Den han vill att jag ska vara |
Den han vill att jag ska vara
”Sanna? Du vet väl att jag älskar dig?” viskade han i mitt öra. Jag skakade på mitt huvud så jag fick mitt röda hår i munnen.
”Nej, det vet jag inte.” viskade jag tillbaka. Han drog sin hand genom mitt hår och smekte bort det från min mun. Han suckade, en sådan där riktigt djup suck. Han fick det att verka som om han var offret. Var han det? Jag fortsatte skaka på huvudet, jag ville egentligen inte ha honom hos mig. Men vad kunde jag göra, när hela mitt hjärta bara villa hålla honom kvar? De säger ju, lyssna till ditt hjärta. Ska jag verkligen göra det? Jag fick ont i huvudet av mitt skakande. Han skrattade till och tog tag om mitt huvud med båda sina händer. De var stora, jag kände mig så liten.
”Vad kan jag göra, för att du ska veta att jag älskar dig? Jag älskar dig.”
Han släppte taget om mitt huvud när jag slutat skaka på huvudet. Tårar trängde fram genom mina ögon. Älskade han verkligen mig? Jag vågade inte skaka på huvudet, vad skulle han göra då? I stället utbrast jag, högt för mig själv:
”Nej” tårarna från mina kinder började rinna ännu mer. Han såg förvånat på mig.
”Va?” hans röst var hes och hans ögon var uppspärrade. Hans mun var redo att skrika, hela hans ansikte var spänt. Jag hade förstört allt. Eller hade jag det?
”Nej” viskade jag igen, denna gången skakade jag på huvudet igen. Han stod fortfarande helt stilla, jag blev faktiskt förvånad. Han tog upp sin hand väldigt snabbt, jag ryckte till, trodde att han skulle slå mig. Men nej, han smekte mig på kinden.
”Vad är det du säger nej till?” undrade han med mjuk stämma, hans panna var rynkad. Jag kände att hans blick inte längre såg in i mina ögon, de följde min unga kropp enda ner till golvet, sedan upp igen. Han stirrade på mitt hår. Jag försökte söka hans blick, men han var förbannad, och då var det omöjligt. Jag kände mig övergiven. Han älskade mig inte, det visste jag egentligen innerst inne. Jag menar, varför skulle han annars göra så här? Jag blev så förvirrad.
”Du älskar mig inte. Du kan bara inte älska mig, och det vet du” viskade jag, om jag hade pratat högt hade min röst inte klarat det. Han mötte äntligen min blick, det kändes som en evighet sedan.
”Jag älskar dig. Jag är beroende av dig, jag klarar mig inte utan dig! Fattar du det?” sa, nästan skrek han. Jag skakade på huvudet igen.
”Nej, du älskar mig inte” jag vågade inte nämna något som han gjort. Han skulle bli så förbannad då, och kanske skylla på mig.
”Varför skulle jag inte älska dig?” undrade han med ett leende på läpparna. Han var äntligen lugn, jag kände att jag kunde slappna av. Äntligen. Jag sa äntligen vad jag faktiskt tyckte om honom.
”Jag älskar dig. Jag avgudar dig. Du älskar inte mig, du avgudar inte mig. Du utnyttjar mig. Du slår mig, du bryr dig inte om mig. Hur i helvete kan du kalla det kärlek?” min röst blev äntligen lite högre, jag vågade säga ifrån! Jag kunde äntligen le mot honom.
”Men du älskar mig ändå? Då beter jag ju mig som jag ska. Eller?” han flinade mot mig, hade fortfarande inte blivit arg. Han visade inte ens ett enda tecken på att bli arg. Hela jag var lugn och glad.
”Det är lugnt, säg vad du tycker. Jag blir inte arg, allt kommer att ordna sig” viskade han och tog tag i mig, kramade mig. Jag ville egentligen inte kramas. Hans läppar sökte sig till mina.
”Allt kommer bli bra..” viskade han mjukt innan hans läppar snuddade vid varandra. Jag ville egentligen inte. Allt mod som var där för några sekunder sedan försvann totalt, och jag blev åter hans kärleksslav. Varför gjorde jag så här mot mig själv?
Det blir inte bra. Jag måste våga säga ifrån, annars blir jag aldrig den jag är, bara den han vill att jag ska vara.
Okej, vet inte riktigt vart jag ville med den här "novellen". Den blev kanske lite "oklar", liksom. Ja, jag vet inte.
Ajja, läs gärna och kommentera :) Tål kritik.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | LisaHoglund - 24 okt 10 - 17:27- Betyg:  | | Jag tycker att den var väldigt bra! Verklighetstrogen, känns som om du har sett/varit med om det på riktigt :o | | Walleez - 23 okt 10 - 23:53 | | jag undrar nästan om det är jag som har skrivit det här. jättebra! |
|
|
|
