Mördad oskuld, del 6 |
Mördad oskuld, del 6
Erina gjorde i ordning några ostmackor till sig själv som frukost. Hon var trött och fundersam. Mackorna smakade inte så mycket, och fick henne inte heller att tänka på annat som hon hoppats. När mackorna var borta satt hon stilla en stund, vad skulle hon göra? Om det hade varit jobbdag hade det varit perfekt och skönt att kunna tänka på något annat. Men nu var det ju inte det. Erina gick till slut till badrummet och började borsta sitt långa hår. Hon hade lust att klippa av det, vad fan hade hon det för? Det var inte så många tovor men hon tog sig ändå lång tid att borsta ur det. Långa bruna hårstrån fastnade på borsten. Hennes hår blev alldelesflugigt när hon borstade det för länge men hon orkade inte bry sig så mycket.
Stod det något om mordet i tidningarna? Vågade hon gå ut, det var ju fullt av poliser runt skogen!? Skulle de knacka på och fråga de som bodde nära skogen om de sett något? Skulle hon kunna hålla käften då? Eller skulle hon säga det? Hon såg in i sina bruna ögon som tittade undrande och olyckligt tillbaka. Till slut bestämde hon sig för att hon var tvungen att gå ut ur lägenheten, ifall att polisen skulle komma. Medan hon var ute kunde hon ju lika gärna kolla upp om det stod något i tidningarna. Erina gick in till sitt sovrum för att hitta några kläder att ta på sig innan hon gick ut ur lägenheten.
Erina var tvungen att gå förbi skogen som var full med polisen om hon skulle gå till affären. Först tänkte hon gå en omväg men kom sedan på att om någon såg henne så skulle det verka misstänksamt. Hon gick förbi tre män i uniform som pratade med varandra innanför avspärrningarna. De märkte inte av henne särskilt mycket utan pratade vilt om vad som kan ha hänt.
När hon hade gått lite längre och trodde att det äntligen var över så kom en man med sin hund utrusande ur skogen. Hunden drog med sig föraren och skällde frenetiskt. När hunden såg Erina skällde den ännu högre och morrade högt. Erina fick panik och tänkte springa iväg men så kom hon på att han helt klart skulle misstänka henne då. Den sprang enda fram till avspärrningen och tvärbromsade, tittade förundrat på henne. Hunden såg helt plötsligt riktigt gullig ut. Hundföraren såg riktigt förvånad ut.
”Nämen oj. Ursäkta mig, Frasse blev tydligen lite till sig” han log mot Erina och beordrade hunden att sitta. ”Eh, alltså hunden är Frasse” fortsatte han.
”Jaha” sa Erina, hon ville egentligen gå vidare och skulle precis göra det när nyfikenheten tog över. ”Men vad har hänt egentligen?”
”Jo, eh.. Vi får inte säga så mycket till privatpersoner, men jag kan säga att vi har hittat ett kvinnligt lik där inne. Mer har ingen utom de specialiserade fått veta”
”Usch, vad hemskt! Vet de vem kvinnan är?” undrade hon.
”Vi tror att det kan vara en person, men vi väntar på att föräldrarna ska bekräfta det. Vi har dock inte fått tag i dem än” svarade han och kliade sig i nacken.
”Så ni vet redan det? Bra. Har ni några misstankar om vem det kan vara som har begått mordet?” Erinas fötter ville röra på sig, hon gungade fram och tillbaka.
”Tyvärr inte ännu. Något mer du vill veta?” undrade han och log mot Erina.
”Ehm, har hon blivit våldtagen?”
”Det vet jag inte. Var har du hört det?”
”Min bror sa att en av poliserna sagt det till honom”
”Ingen vet ens om det just nu. Och även om vi vetat det hade ingen av oss ens tänkt tanken att berätta för en privatperson just nu. Skulle din bror vilja komma till polisstationen och berätta hur han egentligen vet om det?” undrade han misstänksamt. Erina skrattade som om det var ett skämt.
”Lägg av!”
”Han vet tydligen mer än vi så det skulle nog vara bäst” sa han.
”Jag tror inte att han vill det” stammade Erina fram.
”Varför inte det?”
”Äh, jag vet väl inte” hon ryckte på axlarna men kände hur hela hennes ansikte blev varmt, han trodde säkert att hon försökte dölja något.
”Nehepp. Nej men då ska jag väl fortsätta med arbetet, och om det där med våldtäkten visar sig vara rätt ska jag personligen leta upp dig och din bror. Så vi kan prata om det menar jag. Du bor här i närheten va?” Erina ryckte osäkert på axlarna.
”Förresten. Filip Oldin” sa han och räckte fram sin hand till henne. Erina tog hans hand.
”Jaha” sa hon, hon skulle definitivt inte säga vad hon hette! Hon började gå med snabba steg därifrån.
”Hejdå!” skrek Filip efter henne. Hon vinkade till honom utan att titta tillbaka.
Hur kunde Laroch veta mer än polisen? Hade han bara berättat halva sanningen? Hade William i själva verket berättat det för honom? Eller hade Laroch läst något som William skrivit? William skrev ju dagbok. Erina var nästan hundra på att det var William.
Tack för att ni gillar det! Novellen fortsätter efter 5 kommentarer, så smygläs inte nu! ;3
Sry att det är försenat, men Dikta.se ville inte låta mig lägga in, och jag blev väldigt irriterad ^^
Visade sig att om jag skrivit något hos min mamma, sedan skickat den till min pappa(eller tvärtom) så funkar det inte att lägga in. Så jag får tydligen inte skicka något för då funkar det inte att lägga in här. Har fått skriva av det jag gjort i ett nytt dokument, och vips så funkar det att lägga in igen! Jag är hos pappa från nu på Onsdag till på Måndag, så ni får nog vänta lite grann tills nästa del kommer, men jag lovar, jag ska skynda mig och göra så gott jag kan! ;)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | juliajurvan - 29 mar 11 - 20:47 | ÄLSKAR VERKLIGEN DET HÄR!
FORTSÄTT! | | bopping_girl - 23 dec 10 - 19:05 | | Nær kommer næsta del??? | | 95an - 24 nov 10 - 18:13 | | bra :D | bopping_girl - 24 nov 10 - 15:02- Betyg:  | | Som alltid så ær det vældigt bra skrivet :)) Mailar du næsta? | | Ensam4-ever - 24 nov 10 - 01:03 | | Super! Maila! :) | | sztiz - 24 nov 10 - 00:24- Betyg: | | :D ass bra <33 mejla |
|
|
|
