A Princes Confession - Del 12 |
som ni nog vet så är alla noveller på amoled bara för kul (det är dom i och försig på våra vanliga andvändare oxå) men det är extra
mkt slarv här skulle jag tro hahahah, så snälla skriv inte och baaara klaga är ni snälla. utväcklande kretik kan ni gärna ge men bara negativt är inte så kul :P
laddar upp massa delar nu bara för att ha dom sparade någonstanns :P
tack till er som kommenterar utan att vara elaka ^^ <3
Kap 12
Ayaka:
Jag blev stum utav de jag såg då jag kom ner i trappuppgången igen.
”Mamma nej!” ropade jag. Både Kou och Mamma kollade upp på mig. Hon sänkte skyffeln och backade några steg.
”Ayaka, vem är den här mannen?” frågade hon formellt. Jag rusade ner till dom och ställde mig mitt emellan.
”Det här, Mamma, är mannen som erbjudit mig jobb.” sa jag. Mamma spärrade upp ögonen och såg ut att granska honom.
”Jasså.” sa hon sedan högfärdigt.
”Vad är det nu för jobb då?” frågade hon. Kou kollade på mig och tillbaka på mamma.
”Ett välbetalt jobb, lagligt och rojalistiskt.” svarade han. Mamma spärrade upp ögonen.
”Vart säger du att hon ska jobba?” frågade hon.
”Jag skickar en bil i morgon som hämtar upp henne.” sa han. Mamma nickade. Hon såg fundersam ut ett tag sedan tog hon två långa steg fram till honom, krokade tag i hans arm och drog iväg honom med sig en bit ifrån mig. Jag sänkte ögonbrynen. Vad nu? Hon lutade huvudet nära hans ansikte. Jag kunde inte höra men jag såg på läpparna att dom pratade. Tillsist släppte hon honom och gick upp för trappan.
”Vad??!” frågade jag.
”Vi pratar sedan.” sa mamma och gick in. Kou kom fram till mig. Jag var stilla och tänkte ett tag. Mamma verkade rätt nöjd, vad kunde han ha sagt? Han verkade ha skills, för min mamma var inte lätt.
”I morgon bitti då.” sa han. Jag kollade upp på honom och blinkade till innan jag nickade hypert.
”mmdinjacka!” sa jag och märkte hur fort jag snackade. Jag kastade jackan på honom och neg innan jag sprang upp för trappan och in i lägenheten.
”Jag följer med i morgon och kollar vart du ska jobba sedan skjutsar dom hem mig, jag vill ju vara säker på att min dotter jobbar på ett bra ställe.” sa mamma. Jag stirrade på henne ett tag.
”Mmm okej.” sa jag bara.
”Sedan kan du ju hjälpa mig i butiken på helgerna då du är hemma.” sa hon sedan.
Jag slutade att diska och vände mig helt om och kollade på henne.
”Vad menar du?” frågade jag. Mamma var tyst ett tag.
”Ja, han sa att du skulle få bo där över vardagarna och komma hem på helgerna.” sa mamma. Jag spärrade upp ögonen. VA?! Skulle jag sova där? Vad hade jag gett mig in på? Vad var det för ställe och vad skulle jag göra?
”Men godkänner jag det inte så får du inte jobba där.” sa mamma. Jag nickade och fortsatte att diska. Det var nog bra.
Vi var båda uppe tidigt som vanligt och var klara för att åka. Vi väntade utanför huset och jag funderade på ifall jag skulle jobba hemma hos honom eller på något annat ställe. I fall han var rik så bodde han kanske ganska snyggt. Jag ville ju veta vart han bodde. Efter som att han inte syntes
Till på dagarna. Tillslut rullade en stor bil ner för gatan och både mamma och jag kollade chockat på den.
”Ser bra ut.” sa hon till mig innan vi hoppa in. Vi åkte inte så länge innan vi svängde av och åkte förbi åkrarna. Plötsligt började hjärtat dunka fortare. Svängde vi in på slotts gården??? Jobbade han på slottet?!! Skulle jag få jobba på slottet???!!! Vi båda klev ur och stod som två borttappade små katter på gårdsplan. Det var stort och i grus rondellen stod en stor fontän i vit sten. Träd och buskar i sumetriska mönster, allt var underbart.
”Den här vägen.” sa chauffören och ledde oss in i slottet. Bara entré trappen upp till ytter dörren var större än våran lägenhet. Det var obeskrivligt fint inne. Och två flickor i söta städ uniformer kom fram till oss.
”Hej, jag är din handledare.” sa en flicka och räckte fram handen.
”Ayaka.” sa jag.
”Jenette. Du ska få jobba som personlig betjänt.” sa hon. ”Jag ska visa dig till omklädningsrummen så att du kan få en uniform.”
Mammas ansikte lyste.
”Jag tror inte vi behöver sälja butiken. Ayaka! Jobba hårt och gör mig inte besviken, tacka den unga mannen ordentligt.” sa hon innan hon kramade mig och lämnade slottet. Hon var nog redan övertygad och jag tror hon godkände jobbet.
Jenette visade mig vart jag skulle sova och vilka kläder jag skulle ha. Några nödvändiga rum och så vidare. Jag var i klädd en lång mörkbrun klänning med vit spetts och förkläde. Allt kändes så overkligt. Rummet jag bodde i var dubbelt så stort som mitt där hemma, med en mjuk säng och stora fönster. Jag skulle tydligen vara personlig betjänt åt någon som hette Shou. Men vem var han då? Jag ville få tag på Kou, jobbade han också här? han kunde nog hjälpa mig. Klockan hade hunnit bli tre på dagen då allt var klart. Jag visste lite bättre hur man gjorde olika saker i slottet och mina saker hade flyttas in i rummet.
”Prinsen sover ofta på dagarna men han kommer att be om din tjänst i alla fall.” sa Jenette.
”Prinsen!” utbrast jag. Var det prinsen jag skulle jobba för!!?? Plötsligt blev jag jätte nervös. Så Shou var prinsens namn. Men jag var också jätte nyfiken. Jag älskade kungafamiljen men ändå hade jag ingen koll. Kungen var i alla fall i storstan för tillfället och syntes inte till. Sist visade Jenette mig dörren till prinsens rum.
”Men gå inte in nu, han sover nog.” sa hon. Jag nickade.
”Säg till om du behöver något, jag kommer att finnas i köket.” sa hon och gick. Jag stod kvar utanför dörren. Nyfikenheten bubblade inom mig. Jag ville bara kolla fort hur han såg ut. Jag hade aldrig sätt prinsen. Om han sov så skulle han nog inte märka något. Jag öppnade försiktigt den tunga dörren. Det var kolsvart i rummet, men jag kunde känna närvaron utav någon där inne.
|
|
|
|
