han bara lämna sin familj? Hur kunde han svika oss?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Eme_96 - 23 jul 11 - 16:03- Betyg:  | | bra, lite kort bara (jag ska inte säga något, jag vet hur jobbit det är när folk tjatar^^) riktigt duktigt jobbat med den här delen! :) mejla nästa! | | Mizz_andersson - 23 jul 11 - 00:13 | Vilken jäkla skitstövel! Jag blev så arg när jag läste denna del.
Men den är bra. Jag gillar när texter/noveller väcker upp känslor hos en.
Mycket bra jobbat med denna del. Fortsätt så (y) =) |
|
|
|
