A Princes Confession - Del 16 |
Kap 16
Ayaka:
Jag stegade ner i korridoren. Han var så konstig, vad var det med honom? Jag behövde sova nu och jag funderade på ifall jag skulle ändra på hans sovvanor eller på mina. Det var nog jag som skulle anpassa mig men det var inte bra att sova bort dagarna. I alla fall enligt vad jag visste. Han borde ju vara ensam. Alla sover ju då han är uppe. Var inte det jobbigt? Alla människor behöver ju sällskap ibland. Vad gjorde han egentligen om nätterna. Jag kom in på mitt rum och började klä av mig. Jag tände en liten lampa på byrån och vek klänningen på en fåtölj. Jag hade till och med fått underkläder utav Jenette. Jag kollade på mig själv i spegeln. Underkläderna var ben vita med kritvit spetts. Jag blev stående där ett tag i tankar. Jag tyckte plötsligt synd om Shou. Han måste vara ensam, och till att döma på hans temperament så kanske det var något som tyngde honom. eller? Han hade väl ingen flickvän? Någon att söka närhet hos? Jag ville hjälpa honom, men hur? Jag visste att jag förmodligen skulle ändra mig så fort jag såg honom för då skulle jag bara bli irriterad men… jag ville ändå veta vad som rörde sig på insidan utav hans huvud. Jag kollade på min spegelbild igen. Fast vad kunde jag göra. Han var svår att läsa. Enastunden var det som att han ville ha närhet och andra stunder var han helt tvärtom. Och den där betjänten hade ju sagt att han helst ville vara ensam. Jag suckade och vände mig emot sängen. Jag kanske skulle börja med att försöka bli lite mer vän med honom. Jag skulle försöka sova länge i morgon så att jag skulle orka vara uppe nästa natt. Och då jag börjat känna honom mer, då skulle jag försöka ändra på hans dygn. Jag la mig i den stora sängen. Tänk att jag skulle bo här. Med mjuka lakan och stora sängar. Jag undrade hur mamma hade det nu. Var hon ensam? Jag drog det stora täcket över kroppen och blundade.
Jag blinkade till utav att dörren sakta öppnades. Var de någon som kom. Var det mamma? Jag kisade dåsigt med ögonen och kunde tillslut se en stor bredaxlad gestalt vid min säng. Var det en tjuv?! Jag spärrade panikslaget upp ögonen och kastade mig ur sängen på andra sidan och det var inte fören jag föll i golvet som jag kom på att jag inte var hemma längre. Ett skratt bröt ut i rummet och jag förstod vem det var. Han tände lampan och jag klamrade mig upp i sängen för att täcka min nästan bara kropp med täcket.
”VAD GÖR DU?! HAR DU INGET HYFFS? ” frågade jag. Han slutade sakta att skratta.
”Jag trodde inte att jag skulle skrämma dig så.” sa han.
”Men vad gör du här?” frågade jag. Han kollade sig lite omkring i rummet.
”Jag skulle se vilket rum du hade.” sa han. Jag tänkte precis börja klaga över att han kunde göra det på dagen men kom sedan på att han sov på dagarna. Så jag förblev tyst och satt stilla på sängen. Tillslut drogs hans blick till mig och han granskade mig ett tag. Det kändes lite obehagligt och jag gjorde allt för att gömma min kropp. Det var inte för en efter ett tag som han spärrade upp ögonen och förstod att jag inte hade mer på mig än underkläder.
”Hmm okej, men om jag stör dig i natt så lyckas du nog sova i morgon. Så kan du vakna till natten i stället.” sa han lite avvärjande. Jag kollade lite surt på honom. Han gav mig en brydd min.
”Har du inte fått något nattlinne?” frågade han. Jag skakade tyst på huvudet. Han sänkte ögonbrynen som om han inte trodde på mig.
”Låt mig kolla.” sa han och började dra ut lådorna i byrån. Sedan vände han sig om med ett vitt siden linne och räckte fram det till mig.
”Aha.. tack..” sa jag och tog emot det. Jag brukade inte sova i något men det var kanske bäst att göra det här. Han väntade på att jag skulle ta på det så jag kröp ner under täcket och gjorde det. Sedan satt jag mig upp och stirrade på honom.
”Vad gör du om nätterna egentligen?” frågade jag.
”Olika..” svarade han. Jag anade att han för tillfället inte hade så mycket att göra och att det var därför han hade kommit hit. Så jag ställde mig på knä och tog tag i hans ärm och drog ner honom så att han satt på säng kanten.
”Är det inte ensamt?” frågade jag. Han kollade lite brytt på mig.
”Det är rätt skönt så.” sa han.
”Men vill du inte ha lite sällskap ibland. Någon att prata med?” frågade jag. Han vände bort ansiktet.
”Det beror nog på hur den personen är.” sa han. Jag nickade svagt. Jag var fortfarande jätte trött. Klockan var nog runt två eller tre. Det var som att jag såg lite dubbelt. Jag lutade tillslut emot hans axel för att hålla mig uppe.
”Har du ingen flickvän då?” frågade jag lite nyfiket. Det var tyst ett långt tag. Tänkte han inte svara på det?
”Du kanske har en hämlig loveaffair med någon utav betjänterna.” sa jag lite retsamt. Då suckade han lite uppgivet åt mig som för att idiot förklara mig.
”Va! vadå, vad vet jag?” sa jag lite sömnvimsigt.
”Män i din ålder behöver väl lite intima stunder.” sa jag och strök honom över nyckelbenen. Jag pratade nog lite smått i nattmössan, för jag märkte knappt själv vad jag sa. Då reste han sig plötsligt upp så att jag tippade över och gjorde faceplant i madrassen.
”Du pratar nonsens.” sa han och plötsligt hade han lämnat rummet. Jag var rätt borta och bestämde mig för att somna om.
Jag vaknade när klockan var 12 på dagen. Visst var jag en morgon trött person men har aldrig tillåtit mig att sova länge. Nu skulle jag bara vila och slappa hela dagen så att jag skulle lyckas att vända på dygnet och när klockan var sju så skulle jag ge Shou en väckning han sent skulle glömma.
|
|
|
|
