Mördad oskuld, del 1 |
Mördad Oskuld, del 1
Tändaren sprakade till när Erina skulle tända sin cigarett. Hon hade vaknat mitt i natten av ett enormt röksug. Cigaretten började glöda och hon la tändaren på bordet bredvid sig. Hon hade bara nattlinnet på sig och att stå på balkongen var kallt. Hon ryste, men ville inte gå in. Om det luktade rök där inne skulle hyresvärden bli rasande. Himlen ovanför henne var helt svart, inga stjärnor syntes på himlen. Erina tog ett bloss och blåste ut röken som letade sig ut, bort upp till molnen som skymde stjärnorna. Hon böjde sig fram över balkongräcket och tittade ut över landskapet. Det var en stor skog bakom hennes lägenhet, som snart skulle skövlas och bli ännu flera hus. Men inte förrän om några år, hade hennes hyresvärd sagt. Det var fint, och egentligen hade Erina nog velat att skogen skulle vara kvar. Den var så fin och hade ett slags lugn över sig.
En man gick längs trottoaren lite längre bort. Erina skisade med ögonen och tittade på honom. Han släpade på något, en stor grön säck eller liknande. Hon visste inte riktigt, men det var något misstänksamt hos den mannen. Vem går och släpar på en säck mitt i natten?
Erina tog två långa steg in i lägenheten och släckte. Hon ville inte att mannen skulle titta upp och se att det var tänt i lägenheten. Hon stängde sedan balkongdörren noga. Erina tog ett sista djupt bloss och skrapade sedan ciggen mot golvet hon precis satt sig på. Hon såg mannen genom ett litet hål i träräcket.
Mannen pratade med sig själv, medan han drog på den tunga säcken. Erina hörde inte alls vad han sa, hon blev så förvånad när hon såg att säcken faktiskt rörde på sig. Mannen vände sig om och sa något till säcken, innan han slog till den med högra armen. Säcken blev inte stilla så mannen slog den lite till. Efter sista sparken blev det helt stilla. Tyst. Mannen stod länge och tittade på säcken innan han gick vidare. Han såg sig omkring innan han började småspringa. Han såg stressad och nervös ut, fortsatte prata med sig själv.
Då blev plötsligt Erina medveten om att hon faktiskt satt där och hon hade sett något väldigt hemskt. Hände verkligen sådana här saker i Sverige? Hon kände rädsla i hela kroppen och hennes hjärta klappade jättesnabbt. Hennes fingrar skakade ohejdbart.
Hon hade ett val. Antingen följa med mannen och se vad som händer. Eller, springa in och ringa polisen, så skulle de veta var hon bor och att hon var flykting. De kanske skulle skicka henne tillbaka till Bosnien, till hennes man som slog henne. Han skulle bli så förvånad och arg om hon kom tillbaka till honom. Han skulle känna sig så mäktig. Erina skakade på huvudet. Det skulle aldrig hända.
Hon ställde sig upp på skakiga ben, det kändes som om hon hade suttit ner alldeles för länge. Hon öppnade försiktigt och tyst balkongdörren som hon sedan sprang in genom. Erina sprang genom vardagsrummet fram till hallen. Hon drog snabbt på sig sina skor, tog tag i sin mobil för säkerhets skull och sprang ut i full fart. Ner för alla trappor, hiss skulle hon inte ha klarat. Hon hade så mycket energi att man skulle kunna tro att hon blev jagad av något.
När hon väl var ute på gården tvär bromsade hon, backade några steg, och sprang i full fart och hoppade över gruset, till gräsmattan. Om han hörde henne skulle allt vara förstört. Det var ju så tyst. Vartenda steg från henne hördes så högt. Men mannens steg och släpande hördes högre. Hon smög in bakom honom, alltid bakom en buske, eller ett träd. Han hade gått in i den mörka skogen. I den fridfulla skogen. Skulle han förstöra fridfullheten?
Säcken började att röra på sig igen. Mannen ignorerade det och fortsatte genom skogen, han drog säcken över sten och var allmänt hårdhänt med den. Stön hördes från säcken och de blev högre och högre.
Vad tycker ni ? :) Tål kritik!
Hittar ni stavfel, eller eventuella fel och säger till, blir jag väldigt glad, så detta kan fixas!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Diefucker - 19 okt 10 - 17:01- Betyg:  | | Jättebra skrivet och jättespännande handling! Mejla gärna när nästa del kommit ut! :D |
|
|
|
