[m/m] Shooting Star - Oneshot |
Som det står i titeln: en oneshot. Kände för att skriva något och här är resultatet.
Den är inte sådär jättebra, men försök läsa ända till slutet och kanske lämna en kommentar?
Jag kramade lugnande min pojkväns kalla hand när jag kände hur hårt han höll min.
”Ta det lugnt, Sebbe. Hon kommer inte skada dig.” Han log lite men behöll sitt stenhårda grepp om min hand.
”Det vet du inte.” Jag skakade på huvudet åt honom och drog upp halsduken lite till med min fria hand. Vi var på väg hem till min bästa kompis Linnea. Så fort hon hade fått reda på att jag var ihop med Sebastian Johansson, ”den snygga killen från stan”, så hade hon krävt att jag skulle ta hem honom till henne på en av våra filmkvällar.
Så här var vi nu, på väg hem till Linnea halv sju en kall vinterkväll. När jag hade berättat att vi skulle hem till min bästis på kvällen, såg det ut som om han ville springa därifrån och aldrig komma tillbaka.
Jag fick syn på min blonda pojkvän sen två veckor. Jag småsprang fram till honom där han stod och pratade med ett par killar från klassen.
”Sebbe!” Han vände sig om med ett brett leende
”Hej, söt.” Han böjde sig ner och gav mig en lätt kyss. Alla som var i närheten stirrade på oss, de flesta med avsmak, men jag brydde mig inte. Inte när jag blev kysst av världens snyggaste kille. Han drog sig tillbaka med ett retsamt leende. Jag log bara medan en lätt rodnad spred sig på mina kinder.
”Vilket välkomnande.” Han flinade.
”Var det något du ville?” Killarna han pratat med var sen länge försvunna. Jag nickade.
”Jo… Det är så att Linnea har fått reda på att vi är ihop.” Han såg mer eller mindre förskräckt ut när jag nämnde min bästis namn. ”Så… hon vill att vi kommer hem till henne ikväll. Det är vår vanliga filmkväll så, snälla?” Han stirrade på mig en lång stund. Det såg ut som om han skulle springa iväg vilken sekund som helst. Jag tittade bedjande på honom. Han brukade aldrig säga nej när jag såg på honom sådär. Han suckade.
”Okej. Men bara för att det är din bästa vän.” Jag log brett och slog armarna runt hans hals.
”Tack! Jag lovar att det kommer bli jätteroligt.” Sebbe verkade inte övertygad.
Jag fnissade lite åt minnet och Sebbe tittade på mig.
”Vad fnissar du åt?”
”Inget.” Jag vände huvudet uppåt och fick se något fantastiskt. ”Sebbe! Kolla!” Han tittade också upp och jag hörde honom dra efter andan. På den mörka himlen där tusentals stjärnor redan glittrade, såg vi en fallande stjärna. Vi stirrade storögt på den och blundade plötsligt.
”Vad gör du?”
”Gör en önskning. Du vet väl att man ska önska något när man ser en fallande stjärna?” Han svarade inte, så jag kunde slå vad om att han också önskade något. När jag öppnade ögonen igen var stjärnan borta.
Bara ett par minuter senare fick jag syn på Linneas hus.
”Där bor hon!” Jag drog lite i Sebbes hand och pekade på ett hus längst ner på gatan. Det var svårt att se färgen så på kvällen, men jag visste att det var rött. Det lös i nästan alla fönster, och ändå var det bara Linnea hemma. Linneas mamma dog i barnsäng och sen dess har hennes pappa tagit hand om henne. han reser mycket i sitt jobb, men det är så att han kan få mer pengar att försörja sig och Linnea med. Han är för det mesta aldrig hemma på vardagarna så ibland bjuder jag hem henne till mig för att äta mat efter skolan.
Jag hörde hur Sebbe svalde hårt och jag skrattade.
”Hon bits inte, inte före klockan åtta i alla fall.” Jag skrattade lite igen och Sebbe blängde på mig.
”Inte kul.” Jag ignorerade honom bara.
När det var ett tiotal meter kvar släppte jag hans hand och sprang fram till dörren. Jag knackade hårt.
”Jag kommer in!” ropade jag innan jag öppnade dörren och blev attackerad av Linneas svarta labradorvalp Tim. ”Hej, Tim.” Jag satte mig på huk och klappade valpen. Dörren stängdes bakom mig så Sebbe var också inne. Tim vände genast uppmärksamheten till främlingen och gick fram och nosade på honom. Sebbe gillade inte hundar, men jag tyckte han var jätteduktig. Jag reste mig leende och tog hans hand. Han kollade nervöst på mig och jag tryckte hans hand lite extra.
”Det var väl inte så farligt?” Han tittade ner på Tim som satt sig bredvid oss. Plötsligt hörde vi en hög vissling och Tim rusade in i köket.
En kort stund därefter kom min bästa vän fram till oss. Linnea Eriksson var lika lång som mig med långt, blont hår och stora, blå ögon. Hon har färgat sin snedlugg rosa – vilket passar henne. hon log brett mot oss och gav mig en bamsekram.
”Äntligen är du här, Linus.” Jag kramade tillbaka.
”Sebbe var lite tveksam.” Vi släppte varandra och flinade mot Sebbe som undvek att se på oss. Vi skrattade åt hur gullig han var.
”Ni kan klä av er och gå till vardagsrummet så kommer jag snart med lite snacks.” Hon log mot mig och gav sen Sebbe en sista blick innan hon försvann in i köket. Vi tog av oss ytterkläderna och gick sen uppför trappan, som låg precis till höger vid dörren, för att ta oss till vardagsrummet. Vardagsrummet tog två tredjedelar av hela andra våningen. Den andra delen upptogs av ett litet badrum och Linneas pappas sovrum.
Det fanns inte så mycket saker i rummet, men det var ändå mysigt. En tremannasoffa med en fåtölj på båda sidor, ett soffbord framför soffan på en mörkröd matta, en platt-tv mittemot soffan och en stor krukväxt i ett hörn. Sen fanns det ju också två bokhyllor med böcker och fotografier.
Vi satte oss i soffan och väntade på Linnea.
”Det är fint hus,” sa Sebbe. Jag nickade.
”Det är jättefint. Jag älskade att leka här när jag var liten. Det är så mycket plats. Linnea och jag brukade krypa runt på golvet och hoppa ner bakom fåtöljerna och låtsas att vi var agenter på hemligt uppdrag.” Jag skrattade lite och Sebbe fnissade.
”Vad skrattar ni åt?” Vi tystnade direkt och vände oss mot trappan där Linnea var. På något sätt hade hon tagit sig upp utan att vi hörde henne – vilket var ganska omöjligt eftersom nästan varenda trappsteg knarrade.
”Vi bara pratade om när vi var små och lekte att vi var agenter här uppe,” förklarade jag medan hon gick och ställde brickan hon hade i händerna på bordet. Hon log stort.
”Just det! Härliga tider, härliga tider. Vi har chips, popcorn och jordnötsringar.” Det sista mumlade hon för sig själv. Sen slog hon ihop händerna och tittade på oss. ”Jag ska bara hämta läsken. Ni kan sätta i filmen så länge.” Vi nickade och hon försvann nerför trappan igen. Jag vände mig mot min pojkvän och kysste honom på kinden.
”Ser du? Hon har inte bitit dig eller gjort något annat än.” Han log också.
”Nej. Hon kanske inte är så farlig ändå.”
”Var inte så säker på det.” Jag skrattade åt Sebbes min när han hörde Linneas röst. Hon kom fram och ställde två flaskor läsk på golvet bredvid bordet. Hon flinade mot Sebbe som rodnade lätt. Sen såg hon att vi inte hade rört oss sen hon gick.
”Har ni inte satt på filmen än?” Jag skakade på huvudet.
”Förlåt. Du var för snabb.” Hon suckade dramatiskt och gick för att sätta på filmen själv.
”Blir Avatar bra?” Vi nickade. Hon satte igång filmen och satte sig sen på Sebbes andra sida. Han blev genast spänd och jag visste att han inte skulle kunna njuta av filmen. Jag kröp in under hans arm och lutade mig mot honom. Han slappnade av en aning, men inte mycket.
Efter ett par timmar var filmen slut. Ingen av oss orkade kolla på en film till så vi plockade undan de tomma skålarna med snacks och läskflaskorna. Linnea sa att hon skulle fixa det senare så vi ställde det bara i köket och gick in på hennes rum.
Från början hade hennes rum varit alldeles för litet, så hennes pappa rev ner väggen mellan hennes och rum och det bredvid. Och eftersom Linnea var enda barnet så var det inget problem. Hon hade målat väggarna vinröda med en svart fondvägg. Hon hade en stor dubbelsäng, en blommig soffa, ett stort skrivbord, en stor bokhylla, två byråer och lite andra saker. Det fanns även en söt liten korg för Tim att sova i. Det var i Linneas säng som vi hittade honom också.
”Slå er ner,” sa Linnea när vi kom in. Jag drog med mig Sebbe till soffan och Linnea satte sig i sängen. Tim hoppade upp i mitt knä och kliade honom bakom örat. Sen tittade jag upp.
”Vad ska vi prata om?” Ett flin spreds i Linneas ansikte. Jag tittade misstänksamt på henne. Det där flinet betydde alltid att det var något på gång. Hon drog upp benen under sig så hon satt med benen i kors.
”Sebbe kan väl berätta lite mer om sig själv? Jag måste bestämma om han är värdig min Linus.” Jag rodnade lätt.
”Du behöver inte prata som om vi inte vore här.” Hon svarade inte på det.
”Vad vill du veta?” Jag tittade förvånat upp på Sebbe. Han svarade genom att lägga armen runt min axlar och kolla Linnea direkt i ögonen. Hon höjde ena ögonbrynet, men log belåtet.
”Fullständigt namn?”
”Sebastian Erik Gabriel Johansson.”
”Hur gammal är du?” Det där var en onödig fråga, men Sebbe svarade på den i alla fall.
”Lika gammal som ni, sexton.”
”Var bor du?”
”Den stora villan utanför skogen.” Hon nickade.
”Familj?”
”Mamma, pappa, storasyster – bor inte hemma – och storebror – bor hemma.”
”Intressen?”
”Fotboll och Linus.” Jag rodnade häftigt.
”Vad gör du efter skolan?”
”Läxorna eller försöker vara med Linus?”
”Varit utomlands någon gång?”
”Vad har det med saken att göra?” sa jag plötsligt. Båda två ignorerade mig.
”Bara Egypten.”
”Favoritfärg?” Jag avbröt igen.
”Favoritfärg? Herregud. Vad är det här?”
”Ingen frågade dig, Linus,” sa Linnea bara.
”Blå.”
”Samma som Linus. Bra.” De stirrade på varandra utan att säga något. Jag suckade irriterat och satte ner Tim på golvet. Sen reste jag mig.
”Vi borde gå nu, Sebbe.” Han stirrade på Linnea ett tag till, men reste sig också.
”Vänta lite. Jag är inte klar med frågorna än!” Jag stelnade till och tänkte säga något till henne, men Sebbe hann före.
”Det tror jag faktiskt inte att du har. Jag vet att du är Linus bästa kompis och jag uppskattar verkligen att du bryr dig om honom så mycket som du gör, men han är min pojkvän nu och jag försäkrar dig om att jag inte har något brottsligt förslutet eller kommer lämna honom ensam och sårad. Så jag skulle uppskatta om du bara höll dig undan ett tag så vi kan lära känna varandra bättre – fast Linus vet ju det mesta om mig redan efter dina frågor. Men snälla… håll dig borta. I alla fall i helgen, för jag vill ta med Linus på en dejt imorgon.” Han la en arm runt min midja och såg rakt på Linnea. Både hon och jag stirrade på honom. Ingen annan hade någonsin sagt något liknande till henne. Plötsligt bröt Linnea och jag ut i gapskratt samtidigt. Sebbe tittade förvirrat på oss.
”Vad? Vad är det som är så roligt?”
”Du!” Fick jag fram mellan skrattanfallen.
”Varför?” Jag lugnade ner mig lite.
”För att ingen har någonsin vågat säga så till Linnea förut.” Linnea fnissade lite fortfarande.
”Ingen?” Min pojkvän såg misstroget på mig.
”Ingen. De har varit för fega. Bara jag och Linneas pappa har kunnat säga ifrån… tills du kom i alla fall.” Jag fnissade lite.
”Wow…”
”Sebastian?” Vi kollade på Linnea som samlat sig. ”Jag godkänner dig som Linus pojkvän. Om du vågar säga så till mig, så kommer ni klara er fint.” Hon log brett och jag rusade fram och gav henne en stor kram. Tim skällde och hoppade upp på sängen. Vi skrattade alla tre och Linnea och jag klappade Tim.
Klockan var nästan elva när vi begav oss därifrån. Vi hade stannat en stund till och pratat och skojat med varandra. Det var när jag hade gäspat som Sebbe sa att det var dags att gå. Linnea hade erbjudit oss att sova över, men vi tackade nej.
Jag rös i den kalla natten och Sebbe tog min hand. Jag log mot honom.
”Så vi ska på dejt imorgon?” Han rodnade.
”Förlåt för att jag bara sa det utan att fråga dig först. Men vi har bara haft en enda riktigt dejt hittills.” Jag nickade.
”Det gör inget. Jag går gärna på dejt med dig. Du kan hämta mig vid två så kan vi ha en heldag ute?” Han nickade.
”Det låter bra.” Vi gick ett tag under tystnad tills jag bröt den igen.
”Vad önskade du dig när vi såg den fallande stjärnan?” Han var tyst, så jag antog att han inte skulle svara.
”Att Linnea skulle godkänna mig som din pojkvän och att du aldrig lämnar mig.” Jag stannade och han kollade förvånat på mig.
”Det hade du inte behövt önska. Linnea skulle ha godkänt dig ändå och jag kommer aldrig någonsin lämna dig.” Han böjde sig ner och kysste mig bestämt. Jag släppte hans hand och flätade in mina kalla fingrar i hans hår. Han la händerna på min höft och drog mig närmare. Han bet mig lätt i underläppen och jag öppnade munnen för att ge han tillträde. Jag älskade känslan av Sebbes tunga i min mun. Han dominerade mig totalt och jag älskade varenda sekund.
Vi var ju båda tvungna att andas någon gång så vi fick dra oss ifrån varandra. Jag rodnade häftigt åt orden jag var på väg att säga.
”Jag älskar dig, Sebbe.” Han stirrade på mig med högröda kinder en stund innan ett stort leende spred sig i hans ansikte. Han drog mig intill sig igen för en passionerad kyss. När han drog sig tillbaka hade han fortfarande leende på läpparna.
”Jag älskar dig med, Linus.” Jag kramade honom.
”Stanna hos mig.” Han kramade hårt tillbaka.
”Nu och för alltid.”
Vad tycks?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Eclipse - 29 jun 11 - 19:48- Betyg:  | | åh vad gullig.. Haha, vanligtvis är det föräldrarna som skrämmer, roligt att det är bästa kompisen här ;) Och han är så gullig som rodnar >.< :3 Jätte bra! | | Alli_ - 14 okt 10 - 01:17 | men guuu så underbar!
de va verkligenverkligen bra! | | youusuuck - 3 sep 10 - 12:11- Betyg: | oh shit....
oj.
eller.
va?
typ
totalt underbar!!!
kärlek<3 | | manda_mango - 12 aug 10 - 17:14- Betyg: | Hur underbar som helst :)
Älskar slutet när dom säger: "Stanna hos mig" och "Nu och för alltid"
Åter igen, hur underbar som helst :D | | Tokiloka - 12 aug 10 - 13:37 | Aw, den är så allmänt söt.
Alldeles lagom rakt igenom.
*Tummen upp* | | Darlingbaby - 12 aug 10 - 08:12- Betyg: | | Åhååååhåhåhååhhååååhh, så gulligt, fint och vackert and lovely! <3 Jag älskade början till slutet. Det bara lyste mysighet och kärlek om det. |
|
|
|
