(m/m) I love you, moron! ~ Kapitel 11 |
Whoo~!
Äntligen är man klar med kapitel 11. Jag vet att det har tagit väldigt lång tid, men jag tror jag varnade er i det förra kapitlet.
Anyho~ det här kapitlet blev åtta hela word-sidor, så jag hoppas verkligen att ni kommenterar nu.
Ska försöka börja på kapitel tolv nu, snart också :)
På tisdagsmorgonen vaknade jag av att väckarklockan ringde ungefär halv sju. Jag tryckte lite segt på snooze-knappen och somnade om innan den ringde igen efter fem minuter. Så höll det på tills klockan blev kvart över sju och jag måste ta mig ur sängen och klä på mig.
Jag stängde av väckarklockan helt precis när pappa kom in. Han hade redan klätt på sig – han skulle jobba tidigt idag.
”Är du vaken?” Jag stirrade dumt på honom. Jag satt i sängen. Trodde han jag ”satt” i sömnen eller?
”Ja.” Han nickade.
”Bra. Då sticker jag nu. Marcus är där nere.” Jag nickade och han gick. Jag gäspade stort och tände lampan som stod bredvid sängen. Sen såg jag mig om efter mina kläder.
”La jag inte fram några igår?” mumlade jag för mig själv och gick mot garderoben. Såklart snubblade jag på något och ramlade in i ett bord. Och eftersom jag får blåmärken hur lätt som helst fick jag ett jättestort på armen där jag slagit i. När jag försiktigt strök med ena armen över blåmärket och tittade ner upptäckte jag att det var mina kläder jag snubblat på.
Jag suckade och böjde mig ner för att ta upp dem. Sen klädde jag på mig, drog fingrarna genom håret och gick ner.
Gäspar när jag kommer in i köket. Marcus satt vid bordet och matade Lukas med gröt när jag kom ner. Anna satt bredvid honom och åt en smörgås med ost på. De tittade allihop upp när jag, fast inte Lukas för han var för upptagen med att lägga händerna i gröten när Marcus inte kollade.
”God morgon, Sebbe.”
”Mm,” svarade jag trött och satte mig. Marcus upptäckte vad Lukas gjorde och suckade.
”Lukas! Så gör man inte.”
”Sebbe!” jollrade Lukas och jag log. Marcus kan inte heller låta bli att le.
”Ja, det är Sebbe. Men du måste äta nu.” Lukas knep envist ihop sin lilla mun och vände bort huvudet. Marcus såg bedjande på mig.
”Okej, okej.” Jag reste mig och bytte plats med Marcus.
”Tack, Sebbe.” Jag nickade bara och tog upp skeden och förde den mot Lukas mun.
”Gapa stort, Lukas. Nu kommer flygplanet.” Han kollade på mig och sen på skeden. Sen öppnade han munnen och åt gröten. Anna ryckte mig i armen och såg orolig på mig med sina stora ögon.
”Sebbe?”
”Vad är det, Anna?”
”Mår du bra?” Jag log snett.
”Det är klart. Varför frågar du det?” Marcus mötte leende min blick.
”Du ser inte bra ut.” Jag log.
”Jag är bara trött. Jag hade haft… lite att fundera på.” Jag tittade snabbt på Marcus, men när jag märkte att han tittade tillbaka vände jag snabbt bort huvudet.
Efter att jag fått Lukas att äta upp all gröt och fått i mig en och en halv smörgås, gick jag för att borsta tänderna. Medan jag stod framför spegeln med tandborsten i munnen studerade jag min spegelbild. Jag kunde förstå varför Anna frågat om jag mått bra. Jag hade stora, mörka ringar under ögonen och jag var otroligt blek. Det var nog för att jag legat vaken till klockan tre på natten och funderat på det Liam hade sagt. Att han var otroligt snygg och hade en sexig kropp hade jag redan konstaterat – jag rodnade när jag tänkte det. Men jag hade inte bestämt mig för vad jag skulle svara än.
Jag spottade i handfatet och tog sen lite gelé i håret så att jag inte skulle se alltför ful ut. Vad Liam såg i mig visste jag inte. Jag suckade precis när det knackade på dörren.
”Sebbe?”
”Ja.”
”Vill du ha skjuts till skolan?”
”Visst.”
”Okej. För vi måste åka nu.”
”Hur mycket är klockan?”
”Kvart över åtta.”
”Skit!” Jag tvättade snabbt händerna och sprang ut från badrummet. Marcus, Anna och Lukas var redan påklädda och klara. Jag tog snabbt skorna och väskan i händerna så vi kunde åka, jag satte mig på mig skorna i bilen.
Marcus släppte av mig utanför skolan och jag sa hejdå. När jag var på väg in vevade han ner rutan och ropade på mig. Jag vände mig om.
”Kommer du hem nu, då?”
”Jag tror det. Annars ringer jag.” Han nickade.
”Okej. Gör det. Hejdå!”
”Hejdå!” Jag vinkade till Anna och såg efter bilen tills den försvann. Sen kollade jag på klockan och sprang till lektionen.
Jag hann precis in innan klockan blev halv nio. Jag andades lättat ut men blev röd i ansiktet när resten av klassen stirrade på mig. Liam mötte min blick, men jag tittade snabbt bort. Läraren gav mig en blick, men sa inget. Jag gick snabbt och satte mig längst bak och som tur var så satt Liam längre fram med Martin.
När lektionen slutade dröjde jag mig kvar. Jag ville inte trängas med resten av klassen vid skåpen – och definitivt inte med Liam. Jag gav ifrån mig en suck och tog upp sakerna. När jag vände mig om fick jag syn på den jag helst inte ville träffa just nu – Liam. Han hade tydligen aldrig gått till skåpen för han hade också sina saker i handen. Först stod vi där utan att säga något medan vi hörde läraren prassla med papper. Tillslut var det Liam som öppnade munnen.
”Får jag prata med dig?” Jag bet mig läppen, men nickade.
Först gick vi och lämnade saker i våra skåp innan vi ställde oss ute för att prata. Vi stod tysta igen utan att säga något, sen seglade jag på Liam.
”Vad var det du ville?” Han kliade sig nervöst i nacken och log fånigt.
”Jo jag undrade bara om…”
”Om?”
”Om du vill komma hem till mig idag.” Han tog ner armen och såg på mig. Jag tittade tillbaka och blinkade några gånger.
”Hem? Som till Amanda?” Han skakade på huvudet.
”Nej. Hem, som hem till mig. Mina föräldrar har kommit hem och när jag berättade om dig ville de genast träffa dig.” Jag tittade misstänksamt på honom.
”Exakt vad berättade du?” Han log bara.
”Oroa dig inte. Dem vet att jag är kär i dig, men jag har inte sagt något om att jag har berättat det för dig. De tror bara att jag är olyckligt kär i dig.” Han bet sig i lätt i läppen och tittade åt ett annat håll. Jag kunde inte låta bli att tycka lite synd om honom. Sen suckade jag igen.
”Okej. Jag följer väl med dig hem då.” Han sken direkt upp som en sol och flög på mig i en kram. Jag höjde chockat händerna och kramade tillbaka lite löst. Sen flinade han när han såg hur röd jag var i ansiktet. Han tittade på klockan och spärrade upp ögonen.
”Shit! Vi kommer för sent!” Han tog min hand och drog med mig in medan jag rodnade.
Fram till lunch kunde man inte se mig utan Liam. Han hade blivit så glad att han följde med mig precis överallt – jag hade tur som kom undan när jag skulle på toa.
När det var dags för lunch ville jag inte äta, det var soppa idag, men Liam tog tag i min arm och skulle precis dra med mig när min mobil ringde. Jag drog en suck av lättnad och Liam släppte min arm. Jag kände inte igen numret, men jag svarade ändå. Det kunde vara en nödsituation.
”Hallå?”
”Sebbe? Är det du?” Det var Jonathans röst!
”Jonathan?”
”Ehm, ja. Jag skulle vilja träffa dig om det går bra?”
”Visst. Var och när?”
”I skogen, nu?” Jag svarade inte på en stund och Liam tittade frågande på mig.
”Eh… okej. Jag kommer.” Jag la på och såg på Liam. ”Förlåt, men Jonathan vill något. Du kan äta utan mig.” Jag log ursäktande och gick mot skogen som låg bakom skolan.
Några minuter senare befann jag mig i skogen. Jag hoppades att det var rätt ställe och att Jonathan skulle komma snart.
Jag kunde pusta ut när jag såg en liten figur i jeans och svart tröja komma ut ur skogen – med en cigarett i handen! Jag väntade tills han kommit fram till mig innan jag sa något.
