Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

(m/m) I love you, moron! ~ Prolog

Det verkar som att datorn tillslut har gett upp, så nu funkar det igen :D
Laddar upp prologen och kapitel 1 idag.
Lämna gärna en kommentar när du har läst klart ^^




Jag vaknade av en hög smäll. Jag andades häftigt, svettades och jag var inlindad i lakanet som om jag rullat runt i sängen upprepade gånger. Ännu en smäll hördes och den här gången också gråt. Jag satte försiktigt ner fötterna på golvet och smög tyst fram till dörren och gläntade på den.
Jag kunde se mamma och pappa i köket. Mamma stod lutad mot bordet med ansiktet i händerna och skakade av gråt. Saker hon hade slängt låg utspritt på golvet. Victor stod utanför min dörr med ögonen på mamma och pappa. Jag förstod inte. Men varför skulle en nioårig pojke förstå varför hans mamma grät medan hans pappa bara stod bredvid med ett ursäktande ansiktsuttryck?
”Nina…” Pappa gick fram och försökte lägga en hand på mammas axel men hon slog bort den innan han hunnit röra henne.
”Rör mig inte, Hannes!” Hon snyftade och fortsatte gråta. Pappa sa inget mer. Jag bestämde mig för att trotsa förbudet om att jag inte fick vara uppe efter halv nio och gick ut i hallen. Victor försökte hindra mig, men jag hann fram till dem innan han fick tag i mig. Pappa vände sig genast om och såg förvånat på oss.
”Sebastian? Victor? Vad…?”
”Mamma?” Jag tittade inte ens på pappa utan gick långsamt mot mamma. När hon hörde min röst tittade hon snabbt upp. När hon såg att det faktiskt var jag torkade hon snabbt bort tårarna och snörvlade.
”Sebastian? Vad gör du uppe?” Hon mötte inte min blick och jag blev ännu oroligare.
”Mamma…?” Jag tog ännu ett steg mot henne men Victor hindrade mig genom att lägga en hand på min axel. Pappa satte sig på huk framför mig och jag såg på honom.
”Sebbe. Mamma och jag måste prata och…”
”Nej!” pappa och jag tittade förvånat upp.
”Men Nina…”
”Prata med Sebastian först. Han…” Hon snyftade till. ”Han måste också få veta.” Jag tittade upp på pappa.
”Få veta vad? Pappa?” Han nickade och reste sig. Victor la armen om mina axlar och ledde mig tillbaka till mitt rum. Väl där satte vi oss alla tre på sängen. Victor satt bakom mig med sina händer på min axlar. Pappa suckade tungt och såg ledsen ut.
”Pappa?” Nu blev jag rädd. Vad var det han skulle berätta?
”Sebastian. Du vet att mamma och jag inte kommer så bra överens längre?” Jag nickade. De hade bråkat i veckor nu. ”Tyvärr så har mamma och jag kommit överens om att vi inte kan bo tillsammans längre.” Jag stirrade skräckslaget på honom.
”Ska ni skiljas? Som Karls föräldrar?” Han log snabbt.
”Tyvärr så blir det så. Du och Victor kommer att få välja vem som ska få vårdnaden om er. Men om du inte kan det så blir det en rättegång om vem som är mest lämpad.”
”Men… varför? Jag vill inte att ni ska skiljas! Jag vill att ni ska vara här – med mig!” Jag snyftade och Victor la armarna om mig.
”Nu ska du lyssna på mig, Sebastian!” Jag såg på pappa med tårar i ögonen. ”Det här betyder verkligen inte att mamma och jag inte älskar dig längre! Vi älskar både dig och Victor över allt annat. Det är bara det att mamma och jag inte älskar varandra lika mycket längre. Sånt händer, och det är aldrig någons fel. Hör du det?” Jag nickade och torkade bort tårarna som runnit nerför ansiktet.
”Såja. Gråt inte.” Pappa torkade också bort ett par tårar. ”Det blir bra. Du kan alltid träffa mamma eller mig ändå. Ingen av oss kommer att vara långt borta. Jag lovar, okej?” Jag nickade igen och han drog in mig i en hård kram. Jag borrade ner huvudet mot hans axel medan han strök mig över ryggen.


Två månader senare var deras skilsmässa klar. Både jag och Victor hade valt att mamma skulle få vårdnaden om oss. Jag valde mamma eftersom jag var osäker på om jag ville ha velat flytta in med pappa och hans pojkvän. Victor valde mamma eftersom han ville hålla koll på mig. Man var alltid efterklok.
Pappa flyttade in med sin nya pojkvän tio minuter ifrån mamma, Victor och mig så han höll sitt löfte om att jag kunde träffa honom när jag ville.
Ett par veckor senare ångrade jag djupt att jag valt att låta mamma få vårdnaden om mig.



Ni vet vad jag gillar ^w^
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Eclipse - 29 jun 11 - 19:51- Betyg:
Låter intressant :D Läser snabbt vidare ;)
Uzumakinaruto - 15 jan 11 - 17:09- Betyg:
asum :3
Diefucker - 13 aug 10 - 14:49- Betyg:
Bra skrivet! :) Vill läsa nästa del. :3

Skriven av
-FarAway
12 aug 10 - 18:38
(Har blivit läst 500 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord