Tokyo Girls [Del - 38] |
som vissa vet så skriver vi bara för kul. och den här historien och karaktärerna kom vi på när vi var små, typ någonstanns runt 10 - 12. så vi gör det som sagt för kul, så vi behöver ingen konstruktiv kretik, tex att något var dåligt. vi vill bara lägga ut det för att ha de någon stanns och någon kanske tycker det är kul att läsa ^^
Kap 38
Punkaren:
Det var mörkt på Ichigos rum. Den bekanta doften slog emot mig då jag kom in. Jag gick fram till hennes säng och tände den lilla sänglampan. Jag hade nog haft rätt om Ichigos föräldrar. Hon verkade verkligen livrädd för sin pappas bedömning och gjorde ju verkligen allt för att gömma mig. fast jag ville ju själv inte bli upptäckt. undra hur hennes mamma var? Jag fick en känsla utav att Ichigo var pappas lilla flicka och att hennes syster var den som uppfattades som rebellisk i familjen.
Efter ett tag öppnades dörren och Ichigo smög in, hon stängde dörren fort efter sig och vände sig sedan om för att se vart jag var. Jag satt på hennes säng och kollade på henne och hon mötte upp min blick. Det var tyst ett tag innan hon gjorde en grimas.
”Hehe ursäkta min familj…. ” sa hon. Jag ryckte på axlarna.
”Du har i alla fall en.” sa jag. Då sänkte hon ögonbrynen. Jag sa inte så för att få henne att tycka synd om mig, jag sa bara så för att hon inte skulle skämmas över sin familj men det var nog inte dom bästa orden.
”Oj, förlåt jag… eller?” sa hon och verkade lite förvirrad.
”Varför står du kvar där? Kom.” sa jag för att byta samtalsämne. Hon log svagt och men gick sedan fram till sinn skrivbords stol och satt sig. Jag höjde bara på ett ögonbryn. Hon kollade på mig ett tag.
”Det är som att jag känner dig men ändå inte.” sa hon.
”Hur menar du?” frågade jag. Hon lutade sig fram på stolen och kom lite närmare mig.
”Ja, det finns så mycket jag inte vet om dig.” sa hon.
”Det finns mycket onödig information om mig.” sa jag då. Hon såg fundersam ut ett tag.
”Jag tror jag vill veta onödig information om dig.” sa hon. Jag log snett.
”Jasså..” sa jag. Det blev en konstig tystnad och atmosfären kändes så intim utan att vi ens var nära varandra. Hon kom ännu lite närmre och satt händerna på sängkanten emellan mina ben. Hennes ögon var skarpt fästa med mina och det var som att hon försökte se in i mitt huvud, ta reda på vem jag var. Min blick synade henne. Hon hade målad ögonen med skarpa svarta linjer och en ljus ögonskugga som gjorde hennes blick intensivt blå. Hon var ungefär tre decimeter ifrån mitt ansikte och mina ögon föll på hennes hävande bröstkorg. Hon andades annorlunda, tyngre men saktare. Jag kände att hon fick mig att andas likadant.
”Du är så svår att läsa.” sa hon då. Jag höjde på ett ögonbryn igen.
”Jasså? Hur då?” frågade jag. Hon sänkte ögonbrynen och hennes ögon analyserade min kropp.
”Det är något med dig…” sa hon men avbröt sig själv. Hon såg både fokuserad och fundersam ut. Plötsligt kom ett starkt begär upp i mig, hon var så nära men så stilla. Jag ville att hon skulle röra vid mig, göra något. Men samtidigt ville jag inte avbryta henne, jag ville se vad hon hade tänkt, jag ville förstå hennes fundersamma blick. Hennes läppar särades några millimeter och hon kisade med ögonen.
”Jag vet inte varför, men jag måste få prova.” sa hon. Jag svarade inte, kollade bara på henne. Mest för att jag inte förstod.
”Sitt helt stilla!” sa hon med en lugn men ändå starkt befallande ton. Det var helt tyst då hon sakta kom närmare. Hon höll blicken lika fokuserat på mig enda tills hon slöt ögonen och hennes läppar försiktigt smekte över mina. Jag höll ögonen några millimeter öppna och tänkte på vad hon precis sagt: sitt helt stilla!
Det var svårt men jag försökte att inte tänka för mycket, bara sitta stilla och låta henne göra det hon nu ville. Det var som att hon smakade på mina läppar och varje återkommande beröring utav hennes kyss gav mig en stark puls genom kroppen. Men jag höll mig stilla. Jag öppnade sakta munnen och hon slickade försiktigt på insidan utav min underläpp. Samtidigt klev hon upp med knät i sängen emellan mina ben och lutade sig över mig så att jag lutade ryggen emot väggen. Sakta utvecklades den utforskande kyssen till öppna munnar och hennes händer letade sig nu ner över min överkropp. Jag stängde ögonen helt och njöt utav hennes beröring. Men hon var så lätt på händerna, som att hon lite nyfiket kände på en kille på det här sättet för första gången. Jag visste ju inte hur många killar hon haft innan men det var som att hon kände ut var enda höjning och sänkning på min överkropp som gick att finna genom mina kläder. Jag ville att hon skulle röra vid mig hårdare, verkligen ta i mig så att jag minsann kände det ordentligt men sättet hon gjorde det på var ändå speciellt, det fick mig att vilja ha henne mer. Jag höjde mina händer och la en över hennes nyckel ben och den andra om hennes käkben. Kyssen blev djupare och djupare och andetagen blev tyngre och snabbare. Fast att jag tyckte att jag hade mig själv underkontroll så var mina händer över allt och kände på hennes mjuka kropp. Det var som att hennes ”var still” lag hade försvunnit, för hon gjorde inget motstånd. Tillslut tryckte jag ner henne på rygg i sängen och placerade mig över henne. Att min kropp kunde känna så mycket begär till en annan människa, det var underbart och jobbigt på samma gång. Det började till och med att göra lite ont i min kropp. Om hon bara kunde ta i mig där så kanske smärtan skulle försvinna. Men hennes händer var över min överkropp och for genom mitt hår. Hon tryckte mig emot sig då och då och det gav mig en obeskrivlig känsla. Mina händer strök över hennes mage och tryckte om hennes bröst, strök henne över låren.
Undra om hon kände samma smärta som jag. Jag strök med handen över hennes tighta åtsittande jeans och lät mina fingrar trycka till emellan hennes ben. Då stönade hon plötsligt till och slutade kyssa mig. jag höjde bara huvudet och kollade på henne. Hon såg nästan lite chockad ut men mötte sedan min blick. Hon var helt stilla ett tag innan hennes händer började att stryka ner emot mina jeans.
”Jag undrar hur det står till här just nu.” sa hon och gav mig ett ondskefullt leende. Hennes händer strök sakta över mitt skrev och hon gav mig en gillande min. den andra handen la hon om min nacke och förde mig närmare henne så att hennes läppar var vid mitt öra.
”Du är stor… och hård.” sa hon tryckte till om min hårdnade läm så att det gick en stöt genom min kropp. Det var som att jag kunde känna hur det pulserade i min kropp.
”Ichigo!” hörde vi plötsligt en röst ropa. Vi blev helt stilla. Det var hennes pappa. Ichigo tryckte mig ifrån sig och kollade storögt emot dörren.
”Om jag inte går ner när han ropar så kommer han in hit i stället.” sa hon. Det kändes nästan olidligt då hon sköt mig ytterligare en bit ifrån sig och satt sig upp. Hon strök luggen ut ansiktet och log svagt. Hennes ögon gick ifrån mitt ansikte och ner.
”Jag kommer svart.” sa hon och reste sig. Jag bet ihop och satt stilla tills hon lämnat rummet. När det klickade till efter att dörren stängts pressade jag mina händer emot mitt skrev. Att det skulle vara så smärtsamt. Jag skulle kunna skrika rakt ut men det skulle ju vara en aning osmart. Tillslut reste jag mig upp. Det var nog inte bra att jag var kvar här. Jag gläntade försiktigt på dörren. Det var mörkt i den lilla hallen emellan rummen och ett svagt ljus ifrån trappuppgången syntes. Jag tog några steg ifrån hennes rum och kollade ner för trappen, jag kunde nog inte ta ytterdörren. Så jag vände för att gå tillbaka då plötsligt en lång, smal kvinna med kort brunt hår stod bakom mig. hon kollade storögt på mig och synade mig upp och ner. Först fick jag en impuls att jag skulle nocka henne eller kanske trycka upp henne emot väggen och få henne att vara tyst men sedan kom jag på att det självklart måste vara någon i Ichigos familj och då kunde jag ju inte göra så.
”Vem är du?” frågade hon med en skarp röst. Jag visste inte vad jag skulle svara. Vem var jag. Hon hade på sig en morgonrock som hon drog närmare kroppen.
”Kom!” sa hon och tog mig i armen. Jag kunde lätt ha protesterat men det blev ändå så att jag följde henne ner för trappen och ut i vardagsrummet. Där satt Ichigo och hennes pappa och kollade upp på mig då vi kom in. Ichigos mun föll öppen och pappan stirrade chockat på den långa svart klädda mannen som kom in, som oturligt nog var jag.
”Ichigo, vem är han?” frågade kvinnan som tydligen var hennes mamma.
”Han , han är…” sa hon men slutade då hennes pappa reste sig upp och kom fram till mig. jag hade ingen aning om hur man handskades med föräldrar men jag hade en stark känsla av att det var bättre att bara stå stilla än att springa. Jag kollade snabbt ner emot min kropp för att se ifall mina jeans skulle avslöja något eller inte och oturligt nog så syntes det ganska tydligt. Kunde det bli värre. Jag fick bara hoppas att hennes föräldrar inte skulle syna mig allt för mycket, dom skulle nog förhoppningsvis bara tänka på mitt målade och piercade ansikte.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 14 nov 10 - 21:24- Betyg:  | | Äntligen är den här men jag måste bara påpeka att visste ni allt detta när ni bara var så gamla? 8O xD nejmen de e asbra plus att äntligen är ichigo och punky på g 8D |
|
|
|
