.hon vissnade i takt med krukväxterna. |
Så har man varit en vecka på skrivläger, underbart!
Här kommer en text som jag skrev baserad på meningen "En tant hostar".
Jag hoppas ni gillar den.
.
Regnet piskade fönstren med en obarmhärtig styrka och de gamla ögonen såg hur världen sakta blev kyligare och kyligare.
Men hon var tvungen att gå ut, hon var tvungen att hålla sitt löfte till den tyste.
.
Kappan borde ha slängts för länge, länge sedan men det gröna tyget var för fullt av minnen, smekande viskningar och kärleksfulla löften för att hon skulle kunna skiljas från den.
De tunna armarna kramade hennes kropp för att jaga bort kylan men den hade redan bitit sig fast.
.
Hon kunde känna hur det växte inom henne; sakta spred det sig från huden för att obarmhärtigt äta sig innåt.
För varje dag vissnade hon i takt med krukväxterna och när löven började falla vid varje hostning förstod hon att slutet var på väg.
.
Löven blev gula, sedan bruna. De rullade ihop sig som i dödsångest för att ett efter ett falla mot den torra jorden.
De gamla ögonen var fyllda med sorg när de såg lövens sista dans och hostningarna växte sig allt starkare i syftet att krossa en kropp lika skör som glas.
.
Men så ser hon ljuset och skuggan av ett leende tar form på hennes läppar.
Ett suddigt minne faller över henne och hon vrider på huvudet för att se hur krukväxtens sista blad darrar.
"Snart", hennes röst är hes och hon fuktar läpparna för att kunna fortsätta. "Snart kommer jag till Nangijala."
Och det sista lövet dansar mot marken.
.
Nå, vad tänker ni på? Låt mig veta i en härligt lång kommentar.
Kramar, eran Remi
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 24 aug 10 - 12:35 | JENNY!
Den här var så vacker, så fin.
Du skriver makalöst kvinna!
<3 | Violet - 22 aug 10 - 11:58- Betyg:  | underbart vackert skrivet. massor av cliffhangers o mystik över texten. snyggt.
- din V&L |
|
|
|