”Röker du?” frågade jag lite lagom nonchalant. Han förde cigaretten till munnen och tog ett bloss. Sen kollade han på mig och jag fick en obehaglig känsla i magen när jag såg hur ledsen och dyster han såg ut.
”Ja.”
”Hur länge har du gjort det?” Han ryckte bara på axlarna. Jag rynkade pannan när han blåste ut röken. ”Du är för fan bara tolv!”
”Snart tretton.”
”Jaja.” Jag suckade och drog handen genom håret. ”Fattar du inte att du förkortar ditt liv och kan få en stroke när du är 50?” Han ryckte på axlarna igen. ”Ge mig den!” Jag tog cigaretten ifrån honom och slängde den på marken innan jag stampade på den.
”Hörru!” Vi blängde på varandra en stund. Jag sträckte fram handen.
”Ge mig det.”
”Vadå?”
”Spela inte dum. Ge mig paketet.” Han försökte få mig att ändra mig genom att blänga på mig men jag vek inte undan med blicken. Tillslut suckade han och sträckte ner handen i bakfickan på jeansen och tog fram ett cigarettpaket. Jag tog det genast och stoppade det i min egen ficka.
”Hur får du tag i det här?”
”Mormor…” muttrade han.
”Köper din mormor cigaretter till dig?” Jag stirrade chockat på honom. Han skakade på huvudet.
”Nej. Jag tar dem från henne. Hon märker ändå inget. Jag drog handen genom håret igen och bet mig i läppen.
”Det är inte bra. Du får sluta med det. Jag vill inte att du ska dö.” Han tittade upp på mig med stora ögon.
”Vill du inte?”
”Såklart inte! Så hjärtlös kan ingen vara!” Plötsligt tog han ett steg fram och kramade mig hårt. Jag stelnade till först med kramade sen hårt tillbaka.
Vi släppte varandra och jag såg att Jonathan hade tårar i ögonen.
”Tack,” mumlade han generat. Jag log och rusade om i hans hår. Hans händer for genast upp för att skydda frisyren.
”Hey!” Jag skrattade och tittade på mobilens klocka.
”Jag måste gå nu.”
”Vänta!” Jag stannade och vände mig halvt om.
”Vad?”
”Jag…” Han bet sig i läppen och skakade sen på huvudet. ”Nä, det var inget viktigt.” Jag tittade skeptiskt på honom.
”Är du säker?”
”Ja.” Han nickade. ”Du kommer för sent.”
”Oh, shit! Visst ja.” Jag höjde snabbt handen till hejdå och joggade tillbaka till skolan.
När skolan slutade kom Liam fram till mig. Jag satt på en bänk och funderade på hur jag skulle ta mig hem.
”Kommer du?” Jag tittade upp.
”Va?”
”Hem till mig.” Han bättrade på greppet om sin väska.
”Menade du nu direkt.” Han nickade. ”Men jag ska hem först och lämna väskan och säga hejdå till Victor.”
”Din storebror?” Jag nickade.
”Han åker hem idag.”
”Men då följer jag med och väntar.” Han log och jag rodnade lätt.
”Men jag vet inte hur jag ska ta mig hem.”
”Jag kan skjutsa sig? Min cykel är här borta.” Jag tvekade, men när han såg på mig sådär gulligt så kunde jag inte säga nej.
”Okej då.” Han log brett och tog tag om min handled.
”Kom!”
Han drog med mig bort till en röd damcykel och la våra väskor i cykel korgen innan han låste upp cykeln. Sen ställde han sig med ett ben på vardera sida om cykeln och klappade på pakethållaren.
”Sätt dig.” Jag tvekade lite, men satte mig sen bakom honom. Han log mot mig innan han hoppade upp på sandeln och trampade iväg.
Det tog lite över tjugo minuter för Liam och mig att komma fram till huset. När jag klev av pakethållaren masserade jag min ömma rumpa lite. Liam flinade.
”Gör det ont?”
”Ja,” muttrade jag. Sen rodnade jag lätt och tog mig väska ur cykelkorgen. ”Jag kommer snart!” Han nickade och jag joggade fram till dörren och in i huset. Så fort jag kom in släppte jag väskan på golvet och spetsade jag öronen. Det kom ljud från köket, så jag gick dit. I köket stod pappa, Marcus, Victor och Anna. Lukas satt på en fårskinnsfilt i ett hörn och tuggade på en legobit. De vände alla huvudet åt mitt håll när jag kom in. Victor log.
”Äntligen kommer du.”
”Vad menar du?”
”Jag ville inte åka hem utan att ha sagt hejdå till dig.” Jag log brett och kastade mig i hans famn. Vi kramade varandra hårt och länge. Tillslut hostade Marcus.
”Ursäkta att jag avbryter, men borde inte Victor åka nu?” Vi släppte flinande varandra.
”Jo, det borde jag. Hejdå, Marcus. Hejdå, pappa.” Han kramade snabbt om dem med innan han tog den färdigpackade väskan som stod på en stol. Det var då jag märkte att något saknades.
”Var är Anna?”
”Hennes mamma var och hämtade henne för bara några minuter sen,” svarade Marcus. ”De skulle någonstans.” Jag nickade och Victor rufsade om mitt hår.
”Hejdå, lillen. Hitta inte på bus och ha roligt med Liam.” Han skrattade och jag rodnade. Victor höjde sen handen och gick.
Jag drog en suck och vände mig mot pappa och Marcus som hade stora flin påklistrade i sina ansikten – i alla fall Marcus, pappa smålog bara.
”Vad?”
”Har du något att säga oss?” sa pappa. Jag rodnade lätt igen.
”Jo, eh… Kan jag följa med Liam hem?” De log menande mot varandra.
”Visst,” svarade pappa. ”Vi ringer när du ska hem.” Jag nickade och gick fram till Lukas. Han tittade upp på mig med sina stora ögon.
”Sebbe!” Jag log och rörde lätt vid hans hår.
”Vi ses sen, Lukas.” Jag tog snabbt på mig skorna, ropade hejdå och gick ut till Liam. Han vände sig om när han hörde mig komma.
”Redo?” frågade han.
”Eh… visst.”
Liam bodde inte särskilt långt från mamma. Det tog nästan en kvart att cykla dit från pappa, så det skulle knappt ta fem minuter från mamma.
Huset var av vitt tegel med blå dörr och gamla, blåa fönsterluckor. Det var stort med en stor trädgård, precis som de andra husen på gatan. På garageuppfarten stod en mörkblå Saab 93 och två cyklar, en dam och en herrcykel. Jag klev av pakethållaren och Liam parkerade cykeln vid de andra cyklarna. Jag bet mig nervöst i läppen och såg på Liam. Han log mot mig och tog min hand. Jag kom att tänka på att jag knappt funderat på vad jag skulle svara honom.
Innan jag hann tänka mer på det hade Liam öppnat ytterdörren och dragit med mig in. Vi befann oss i en hall som var full med skor, jackor, hattar och hundleksaker. Så fort vi tagit av oss skorna hörde vi hundskall och plötsligt kom en trefärgad Shetland sheepdog rusande. Den hade svarta prickar i ansiktet, som om den hade fräknar – jättesöt! Den viftade glatt på svansen och gick runt och nosade på mig. Jag satte mig på huk och klappade den. Den hade ett blått halsband runt halsen där namnet stod; Sasha. En röst hördes från någonstans i huset.
”Liam? Är det du?”
”Ja, mamma.” Jag reste mig i samma ögonblick som en kvinna kom ut i hallen. Hon var japanska, precis som Liam sagt samma dag som han började vår klass. Hon var lika lång som Liam med midjelångt, svart hår uppsatt i en fläta och mörkbruna ögon. Hon studerade mig snabbt från topp till tå innan hon log.
”Du måste vara Sebastian.” Jag nickade. ”Jag heter Linn och är Liams mamma.” Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag log bara.
”Han är lite blyg,” flinade Liam och jag körde leende armbågen i hans revben. Linn skrattade bara.
”Kul att du äntligen ville komma hit. Liam har pratat så mycket om dig.” Jag sneglade på Liam som rodnade. ”Maten är strax klar, så du hinner precis visa Sebastian ditt rum.” Liam nickade och vi gick efter Linn in i köket och sen direkt in till Liams rum till höger.
Rummet hade inte så mycket möbler, men det fanns ganska mycket saker. Till höger stod en stor garderob där det hängde kläder och väskor på handtagen. Till vänster stod en bred säng med hyllor till vänster, höger och över sängen. På hyllorna fanns en massa saker, t. ex böcker, pennor, skrivblock, lösa papper, skolschema, ännu mer hundleksaker, en radio och på ett skrivbord som fanns mitt i alla hyllor stod en dator.
Mitt på sängen låg Sasha och tittade ivrigt på oss. Liam tog upp en orange gummiboll och Sasha lyfte genast på huvudet.
