Huset där tiden stod still. [del3] |
Solen har gått i moln och det blir genast mörkt inne i huset. Jag går mot öppningen på vänster sida, där det antagligen har suttit en dörr någon gång, men nu satt bara gångjärnen kvar i dörrlisten.
Detta är köket såklart, eftersom att det står en spis på vänstra kortsidan, men den har nog inte blivit använd på ett tag. En diskbänk av trä står vid sidan om, och man kan både se och höra hur kranen droppar. För varje droppe blir man bara mer och mer irriterad, som när någon tjatar och inte lyssnar på en tillsägelse. Ett stort kylskåp står mot långsidan mittemot mig, precis bredvid ett annat fönster. Kylskåpet är rostigt i kanterna och dörren hänger snett.
Min mage kurrar och jag bestämmer mig för att chansa och öppna kylskåpet. Gångjärnen gnisslar när jag drar upp den tunga kylskåpsdörren och stanken av mögliga frukter, grönsaker och sur mjölk slår mig i ansiktet och jag drar snabbt bort huvudet, på grund av kväljningar.
Men jag såg ett äpple som inte var mögligt, och eftersom att jag är så hungrig så håller jag andan, öppnar kylskåpsdörren igen, som glidit igen av sig självt innan, och sticker fort in handen och tar äpplet. Jag granska äpplet innan jag tar en tugga. Fruktsaft rinner ner för äpplet och det smakar som att det precis har blivit plockat från ett träd.
Jag rundar bordet som står i mitten av rummet, precis framför kylskåpet och flyttar in en stol som står i vägen för min framfart. Ryggstödet på stolen lossnar i min hand och jag slänger det på golvet, och det smulas sönder i kanterna så att det hamnar fullt med träflisor på golvet. Men som om det skulle göra golvet smutsigare än vad det redan var. På golvet låg en fin gammal te kopp som hade gått sönder på hälften, och jag tar upp den och försöker sätta ihop den, men det fattas bitar, så jag lägger den på bordet.
Leriga fotspår visar på att någon har gått in med skor, men det var nog länge sedan, för leran har torkat in i heltäckningsmattan. Vem har heltäckningsmatta i köket egentligen?
Damm och grus ligger överallt och fjädrar ligger utspridda, det ser ut ungefär som när man hår in i ett hönshus som inte blivit städat på länge. Jag vet inte varför fjädrarna ligger här inne men jag antar att det måste varit en duva som har flugit in hit och fått panik när den inte kunde hitta ut igen.
På andra sidan bordet står en klocka som går fel, den tickar sakta men säkert framåt. Jag vet vad det här är för klocka, tänker jag och går fram till klockan. Det finns 5 visare på den, med runda små vita cirklar längst ut, och i de cirklarna ska jag sätta fotografier. Istället för nummer så står det platser, och en av platserna är hemma. Detta var hemma för länge sedan, men nu bor det inte någon här, konstaterar jag och ser mig lite mer omkring. Det ligger ett tjockt lager med damm på fönsterlisterna och fönsterglasen är fulla med smuts.
|
|
|
|
