I will never see him again [HP FF] one-shot |
I am feeling sappy.
Så jag langar brev-fiction. Harry -> Sirius.
SPOILERS för bok fem.
I will never see him again
30 juni 1996
Kära Sirius
Hermione sa att det skulle hjälpa. Att skriva till dig. Jag vet inte hur det skulle vara möjligt; men jag är desperat nog att ge det ett försök.
Det finns så mycket jag aldrig hann säga till dig. Vart skall jag börja?
Jag önskar-
Du borde-
Detta kanske var en dålig idé. Jag kan inte. Inte nu.
Förlåt mig.
2 juli 1996
Kära Sirius
Ibland känns döden som en naturlig del av mitt liv, du vet? Mina föräldrar som dog när jag var ung, Cedric som dog på den där jävla kyrkogården.
Du, som passade på att dö en hjältes död i något korkat rum mitt i Ministeriet. Jag var där när mina föräldrar dog, Sirius. Inte för att jag minns det; såklart jag inte gör. Jag var för ung för att kunna memorera det (inte för att jag skulle vilja). Men jag var med om Cedrics död. Jag var där och jag minns det fortfarande lika tydligt. Mardrömmarna finns fortfarande kvar.
Men inget av det är lika smärtsamt som den dagen då du försvann bakom den där jävla slöjan. Jag var fortfarande hoppfull. Efter att du var borta, du vet.
Jag trodde att du skulle kliva tillbaka igen med ditt vanliga jävla smile och fortsätta striden. Grejen var att du aldrig återvände. Vi fick inte ens chansen att hålla en riktig begravningstjänst för dig - din kropp försvann tillsammans med dig.
Du förtjänade en, dock. Jag ville ge det till dig; det var det minsta jag kunde ha gjort - med tanke på allt du gav till mig. Förlåt mig, Sirius.
7 juli 1996
Kära Sirius
Remus var här idag; han har varit här mycket på senaste tiden. Hermione säger att det är för att han vill titta till mig. Att han vill försäkra sig - och antagligen Dumbledore - att jag är okej. Hon har fel.
Han är inte här för mig. Han är här för dig. Han saknar dig. Inte för att ge dig dåligt samvete eller något. Jag bara konstaterar något du säkerligen redan är medveten om.
Igår hittade jag honom utanför ditt rum, lutad med armarna korsade över bröstet, mot dörrgaveln. Han log in mot ditt skamligt stökiga rum och dammiga säng. Nostalgi, antagligen. Jag frågade aldrig. Han såg ut som om han behövde sörja ifred.
Jag är arg på dig. Egentligen har jag väl ingen rättighet. Det var mitt fel från början. Jag vet inte vad som var värst; att inse att du verkligen aldrig skulle återvända från slöjan, eller att inse att det var mitt fel att du hamna där. Själviskt, eh? Det är antagligen själviskt av mig att jag vill ha dig tillbaka igen. Du är förmodligen lycklig - var du än befinner dig. Och jag är glad för din skull. Men det är orättvist att du skulle behöva gå bort.
... Remus saknar dig, Sirius.
Snälla kom tillbaka.
18 juli 1996
Kära Sirius
En månad.
En hel jävla månad.
20 juli 1996
Kära Sirius
Det börjar sjunka in på riktigt nu. Du är verkligen borta.
Jag hann aldrig säga till dig hur mycket du kom till att betyda för mig. Och det var trots att jag bara hann ha dig som min Gudfar i ungefär tre år. Du var fortfarande det närmaste jag någonsin har kommit till att ha en fadersgestalt i mitt liv - men du var också en vän. Det fanns så mycket som jag skulle vilja veta om dig; fråga dig om din ungdom. Om du hade varit här med oss nu, så hade jag antagligen aldrig ställt några personliga frågor på det här viset; det är väl inte vad vi män gör, antar jag. Men det slog mig att jag aldrig ens fick veta om du någonsin blev kär. Som min pappa blev i mamma. Jag har hört så mycket om dem. Men aldrig någonting om dig och din eventuella kärlek. En konstig sak att undra, kanske. Det spelar ingen roll; du förtjänade det bästa. Och jag hoppas att du hann hitta henne.
31 juli 1996
Kära Sirius
Jag är 16 år idag.
De flesta ur familjen Weasley, Hermione, Remus, Tonks och några fler kom till Grimmaldiplan för att fira mig. Det var fullt hus; alla verkade ha trevligt. Även jag.
Du fanns alltid i bakhuvudet på mig, givetvis. Jag har funderat över dig lite extra mycket idag.
Ilskan kommer och går. Idag var den väl lite extra kraftig. För jag insåg, återigen, att du verkligen är borta. Pågrund av din rastlöshet, och dina jäkla impulser. Din lojala sida hade säkerligen ett spel i det hela också.
Du kommer aldrig vara här mer. Du missade dagen då du blev frigjord från alla dina anklagelser, du kommer att missa när vi tar examen, när Voldemort faller, när Hermione och Ron gifter sig och får massor med barn. Du kommer att missa Fred och George alla nya uppfinningar och när jag antagligen lyckas bli Auror.
Jag saknar dig, Sirius.
Men om jag någonsin ska komma över att du är borta så bör jag sluta skriva till dig.
Jag kommer dock aldrig att glömma bort dig.
Kära hälsningar
Harry
Ps. Jag är förbannad på dig. Men jag förlåter dig; såklart gör jag det.
Ps 2. Jag älskar dig. Jävligt mycket.
* * *
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 31 jan 14 - 01:06 | ÅH! VARFÖR HAR JAG INTE LÄST DEN HÄR TIDIGARE?! Så nu ligger jag här i sängen när jag egentligen borde sova (eller försöka sova) men istället gråter lite lätt. Alltså </3. Jag tror mitt hjärta gick sönder lite. Ganske mycket. Rätt hårt.
Men så himla himla bra skrivet. Galet bra! | Edwin82Therese98 - 6 sep 11 - 14:42- Betyg:  | | Hej jag stalkar dig. Har läst denna många gånger nu... Älskar ditt sätt attttt skrriiiiiivaaa.... </3 | | Maadelen3 - 18 apr 11 - 00:56- Betyg: | (snälla någon, PÅMINN MIG om att jag inte ska läsa såna här bra saker när jag är för trött för att tänka ut något vettigt att säga)
faeghehjaja vad du är duktig. alltså allvarligt, du är sjukt underbart bra. den här var sjukt underbart bra! och ps:n, ååh, ps:n. jag älsar dem. det gör jag. verkligen.
nej alltså, min skalle är tom - pågrundav trötthet, sjukhet och av att ha läst något såhär bra! hoppas bara du fattar hur grym du är och nu överlåter jag dig äran (hehe) att läsa jennys kommentar igen för att sammanfatta det jag inte får ut mig medan jag går och dör(sover) en stund.
awesomeeeee | | JennnyJ - 9 apr 11 - 21:39- Betyg: | Evelina Larsson. Jag vet att jag har världens sämsta ordförråd och att de ord jag kan aldrig kommer kunna göra din talang rättvisa. den här var så jälva stark, vet du det? jag försöker att aldrig svära, speciellt inte när jag skriver, eftersom jag anser det vara väldigt fult. men det här var JÄVLIGT bra. den här texten är undantaget för mina svordomar, för det är bara svordomar som i min skalle är starka nog att få dig att förstå hur bra den här texten är. den här historien sticker ut, den berör och den stannar kvar. jag älskar hur du skriver om remus, hur du låter harry pendla mellan känslor och tankar. du tar upp så mycket som man själv går och tänker på. du fångar den där djupa sorgen, den som får en att sitta på andra sidan dataskärmen med ett stort hål i hjärtat där sirius borde finnas. du har TALANG människa. JÄVLIGT MYCKET TALANG (och skicklighet, ofc)!
/Din, Jenny | | Edwin82Therese98 - 9 apr 11 - 17:24- Betyg: | | Naww *gråtansikte* Så jävla bra *sniff* Gud vad jag älskade den här. Bara gjorde det. Hur ska jag beskriva hur detta var det finaste jag läst? Det är högre en J.K Rowlings nivå ju. Hade jag kunnat så hade du fått 5.000 i betyg. Så fin den är. Den bästa one-shoten jag läst. |
|
|
|
