[M/M] Convinced of the opposite - kapitel 2 |
Here we go, the second chapter... Tack till er som kommenterade den första delen, det gjorde mig väldigt glad. Fortsätt gärna kommentera så kommer kanske kapitel tre så småningom också. ;) Enjoy... eller något sådant!
Ryan
De hamnade mitt i morgonrusning – eleverna kom rusande likt en elefanthjord. Ryans fingrar sökte sig automatiskt till Haydens svartvitrandiga t-shirt, likt en unge som sökte trygghet i mammans hand. Det var omöjligt att låta bli. Fingrarna drogs till Hayden som en magnet till järn- men vad skulle man ta sig till när man bara ville utforska vartenda skrymsle av hans kropp, när tusen fjärilar vaknade till liv så fort han var i närheten? Kärlek, var det inte så det kallades? Kärlek skulle vara lika enkelt som fyra gånger sju men Ryan hade alltid haft svårt för matte. Hayden hade dock A i det mesta, han borde veta vad som var rätt i deras situation. Innerst inne visste de båda två att det här var fel. Det var inte rätt att kalla varandra för bästa vänner när känslorna bubblade på det här sättet.
”Vad är fyra gånger sju?” frågade han medan deras steg trummade mot golvet. En nittonårig pojke borde veta svaret, men hjärnan hade förmodligen runnit ut genom örat eller något liknande.
”Nittiotvå.” svarade Hayden kort medan han sicksackade dem mellan mötande människor. Ryan rynkade undrande pannan. Hans ledsagare måste på något sätt ha känt av det för han vände sig om med ett snett leende. ”Jag skojade, geniet. Tjugoåtta.” Sedan fortsatte han oberört att gå.
Handen rörde som hastigast vid Haydens underarm när de gled ner bakom sina bänkar. Matematiklektion, läraren hade ännu inte kommit. Det var inte ovanligt att hon kom mer försent än eleverna. Ryan vred på sig i stolen, en olustig mask som ställts inför rätta. Matematik var verkligen inte hans favoritämne. Med en låg suck vände han sig mot sin bästa vän, snuddade återigen vid dennes underarm. Haydens bruna ögon fann Ryan, som genast log det där övervägt busiga leendet.
”Kan vi inte skita i lektionen idag och hitta på något roligt istället?” sade han oskyldigt. Hayden sken upp, ett leende från öra till öra.
”Ja, gärna!” Att han inte protesterade utan snarare verkade tycka om förslaget fick Ryan att stirra på honom, ögonen stora som tefat och glittrandes av förtjusning.
”Säkert?!” pep han. Den blondes ansiktsuttryck ändrades genom ett trollslag.
”Nej. Du måste plugga¸ Ryan. Annars blir du kvar i skolan för alltid.”
Glittret i ögonen slocknade alltmedan axlarna sjönk ihop av besvikelse.
”Åh…” mumlade han i ett försök att låta förstående. Hayden hade rätt, men tanken på att tillbringa ännu en lektion med att inte förstå någonting var svår att handskas med. En låg suck hördes från Hayden, Ryan kände hans blickar.
”Okay då… men det här är sista gången!”
Två stolars skrapande mot golvet, fyra ivriga fötter
Ut genom dörren, genom tomma korridorer
Ut genom huvudingången, två vänner på äventyr
Kyligt doftande höstluft i lungorna
Hayden
I samma ögonblick som de kom ut från skolan insåg Hayden att han skulle ha hämtat munkjackan som låg nertryckt i skolväskan. Dock var det för sent nu; Ryan skuttade rakt över skolgården. Ibland undrade Hayden om hans bästa vän i själva verket var en fyraåring i en nittonårings kropp, men det faktum att Ryan faktiskt hade sina seriösa stunder raserade den misstanken. Fruset traskade Hayden efter honom, med händerna nerkörda i jeansfickorna. När de kom ut från skolområdet saktade Ryan ner och dök snart upp vid Haydens sida. Han såg glad ut, att strunta i en lektion var för honom som högsta vinsten på lotto.
”Var ska vi?” sade han ivrigt. Hayden fnös till och gav honom en lätt knuff.
”Jag vet inte, det var inte min idé!” Ryan gjorde en snabb grimas mot honom, Hayden lipade till svar.
Den mörkhårige pojken gick rak i ryggen, kylan verkade inte beröra honom trots att munkjackans dragkedja var vidöppen. Hayden, däremot, kurade med axlarna som en gammal gumma. De fortsatte gå, följde de snirkliga vägarna. Bort från skolan, in i villaområdet – och utan att ha utväxlat ett ord som överenskommelse befann de sig plötsligt utanför Ryans hus. Nyckeln vreds om, de sparkade av sig skorna i hallen och klev in i köket. Hayden hade alltid avundats Ryan för att kunna bo hemma under gymnasieperioden. I jämförelse med hans lilla etta, var familjens hus enormt. Han drog med fingertopparna över diskbänken innan han slog sig ner vid köksbordet. Armen slängdes nonchalant över ryggstödet, de bruna ögonen tittade uppfodrande på Ryan.
”Aha, vad menar du att vi ska göra nu då?” sade han menande för att understryka att det hade varit bättre att utnyttja tiden till att lära sig räkna. Ryan lyssnade inte; hans blick vilade på Haydens mage som blottats när han lutat sig snett bakåt mot ryggstödet.
”Hallå där!” skrattade den blonde och flög upp från stolen när han insåg situationen. Ryan såg generad ut, kikade under lugg med ett lite buttert ansiktsuttryck.
”Förlåt då.” muttrade han. Hayden flinade och kunde inte hejda sig innan han tog det där steget framåt. En decimeter mellan dem, Ryan tittade upp. De bådas förvånade ansikten, som om de redan gjort något förbjudet. Vilket de inte hade; det var inte förbjudet att stå nära. Ryans gröna ögon såg undrande ut under den mörka luggen, säkerligen rynkade han pannan också. Försiktigt höjdes handen, smekte med fingertopparna vid Haydens kind eftersom han aldrig kunde hålla händerna i styr. En stöt genom kroppen, en konstig tystnad i luften. Ögonen som undrande, några centimeter mellan dem. De gröna ögonen som sökte sig till de bruna, får jag? Sakta skakade den blonde på huvudet, tog ett halvt steg bakåt.
”Nej, Ryan, vi…” Han avslutade inte meningen.
Besvikelsen i de gröna ögonen kvävde orden
Ett telepatiskt förlåt hann flikas in i tystnaden
Livlösa ögon i ett sårat ansikte
Kroppen trängde sig förbi, misstaget var redan gjort
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | FR3KSHOw - 17 feb 11 - 21:01- Betyg:  | | skriv mer :o skit bra ju :) | | SoRandom - 31 jan 11 - 14:50 | | Jag Facebook "gillar" den här! Gud så gudomligt bra du skriver! | | WalkingTheDemon - 11 nov 10 - 20:08 | | /like | | ilenna - 7 nov 10 - 12:20 | åh vad jag gillar den här! =D vill läsa fortsättningen på en gång!
skulle vara jätte snällt om du ville maila när nästa del kommit ut, ifall jag skulle glömma att kolla.
men verkligen jätte bra skrivet =D och gulliga karaktärer. | | vulgarism - 4 nov 10 - 19:43 | | Åh, den här är ju underbar, längtar efter fortsättningen. | | Ferdos-Lina - 31 okt 10 - 22:30- Betyg: | Jättebra du är verkligen duktig på att skriva
mejla när nästa del kommer så snabbt som möjligt. |
|
|
|
