Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Angelika, jag älskar dig. Part 1!

”Angelika”, mumlade Adam. Han lutade sin panna mot min och tog tag i mina handleder. Den skamsna tonen i hans röst fick min åtrå mot honom att försvinna. ”Mm?” svarade jag lite omtumlat. ”Angelika, det här går inte… jag gillar dig, men j…” mer lät jag honom inte säga. Minnet kom tillbaka till mig. Skräckslaget såg jag upp på honom, sedan stapplade jag ett steg bakåt. Doften av hö kändes nu stark. ”Vad har du gjort? Du kan inte komma till mig i stallet och försöka förföra mig!” Skrek jag ilsket. ”Angelika… du vet att jag inte menade så…” sa Adam, men jag stannade inte för att lyssna. Jag vände på klacken och sprang, sprang från den alltid lugnande doften av hö, sprang från Adam. Jag hörde hur han skrek ’Angelika’ efter mig, men jag bara sprang vidare. Samtidigt som jag sprang så knäppte jag igen min blus, jag kommer inte ihåg om det var jag eller Adam som hade knäppt upp den.

”Varför är jag en sådan idiot?!” Sa jag argt till mig själv. Jag satt under en stor ek på ängen. ”Och varför lät jag honom ens kyssa mig? Jag borde ha fattat! Det kan man inte låta en kille göra! Han är ju 22 och jag bara 16!” suckade jag under eken. Jag dunkade huvudet i den, det gjorde ont. Men varför skulle jag bry mig? Mitt liv hade ju redan gått i bitar, minst en miljon gånger. Plötsligt började jag gråta igen. ”Angelika? Är det du?” Typiskt. Precis när jag börjar böla som en bebis kommer förstås Adam. ”Stick!” Skrek jag. Men Adam lyssnade inte. Han stövlade fram till mig och satte sig bredvid mig under trädet. Han lade försiktigt armen om mig och smekte varsamt min rygg. Det var hemskt, att han lade armen om mig, menar jag, gråtande lilla fosterställnings -mig. ”Angelika, det var inte meningen. Förlåt mig…” sa Adam, det hördes på rösten att han skämdes. Men problemet var att det var mitt eget fel! Vid den tanken började jag gråta ännu mer. ”Jag ångrar mig så hemskt mycket, men du är bara så söt…” fortsatte Adam och strök bort lite av min mörka lugg från min panna. Det var något med dem orden som fick en stöt att gå genom hela min kropp. En stöt av avsky.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 3)
LittleHoney - 20 mar 11 - 20:32- Betyg:
mera detaljer och lite mer om hur människorna ser ut + så hoppas jag på längre delar i fortsättningen.
Men annars bra och helt okej handling! :)
Livija - 20 mar 11 - 19:08
Gillar handligen! Men skulle uppskatta lite mera detaljer, faktist!
Håller utkik om det kommer mera!
P&K/L
Eme_96 - 19 mar 11 - 21:57
bra! :) mejla nästa! ;p

Skriven av
Amanda97
18 mar 11 - 19:07
(Har blivit läst 90 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord