Tror du på kärlek vid första ögonkastet? [Del 3] |
”Jag tänkte att du skulle bestämma”, sa Daniel.
”nej, du ska bestämma. Försök inte”. jag log mot honom
Våra ansikten var fortfarande nära varandra och jag andades in hans doft. Hans händer var runt min midja. Jag tittade upp mot honom, vad söt han såg ut när han tänkte.
”Hmm, café?” frågade han mig.
”Okej, men vilket café?” jag log mot honom och han log tillbaka.
”Café linné? Det är ett mysigt ställe”
”Jaa, jätte...” jag avbröts av Alicia som började ropa.
”Hayley! Hayley! Du får inte gå, måste. Träffa. Din. Pojkvän!” hon hade blivit lite andfådd och hade blivit lite röd om kinderna. Jag såg Cissi springa lite längre bort med sin cello på ryggen, efter henne kom Natasha som småsprang med sin basketbag och en massa böcker.
”Haha, ta det lite lugnt”, skrattade jag.
”Så det här är dina vänner?”
”Jupp, de vill träffa dig”, sa jag. ”Det här är Alicia, det här är Cissi och det här är Natasha”, sa jag när alla hade kommit fram.
De hälsade på varandra.
”Ja, ehm, du är godkänd av oss. Bara så att du vet. Men nu måste vi dra, hejdå”, sa Alicia. De började gå mot busshållplatsen och när de hade gått ganska lågt ifrån oss började de viska saker till varandra. Det var säkert inget taskigt eller något. Jag var lite stolt över ’min’ Daniel.
Jag kunde inte fatta att han ens tyckte om mig.
”De verkar snälla” han log mot mig igen.
”Det är de också. Men ska vi gå eller ta bussen?”
”Jag känner mig ovanligt lat idag, bussen kanske?”
”Som du vill”, jag tog tag i hans hand och vi började gå till busshållplatsen. Det var väldigt varmt ute och man kunde höra fåglarna kvittra. Jag hade verkligen saknat efter värmen och allt ljus som våren kom med. Och allt var bara bättre nu när jag hade någon att dela allt med. Jag tryckte mig lite tätare till Daniel medan vi gick fram på trottoaren som fortfarande hade kvar grus. Jag tittade upp mot Daniel
”Bara så att du vet så är jag väldigt glad över att du finns”, sa jag till honom, ganska tyst.
”Bara så att du vet så är jag väldigt glad över att jag träffade dig, till slut”
”varsågod”
precis när vi kom fram till busshållplatsen så kom bussen direkt så både jag och Daniel drog fram våra busskort.
”Fan den är full”, suckade han. ”Vi får väll stå upp”.
vi klickade med busskorten och gick längre in i bussen. Tillslut fick man tag i en stång att hålla i. Daniel stod bakom mig och höll om mig så att jag inte skulle ramla. Hans hand vilade på min höft. Jag tryckte mig närmare honom, han luktade så gott. Och man ville bara vara så nära honom som möjligt. Jag tittade upp mot honom.
”En hållplats kvar va?”
”jupp” man log med sina mjuka läppar. Ååh, gud vad jag bara ville kyssa honom, hårt mot hans läppar. Han var den perfekta pojkvännen, allt var perfekt. Ja, förutom matteprovet på onsdag då. Jag nästan hoppade fram av lycka när vi skulle gå av bussen. Jag kramade om Daniels hand och gick ut före. Jag nästan drog honom till cafét, jag var riktigt glad. Så skulle upp för trottoaren, som klumpiga jag, inte kan gå över när man håller i sin pojkväns hand och hoppar fram av lycka. Jag snubblade fram med ena handen före, den andra kramade om hans hand. Ett litet ”iih!” kom fram också. Väskan hamnade på trottoaren och jag halvstod där som en idiot. Jag kramade fortfarande om hans hand med min vänstra hand, men hade den högra handen på marken. Höger fot stod på trottoaren, medan vänster ben inte nådde ner till marken. Det såg bara ut som en misslyckad hjulning. Jag var antagligen helt röd i ansiktet, suck, jag kan inte ens vara glad utan att ramla. Jag märkte att ställningen jag hade intagit inte var särskilt bekväm, så jag släppte hans hand. Jag hamnade på rumpa, usch, det gjorde ju ont. Jag tittade upp mot honom genom min snelugg som hade kommit framför ögonen på mig. Han räckte fram handen åt mig och log sitt lilla leende. Det förvånade mig att han inte var på väg att skratta. Kom på någon ursäkt för att ha ramlat, kom på något.
”Jag föll för dig”, for det ut mig. Ja, det lät bara smörigt, men jag ljög faktiskt inte på ett sätt. Kärlek hade rusat upp genom mig som adrenalinet när man åker fritt fall på Gröna Lund. Jag log mot honom och undrade hur jag såg ut. Säkert med röda kinder och rufsigt hår. Han kysste mig på panna och lyfte upp mig.
”Jag föll också för dig, men inte lika tydligt”, skrattade han fram. Bra att han skrattade, annars skulle jag ha tvivlat på att hade någon slags humor. Inte för att jag skulle bry mig. Han är perfekt som han är.
”Jaja, kom så går vi till cafét”, sa jag.
______________________________________________ ________
det blev en väldigt kort del och det tog väldigt lång tid för mig att skriva den xD
jag hade inte så mycket lust att skriva under sommaren, men jag hoppas jag är lite snabbare nu då.
hoppas ni gillade den :) kommentera tack!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | JessicaKarlsson - 5 sep 10 - 17:00 | | aaaw :) meejla! :D | Sabbe_sabbe - 2 sep 10 - 19:08- Betyg:  | | ag gillar:) mejla? | | jagkanintegunga - 2 sep 10 - 18:10- Betyg: | | den är jätte bra, du kanske vill mejla när fortsättningen kommer? :) | | Alli_ - 2 sep 10 - 03:33- Betyg: | | jättebra! fortsätt:D | | blackgirl - 2 sep 10 - 00:35- Betyg: | "Jag föll för dig. Jag föll för dig också men inte lika tydligt." xD satt och garvade ett bra tag
Men dom är söta ^^ |
|
|
|
