Lukten av vår. |
Jag kommer aldrig att kunna förlåta mig själv,
men jag förlåter dig mitt kött och blod.
Jag är inte lika rastlös som då,
vid 16 år.
Jag är inte lika ledsen nu,
som då.
Jag har tagit mig upp igen,
för din skull min dotter,
min avbild.
Jag är så ledsen att jag gjorde sådär,
det var inte ditt fel.
Ansvaret var helt och hållet mitt.
Om jag hade kämpat lite till,
för din skull,
men också för min,
hade du funnits här idag.
Det är lukten som påminner mig,
det är våren lilla du.
Jag har förträngt dig och nästan inte tänkt på dig alls.
Du är inte det första jag tänker på när jag vaknar,
du är inte längre det sista jag tänker på innan jag somnar.
Jag räknar inte längre dagar då jag klippte bandet mellan dig och mig.
Jag räknar inte längre andetagen.
Jag fick aldrig chansen att visa dig den värld jag bor i,
Du fick inte bli.
Du fick inte vara.
Du blev aldrig är.
Förlåt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SaalosDotter - 23 apr 11 - 11:44- Betyg:  | | fint skrivet |
|
|
|
