Sommar del 1 |
Jag satt ute på min altan. Solen värmde mitt ansikte. Jag var nog inte ensam av att svettas den här dagen. Det var väldigt varmt. Jag upptäckte en fläck på mina solglasögon. Jag tog av mig dem och putsade dom. Min syster Steffie hade åkt och badat. Dörren till vårat sommarhus stod helt öppen. Myggnätet glänste av solen. Jag drog in lukten av sommar. Jag satt på mig mina nyputsade solglasögon och lutade mig bakåt. Jag kollade ut över byn jag var i. Gräset och studsmattan glänste av solen sken. Gungorna var helt stilla,bara den lilla bebisblåa gungan rörde sig efter Nellie min lillasyster gungat. Nu sprang hon runt på gården med sina såpbubblor. Jag kisade igenom mina solglasögon. Nellie skrattade när hon fångade bubblorna. Jag smålog. Varje sommar åkte vi hit. Till vårat sommarhus. Det var egentligen gult,men det var solblekt till vitt. Det bästa med det här stället var Robin. Han bodde här. Varje skoldag längtade hon efter att åka hit. För att få träffa Robin. Förra året hon var här blev vi ihop. Sen har vi inte träffats. Men nu i sommar skulle vi det! Steffie kom cyklandes med Elena och Hedwig. Steffies rödbruna hår stack ut från Hedwigs super blonda hår. Hedwigs mörka,solbrända armar glänste. Hennes fräknar syntes nästan inte. Elenas svarta hår hade börjat ljusna och gick över i ljusbrun nyans. Hon hade ett mörkrosa linne. Hennes hår var slarvigt uppsatt i snodd. Hedwigs långa hår hängde ner längs hennes axlar. Steffie hade brunt,lockigt hår. Hon var inte lika solbränd som Hedwig och Elena. Vilket också stack ut. Hedwig slängde med håret.
-Varför följde du inte med,Am? Vattnet var fantastiskt!! sa Elena.
-Äh! Jag hade det bra här,någon måste ju passa Nellie. Mamma jobbar ju,så svarade jag. Jag hade inte lust att tjafsa.
-Visst,men kan du inte följa med Amanda? Vi tänkte hämta dig,för Robin är där nere! sa Hedwig och knäckte med huvudet.
-Är han där? Okej,då följer med sa jag och sprang in och satt på mig bikini och drog en klänning över.
-Kommer,ropade jag när jag hörde Steffies suck. Jag satt upp mitt ljusbruna hår i en slarvig knut och satt på mig hjälmen. Jag kastade mig på cykeln.
-Kom nu,sa Steffie och gjorde en gest. Det tog inte så lång tid ner till stranden,på cirka fem minuter var vi framme. Och Elena,Hedwig och Steffie ljög inte. Där nere satt faktist Robin! Jag såg bara han bakifrån,men utan tvekan visste jag att det var Robin. Hans rufsiga,svarta hår glänste av vatten. Brevid honom satt Kostos,eller Felix. Det var Robins bästa vänner. Och dom var väldigt lika. Jag slängde undan cykeln och rusade ner till Robin. Han vände sig om emot mig . Felix vadade upp ur vattnet och satt sig brevid Kostos. Han viskade någonting till Kostos och dom skrattade. Felix skakade sitt blonda hår. Robin lutade sig emellan Kostos och Felix. Felix pekade frågande på mig,Robin nickade. Vinden blåste i mitt hår. Robin skrattade. Felix och Kostos log. Jag tittade fram på Steffie som gick emot killarna.
-Vad håller ni på med? frågade Steffie. Hon visste alltid när folk sa något elakt. Kostos viskade något till henne,och pekade rakt på mig. Steffie satte armarna i kors. Hon stirrade på dem,och sa något jag inte hörde. "Men varför berättar du inte!?!" mimade Steffie. Robin bara skrattade. Han skakade på huvudet. Steffie kom emot mig. Hennes kinder var våta av tårar.
|
|
|
|
