[TH FF] That Day [Del 19] |
Del 19
Jag kunde hur mina steg blev allt tyngre och långsammare med tiden när jag gick mot bänken utanför resturangen. Mina ben kändes bort domnade och mina steg blev långsamma, tyngre och tröttare.
jag satte mig ned på bänken med händer för ansiktet, jag ville verkligen inte sabba allt nu genom att börja gråta. Jag hatade att gråta faktiskt, jag hatade att vara sårbar och speciellt på offentliga ställen gjorde det ännu värre. Men jag kunde inte göra något åt de, när jag väl började gråta kunde jag inte slita förens det var tomt.
Tills det inte fanns tårar kvar, tills mina ögon var helt röda och allt smink runnit ner.
Jag snyftade tyst i mina händer jag gömde mitt ansikte i. Sedan kände jag en hand på min axel, jag orkade inte bry mig. Jag kollade inte upp, jag orkade inte prata, jag ville bara vara själv.
” Varför gråter du Charlie? ” jag kände igen den rösten, jag kollade sakta upp från mina händer. Bill satt bredvid mig med en hand på mina axel och log mot mig. Jag drog handen under näsan, torkade bort eventuellt snor, trevligt.
Jag sa inget utan bara kollade på Bill, han log fortfarande mot mig, som en ängel.
” Jag ringde för att jag ville prata med dig idag ” jag nickade frånvarande. ” Och det som hände ångrar jag inte ” jag kollade på Bill igen.
” Inte? ” frågade jag med ynka hopp i rösten.
” Nej, absolut inte. Jag vill vara med dig ” det kändes lättande i alla fall, jag trodde han skulle dumpa mig och lämna mig förstörd.
” Vill du? ” frågade jag och lade händerna i knät istället.
” Ja, vad trodde du? ” Bill höjde ett ögonbryn, sådär som gör att han får några rynkor i pannan.
” Vet inte ” jo, egentligen visste jag vad jag trodde. Men det tänkta jag inte säga.
Bill tog tag i min haka och lutade sig framåt för att kyssa mig, jag älskade hans kyssar. Det kändes som om jag var speciell när han gjorde de.
Jag var ju ändå bara en vanlig tjej som gillar Tokio Hotel och nyss blivit tillsammans med Bill, låter som en påhittad historia egentligen men vem skulle inte önska att den var sann?
För min del var den sann, en sann historia mellan mig och Bill.
Vi gick hem till Bills lägenhet, han låste upp och granskade rummet snabbt innan han lät mig in.
” Tom? Är du hemma? ” ropade Bill efter sin bror, inget svar.
Jag gick in och hängde av min jackan på en galge. Bill tog min hand så fort vi stängt dörren och drog mig till sig. Vi hamnade i soffan, jag underst och grovhånglandes. Jag gillade de i alla fall.
Hela Bill var perfekt, allt med honom, absolut allt. Det fanns inte en enda sak jag skulle vilja ändra på honom, han hade redan allt.
Kommentera (A) ^^d
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 26 jul 10 - 03:14- Betyg:  | | Sweetiepie dom e ^^ |
|
|
|
