Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Offer [Oneshot]

Offer
Regnet smattrade på tältets tak, medan jag försökte sova. Det lyckades inte särskilt bra. Jag stirrade upp på dropparna som långsamt rann ner utför tältets kant. En liten pöl bildades längst upp på taket, jag slog till den så allt vatten rann ner. En vindpust gjorde så tältet skakade till några gånger innan det blev lugnt för att sedan börja blåsa igen. Blåsten lyckades på något sätt komma in i tältet och det blev kallare. Jag drog sovsäcken hårdare runt mig, men frös ändå. Jag kände hur håren på benen och armarna restes och jag fick gåshud. Det blåste till så mycket att en pinne lossnade, jag såg hur tältet blåstes upp på den sidan. Jag orkade egentligen inte ta mig ut och fixa det men jag visste att jag var tvungen så jag började dra ner dragkedjan på min sovsäck. Dragkedjan fastnade halvvägs och jag gav ifrån mig en djup suck. Jag krånglade ur mig sovsäcken och drog ner dragkedjan på öppningen. Jag kröp ur och gick sömndrycken fram till delen som lossnat. Jag hittade pinnen och tryckte i den i jorden och satte sedan fast tältet på pinnen. Jag var dyngsur när jag lyckades ta mig in i tältet igen, jag stängde efter mig och krålade sedan in i sovsäcken igen. Det hade börjat regna ännu mer, och nu var jag jätteblöt, sovsäcken också. Jag ångrade genast att jag gått ut, men orkade inte ta av mig kläderna eller så. Det blåste till riktigt ordentligt och tältet nästan skrek till, jag trodde det skulle lyfta och flyga iväg med mig, men den starka vinden blev svagare snabbt. Jag blundade.
”Hanna” ett tyst flås hördes och jag spärrade upp ögonen. Ingen var där, jag vågade inte svara utan låg helt blickstilla. Jag hade väl inte kunnat inbilla mig?
Nej. Det var något eller någon i tältet med mig. Men jag vågade inte vända blicken åt det håll han kunde vara, nej jag rörde mig inte hur fläcken. En hand smekte mig långsamt över nacken närmare halsen. Jag ryckte till och försökte flytta mig, men handen höll mig kvar. Stark!
”Stanna, jag är inte.. Farlig?” det var en mörk mansröst som jag tyckte mig känna igen. Vem var det egentligen? Han skrattade till lite mystiskt.
”Vem är du?” viskade jag. Han suckade djupt.
”Känner du inte igen mig?”
”Jag har inte fått se dig” min röst skakade. Han tog tag i mina axlar och satte mig upp mittemot honom. Det var mörkt och jag såg inte vem han var ändå. Men hans ögon lyste i mörkret. Han fick mig lite lugnare, för hans ögon såg så snälla ut. Jag tvingade ut en suck genom mina läppar, för jag visste fortfarande inte vem han var.
”Du ser snäll ut, dina ögon är.. Vackra?” min röst var frågande, för hans ögon ändrades medan jag uttalade meningen, som om han blev arg för att han fick en komplimang. Han skakade på huvudet.
”Låt dig inte luras av mitt utseende” viskade han. Mannen luktade gott, som favoritparfymen min pojkvän brukade ha. Jag andades in hans lukt och liksom smakade på den. Det smakade sött, godare än jag trott, mina smaklökar nästan smälte.
”Du luktar gott” mumlade jag och njöt av den underbara doften som fick mig alldeles knäsvag. Mannen skrattade, som om jag sagt ett skämt och jag skämdes lite. Vem sa något sådant till en främling? Vänta.. Främling? I mitt tält?
”Va fan gör du här??” skrek jag.
”Vad tror du? Jag ska äta upp dig.” hans ögon såg riktigt allvarliga ut när han tittade djupt in i mina ögon.
”N-n-nej?” jag stammade av rädsla, hade någon annan sagt det hade jag skrattat. Men mannen verkade så, så.. Allvarlig. Han blottade tänderna och sniffade på min arm. Han hade släppt mig och jag vände mig snabbt om för att öppna tältet och springa ut. Men han fick tag i mitt ben och drog det till sig. Han skrattade, som om han tyckte att det var jätteroligt att mörda någon.
”Vad håller du på med? Varför just jag?”
”För att du är dum nog att sova ensam i ett tält i en ödslig skog. Du vet väl att det är farligt?” svarade mannen och skrockade innan han långsamt förvandlades till en stor björn samtidigt som han tog ett rejält bett ifrån mitt ben. Jag skrek, men ingen hörde mig.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Bupp - 12 aug 10 - 00:18- Betyg:
I liike it! :D Riktigt bra! *w*
LisaHoglund - 26 jul 10 - 17:51- Betyg:
Väldigt bra skrivet! Spännande och välskriven, men hemskt slut! Riktigt bra var den, i alla fall! :)
blackgirl - 26 jul 10 - 03:09- Betyg:
Herregud människa och jag som ska tälta nästa vecka 0.o
sztiz - 26 jul 10 - 01:25- Betyg:
emm jag blev rädd av denna novell ärligt asså men den va bra är det en oneshot eller får man läsa mer av den fast jag tror inte det för så som du skriver den så kommer hon att dö eller??
Förlåt jag bablar så mycket eller rättare sakt skriver okej jag ska sluta hejdå :D <333

Skriven av
Alermino
25 jul 10 - 21:23
(Har blivit läst 133 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord