Mördad oskuld, del 2 |
Mördad Oskuld, del 2
Mannen drog upp säcken över axeln.
”Nu håller du käften!” skrek han och kastade säcken på ett träd så hela trädet knakade till. Det blev tyst, mannen tog upp säcken i sina händer och fortsatte gå. Han pratade också med sig själv, nu hörde Erina lite mer vad han sa.
”Bara några meter kvar nu” viskade han till sig själv. Hans röst lät nervös, men samtidigt väldigt självsäker och mäktig på något sätt. Erina höll andan när mannen plötsligt stannade till och kollade bakom sig. Erina skulle precis ha sprungit vidare till en sten, men hon lyckades stanna kvar utan att göra ljud ifrån sig. Mannen fortsatte sedan gå vidare, men nu ännu snabbare än innan. Erina hann springa till stenen, och gömde sig bakom den. Hon tog några djupa andetag, och kände att hon blev ännu mer röksugen än hon varit innan. Hon försökte ignorera det och fokusera mer på mannen och säcken. Då hördes ett skrik från säcken. Erina hoppade till, vad förvånad hon blivit! Borde inte människan i säcken ha dött av slaget mot trädet? Det var ett kvinnoskrik. Hon skrek högt efter hjälp, och man hörde att hon grät. Mannen släppte säcken och gick runt den.
”Håller du inte käften så dödar jag dig”
Kvinnorösten blev tyst, och mannen skulle precis ta tag i säcken när kvinnorösten hördes.
”Du kommer ju att döda mig ändå” Mannen skrattade.
”Ohja. Det ska jag” Kvinnan hann bara börja skrika innan mannen sparkade kvinnan hårt, så hon blev tyst. Mannen grymtade för sig själv.
”Vilken dum liten flicka” sa han med mörk röst, samtidigt som han skrattade till. Erina såg den lilla sjön framför sig, och förstod vad det var han skulle göra. Han skulle dränka henne. Vad skulle hon göra? Inte ville hon se mannen döda kvinnan! Flicka hade han sagt också, så hon kanske var ung? Kanske yngre än 20? Hon kanske inte ens hade gått ur skolan! Utan att tänka tog hon fram mobilen och slog snabbt in numret 112. Det var på liv och död, det hade hon inte riktigt förstått förrän då. En kvinna svarade i telefonen.
”Ehm. Jag ser en man! Han, han släpar på en stor säck. En flicka, säger han! En flicka! Hemmansvägen, skogen bredvid där!” Erina tryckte på den röda luren i sin panik, vad var det som var på väg att hända egentligen? Erina tittade upp över stenen och upptäckte till sin fasa att där stod mannen och stirrade på henne. Han var ganska långt bort, man såg inte riktigt hans ögon på grund av mörkret. Men man såg honom, och om hon såg honom, så såg han henne! Erina satt helt stilla och väntade på mannens reaktion. Hon var beredd. Nej, inte fly. Hon skulle slåss om hon var tvungen! Han stod också helt stilla, som om han väntade på min reaktion. Hon hörde ett tyst mummel. Han böjde sig ner över sin stövel, fortfarande med blicken på henne, och drog av sig hela stöveln. Han höjde den över sin axel, som om han skulle kasta den. Erina stod bara helt stilla och lät honom kasta den på henne, hon var som förstenad. Hon trodde inte att det skulle göra särskilt ont, men oj, vad han kastade hårt! Hon fick den i huvudet, som det snurrade runt i. Det kändes som om hon skulle tuppa av. Men nej, hon la sig ner och hoppades att han skulle gå vidare. Det gjorde han. Ha! Som om en stövel kunde stoppa Erina, absolut inte! Hon reste sig långsamt upp, kollade bakom sig och fick syn på stöveln. Hon drog upp den med ett leende, tittade snabbt på numret som visade sig när hon skrapade bort lite smuts på undersidan.
Storlek 35. Hon fnissade till lite, så små fötter! Men fnisset tynade ut på något konstigt sett, det kändes inte alls som förut. Hennes ben var skakiga såsom hennes huvud. Hon gick fram från stenen och satte stöveln bakom ett träd, när hon gick vidare för att titta vart mannen hade tagit vägen. Spåren efter honom syntes väl efter den leriga stigen, först hans fotsteg och sen något stort som släpats efter, och nästan förstört fotstegen, men inte tillräckligt för man såg dem. Erina gick vid sidan av stigen och följde spåren. Hon fick snart syn på mannen bakifrån. Han var böjd framåt och började knyta upp knuten på säcken. Ingen rörelse i säcken över huvud taget. Mannen skyndade sig nu. Han hade nog hört att Erina hade ringt till polisen, eller något, för han försökte göra allt i supersnabb fart. Han drog ur den livlösa kroppen och satte kroppen i hans famn. Jag hann få se en glimt av flickans ansikte, hon hade låtit äldre än hon egentligen var. Hon såg ut att vara kanske 14-15 år och hade långt blont hår som föll ner nästan enda ner till sanden där mannen stod. Han betraktade henne. Hon hade blodiga kläder, en vit klänning och vita strumpbyxor. Hon såg ut som en ängel. En mördad ängel. Han såg ut som en mördare, ett äckel. En djävul. Ur flickans mun rann det blod, droppade ner i sanden och på hennes så oskyldiga blonda hår. Hennes arm föll ur mannens grepp och hängde ner. Hon hade små händer med långa naglar utan nagellack.
Utan att märka det gick Erina närmare flickan och mannen. Hon var så vacker och oskyldig, medan han såg så skyldig och ond ut. När hon kom närmare såg hon att flickan hade blåa ögon, som stirrade livlöst ovanför sig. Mannen stirrade in i ögonen och grät. Varför i helvete grät han? Det var ju för fan han som hade mördat henne!
Sirenerna som började höras och komma närmare och närmare avbröt tystnaden och spänningen i luften. Erina hade aldrig känt sådär i hela sitt liv. Mannen stirrade upp på Erina när han hörde sirenerna. Hans ögon var bruna. Erina hade tagit för givet att mannen var mörk innan, men nu såg hon att han var målad i ansiktet och under skymtade en ljusare hud, ungefär som hennes. Ögonen var fulla av rädsla och något annat Erina inte kände igen. Mannen kändes som någon hon kände igen men kunde inte sätta fingret på vem han kunde vara.
”Förlåt” viskade han med mörk röst innan han sprang ut till havet, kastade i flickan och sedan simmade vidare. Sjön var inte så stor, så han skulle nog hinna till andra sidan innan poliserna kom.
Vad tycker ni ? :) Tål kritik!
Hittar ni stavfel, eller eventuella fel och säger till, blir jag väldigt glad, så detta kan fixas!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ferdos-Lina - 4 nov 10 - 17:06- Betyg:  | | Jättebra ska läsa fortsättningen |
|
|
|