”Vill du leka?” Han studsade med bollen en gång och hon ställde sig upp i sängen. ”Apport!” Bollen flög i en liten båge genom dörren och ut i köket där den studsade iväg in till vardagsrummet med Sasha efter sig. Man kunde höra henne halka omkring på golvet.
Hon var snabbt tillbaka med bollen i munnen. Hon gick fram till mig och släppte bollen framför mina fötter. Jag tog upp den och studsade iväg den. Hon sprang genast efter den.
”Liam! Maten är klar!”
”Okej.” Sasha mötte oss när vi gick ut från Liams rum och in i köket. Hon släppte bollen framför oss, men Linn var den som tog upp den.
”Inte nu, Sasha. Vi ska äta.” Sasha gnydde men Linn var obeveklig. Hon la bollen på köksbänken och log sen mot oss samtidigt som vi hörde ytterdörren öppnas.
”Det är pappa och syrran,” viskade Liam. ”Hon tvingade pappa att hämta henne från skolan.” Jag nickade bara och vi satte oss.
Samtidigt som Linn satte fram klyftpotatisen kom en ung tjej och en man in i köket. Mannen var lång och kanske lika gammal som pappa. Han hade mellanblont hår och mörkgröna ögon. Han måste ha kommit direkt från jobbet för han hade kavaj, skjorta och en löst hängande slips på sig. Han gick fram till sin fru och gav henne en lätt kyss. Det var ungefär då som jag flyttade blicken till tjejen.
Tjejen såg ut att vara ungefär lika gammal som Victor med svart långt hår, precis som sin mamma. Hon var lång, nästan lika lång som mannen, och hade sin pappas gröna ögon. Hon var klädd i jeans och en längre rödgrå randig tröja.
De vände båda blicken mot mig när de hälsat klart på Linn. Mannen tittade bara forskande på mig medan tjejen smålog. Jag blev lätt röd om kinderna och plötsligt stod Liams syster framför mig.
”Hej, jag heter Alice och är Liams storasyster. Du måste vara Sebastian?” Jag nickade, en aning chockad.
”Ja…”
”Vad bra.” Hon satte en hårslinga bakom örat. ”Kan jag kalla dig Sebbe?” Jag nickade igen och hon rätade på sig och kollade på sin pappa. Han gick också fram till mig och sträckte fram handen.
”Jag heter Nicklas och är Liams pappa.”
”Sebastian.” Vi skakade hand och sen satte sig de kvarvarande tre också vid bordet.
Till klyftpotatisen var det schnitzel, vitlökssås och sallad, en av mina favoriträtter, så jag tog för mig och Linn gav mig en gillande blick.
Först småpratade Linn och Nicklas med Liam och Alice om hur det hade varit i skolan. Alice sa att det varit toppen och så började hon berätta om någon kille, vars namn också började på A men som jag inte tyckte var värd att minnas, som hade sagt hej till henne idag. Jag såg på Liam och han mimade att han hängde sig själv. Jag log och stoppade en klyftpotatis med sås på i munnen.
Lite mer än tjugo minuter senare satt vi samlade i vardagsrummet – eller, inte Alice för hon hade gått till sitt rum en trappa upp efter att ha gett mig en hård kram, vilket hade fått Liam att blänga på henne.
Jag och Liam hade satt oss i soffan, Liam satt väldigt nära mig, medan Linn och Nicklas hade satt sig i varsin fåtölj. Sasha låg vid mina fötter.
Vi satt tysta en stund innan Linn log och tittade på mig.
”Så, Sebastian? Hur är din familj? Berätta allt!” Jag skruvade lite på mig och sneglade nervöst på Liam. Han nickade och jag tog ett djupt andetag.
”Tja… Min pappa heter Hannes och min mamma heter Nina. De har varit skilda länge, i alla fall fem år. Och nu har pappa en knäpp fästman som heter Marcus som också har ett barn från sitt förra äktenskap – Anna heter hon. Sen har Marcus och pappa adopterat en jättesöt bebis som heter Lukas, fast han är väl ett och ett halvt år nu åtminstone. Jag har också en storebror, som mamma och pappa fick tillsammans då, som heter Victor – han bor inte hemma. Mamma är författare föresten, så det enda hon gör är att sitta hemma och skriva. Men jag tror hon har börjat träffa någon regelbundet. Pappa vet jag inte riktigt vad han jobbar med, och inte Marcus heller. Jag har aldrig orkat hålla reda på det. Huvudsaken är ju att de har jobb, eller hur?” Jag log nervöst. Linn nickade allvarligt som om hon tyckte att detta var väldigt intressant.
”Så din pappa är gay?” Jag rodnade häftigt. Inte för att hon sa det på ett fult sätt, jag vet inte varför jag rodnade.
”J-Ja…”
”Hur är det?” Hon såg på mig med stora ögon.
”D-Det är väl… bra. Marcus är snäll och så.” Hon nickade igen och öppnade munnen för att säga något mer, men Liam avbröt.
”Det räcker väl så mamma? Vi vill gärna gå in på mitt rum.” Hon såg besviken ut, men Nicklas lutade sig fram.
”Då kan vi vara ensamma, älskling.” När hon hörde det lyste hon upp.
”Vilken bra idé. Liam, ta med Sasha.” Han nickade och vi reste oss och gick in i Liams rum med Sasha. Liam stängde dörren efter oss och sen satte vi oss på sängen med Sasha på golvet.
Det var tyst en bra stund. Jag satt och tittade mig diskret omkring i rummet medan Liam klappade Sasha.
”Har du… tänkt på det jag sa?” Jag stelnade till en kort stund.
”Ja…” Jag sneglade snabbt på Liam. Han satt som gjort hela tiden; med ögonen på Sasha.
”Och?” Jag tog ett djupt andetag.
”Jag vet inte…” Vi tittade på varandra och Liam slutade klappa Sasha. Hon la huvudet på sned och tittade på oss. Liam satte sig så nära mig han kunde, och jag flyttade mig inte. Han såg mig i ögonen och jag tittade tillbaka, som förhäxad. Det var som om han såg rakt in i min själ. Han lyfte långsamt sin ena hand och smekte försiktigt min kind.
”Jag gillar dig, Sebbe. Det var kärlek vid första ögonkastet för mig. Snälla… Jag…” Innan han hann säga något mer hade jag slutit de sista centimetrarna och tryckt mina läppar mot hans. Han stelnade chockat till, men kysste mig sen aggressivt tillbaka. Jag började andas tungt och flätade in fingrarna i hans hår.
”Liam,” stönade jag lågt ut mot hans läppar och han tryckte ner mig på rygg i sängen. Han avbröt kyssen och började istället kyssa och suga på min hals.
”Sebbe,” mumlade han. ”Du är så fin. Låt ingen annan röra dig såhär.”
”Liam…” Jag drog upp honom i ännu en passionerad kyss och han bet mig i läppen. Jag flämtade och kände plötsligt hans tunga i min mun. Det var det häftigaste jag upp levt i hela mitt liv.
Jag låg med huvudet på Liams bröstkorg och hans arm runt mig i sängen. Vi hade inte gjort mer än att kyssas och lämnat sugmärken på varandra. Min hals var full med röda märken. Jag log och kurade ihop mig mot honom.
”Liam?”
”Mm?” Han smekte mig lätt över kinden med tummen.
”Det där du sa förut, om att jag inte skulle låta någon annan röra mig såhär.”
”Vad är det med det?”
”Vad menade du?” Han slutade röra mig med tummen och jag sneglade upp på honom. Han stirrade upp i taket, men vände sen blicken mot mig. Hans kinder vad röda.
”Jag menade att du är min och ingen annan ska få ta dig ifrån mig.” Jag rodnade häftigt.
”Betyder det är du är min pojkvän?”
”Ja. Och du är min.” Vi sa inte mycket efter det. Sasha hoppade upp i sängen och vi delade på oss så att hon kunde lägga sig i mitten.
En halvtimme senare var jag tvungen att gå hem. Marcus hade ringt och undrat var jag var. Jag försäkrade honom om att jag mådde bra och inte hade blivit mördad. Så nu satt han i en bil utanför Liams hus och väntade på mig.
Jag tog på mig skorna, tittade mig omkring så att jag hade allt och vände mig mot Liam och hans familj som skulle säga hejdå. Linn kastade sig över mig i en stor kram och kvävde mig nästan – Marcus nummer två, tänkte jag innan Liam fick bort henne.
”Mamma!” Hon fnissade.
”Förlåt. Jag vill bara inte att han ska gå.” Jag kunde inte hjälpa att le tillbaka.
”Jag kommer tillbaka snart om jag får?”
”Det är klart du får! Kom när du vill. Och ta med din familj.”
”Tack. Vi kan kanske bjuda hem er också någon gång.” Hon nickade ivrigt och Nicklas la en hand på sin frus axel.
”Det blir nog bra. Det var roligt att få träffa dig, Sebastian.”
”Detsamma.” Jag vände mig mot Liam. Alice var fortfarande på sitt rum, men Linn försäkrade mig om att hon hade kramat mig åt henne också. Jag log bara åt det.
”Hejdå, Sebbe. Vi ses imorgon.” Jag nickade.
”Det gör vi.” Plötsligt tog han ett steg framåt och kysste mig, framför ögonen på sina föräldrar! Linn spärrade upp ögonen och slog ihop händerna av förtjusning medan Nicklas bara stirrade på oss. När Liam avbröt kyssen måste jag ha sett ut som en fisk på torra land, för han skrattade lågt. Sen vände han sig mot sina föräldrar.
”Mamma, pappa. Innan Sebbe går vill jag presentera honom för er. Det här är min pojkvän, Sebastian.” Det är tyst en stund innan Linn tjöt till.
”Det är ju underbart, Liam! Jag visste att det var något med de där röda märkena.” Jag la handen för några av Liams sugmärken. ”Är det inte underbart, älskling?” Nicklas nickade.
”Jo. Det är det.” Jag log nervöst.
”Men jag måste gå nu innan Marcus kommer in och hämtar mig.” De nickade.
”Okej. Vi ses.” Jag nickade och klappade Sasha hejdå. Sen öppnade jag dörren och satte mig i bilen. Marcus sneglade misstänksamt på mig medan han körde.
”Hur har du haft det?”
”Bra.” Kunde inte låta bli att le.
”Så bra. Hur har du fått alla de där märkena?” Jag stelnade till.
”V-Vilka märken?”
”Försök inte, Sebbe.” Jag gav mig.
”Okej. Det är Liam.”
”Va!? Liam? Har ni äntligen blivit ihop?!” Jag rodnade och nickade. ”Det var på tiden. Vi måste bjuda hem honom och hans familj i helgen. Lova att du frågar om dem kan på lördag imorgon?” Jag nickade igen.
”Visst.” Hela vägen hem hade jag ett litet leende på läpparna medan Marcus babblade på om att det här måste han berätta för alla och om vilken mat vi skulle ha på lördag.
Sådär! Ska försöka börja på kapitel tolv nu ^w^ *börjar skriva*
*tittar upp* Lämna gärna en kommentar innan ni går *vinkar*
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Eclipse - 18 aug 11 - 02:40- Betyg:  | | Yaaay *hoppar lite* äntligen! jag har varit väldigt frustrerad över att det hela tog sådan tid.. men finally! Så undrar jag vad jonathan ville... snälla säg inte att han är kär i Sebastian? SNälla, snälla, snälla? Det börjar ju äntligen gå bra, varför ska någon bli sårad för? Du är elak om det blir så.. *lägger armarna i kors och surar* | | 134643 - 29 dec 10 - 21:36 | Åh, läst alla delar nu <333
Eller ja, jag kunde inte sova inatt, så de var grymt bra underhållning :)
Så grymt bra du är.
Seriöst, SKRIV!!! | | lezz - 19 dec 10 - 00:00- Betyg: | | Åh, nu har jag läst alla kapitel idag. Jag verkligen älskar den! Maila nästa del? Är helt fast! | | complicate - 2 dec 10 - 19:02 | | heeeeelt awesome! | | Alli_ - 24 nov 10 - 13:10 | | underbar del!! mejla nästa:D | | Bolliz - 24 nov 10 - 00:42- Betyg: | | mejla nästa del c: | | Samme15 - 22 nov 10 - 20:50- Betyg: | har suttit här och sträckläst alla delar nu ikväll och jag
kan verkligen inte sluta läsa, sjukt bra asså :D | | PlEaSeKiLlMe - 22 nov 10 - 16:39- Betyg: | | Naaw dem är bara för söööta :3 !! Dem passar ihopa tihiih ,jag ska sno Liam (a) (O____O) btw sjukt bra skrivet! <3 :D | | tillito - 22 nov 10 - 13:27- Betyg: | liam är bara för sööööt <3
älskar värlkligen den här novellen <3 | | Fiiiaaas - 22 nov 10 - 00:29- Betyg: | | awsum :D |
|
|
|
