Älskade vän |
Älskade vän, oneshot (eller?)
Fastfrusen som en sten stod jag. Varför hade jag inte förstått? Varför var jag så dum att jag hade litat på honom? Hur kunde jag..? Frågorna vimlade runt i mitt huvud samtidigt som jag började bli snurrig. För många tankar. För mycket sprit.
Men det brydde jag mig inte om. För Erik brydde sig inte om mig. Varför skulle jag bry mig om mig då? Jag tog en klunk öl till och såg mig omkring, mest för att försöka slita blicken bort från Eriks smekande och kyssande på en annan tjej. Många dansade fortfarande. Men stämningen var på spänn. Alla visste vad som hade hänt och väntade förhoppningsfullt på min reaktion. När det inte kom någon, började folk bete sig som vanligt. Ölburken i min hand började ta slut. Jag drack upp det sista och slängde burken ifrån mig. Jag var förbannad, men vågade inte göra något.
Jag ville verkligen slå till honom, hur jävla hårt som helst! Varför gjorde jag det bara inte? Borde inte spriten gjort mig mer oförutsägbar och modig?
Jag trillade nästan in i köket i jakt efter mer öl. Jag ville ha mer. Ville bli mera full. Bara lite? Min desperation gjorde mig klumpig och till slut snubblade jag in rakt i en killes famn. Jag kände inte igen honom, men han gav mig ett charmigt leende. I vanliga fall hade jag nästan tuppat av, killar brukade aldrig titta på mig!
Men nu visste jag varför killar stötte på mig när jag var full - inte för att jag blev charmigare eller sexigare på något sätt, nej, jag var lättare att få i säng. Stackars kille, han verkade förhoppnngsfull. Men nej, jag ville inte falla tillbaka och bli den där jävla horan jag varit innan.
Killen fortsatte le mot mig, men jag skakade på huvudet och gick vidare, mot kylskåpet. Jag öppnade det med ett ryck för att till min besvikelse upptäcka att all öl var slut.
"Faan" viskade jag för mig själv. Jag som ville bli skitfull, så full att jag ..
"Du kan få min" mina tankar blev avbrutna av killens röst. Jag hörde först knappt vad han sa på grund av den extremt höga musikvolymen, men lyckades gissa mig fram, ganska bra. Det var samma kille jag fallit på. Han räckte sin ölburk mot mig. Den var öppnad och någonstans hade jag hört att man inte skulle lita på män som bjöd på drink.
Men han var äldre än mig, visst borde han ha i alla fall lite hyfs? Jag ryckte på axlarna och nickade, min nyktra hjärna var som bortblåst.
Medan jag tog en klunk passade jag på att ta mig en liten snabbtitt på honom.
Slarvigt knäppt skjorta, skrynklig och genomskinlig. Han hade en härlig mun med en vacker smilgrop på sin vänstra kind. Hans ögon var bruna och opålitliga. Jag älskade hans utseende redan då. Jag älskade mystiska ögon.
Jag slängde igen kylskåpet, i ett försök att se sexig ut. Jag misstänkte att jag inte lyckades särskilt bra, men tänkte inte på det så mycket.
Vi sa inte ett ord mer till varandra utan våra läppar närmade sig och vi började hångla.
Haha, han var inte någon speciell, precis som alla andra. Jag visste var det skulle sluta. Jag skämdes över att tänka så, jag var så fördomsfull! Jag ville bara gå därifrån men det var som om någon slags kraft höll mig kvar vid honom.
Han började tafsa så jag tappade min kära öl, jag ville säga ifrån men klarade det inte.
Gamla jag var tillbaka,
och jag skämdes över det.
Plötsligt märkte jag hur någon ryckte till i min tröja så jag nästan ramlade omkull. Men jag blev emottagen.
"Vad faan gör du? Skulle du inte sluta med sånt här? Strunt i Erik. Och definitiv, strunt i honom!" sa Ellika och gav mannen en isande blick, och gav mig sedan en tvärtemotblick till mig. Jag var så tacksam, men lyckades inte få ur mig ett tack.
"Vad i helv..?" Ellika gav honom en örfil innan han hann avsluta sin mening. Min bästa vän, hon var verkligen bäst.
Hon släpade mig därifrån, jag kunde knappt gå.
"Tack" sa jag när vi kommit ut därifrån.
"Varför säger du tack? Det var väl självklart att jag skulle hjälpa dig?" svarade hon och log mot mig. Det fick mig att känna mig som en ond person som utnyttjade hennes godhet. Vad hade jag gjort för snällt mot henne som gjorde att jag förtjänade detta egentligen?
Jag började gråta samtidigt som min spya kom ut ur min mun.
"Men älskade vän, vi klarar det här. Det lovar jag dig" viskade hon samtidigt som hon drog undan mitt hår så jag inte spydde på det.
Min Älskade vän, jag kommer alltid älska dig.
Tack.
Ska det komma fortsättning eller blir det bra så här? (:
Om fortsätting, ska det vara det som hänt innan, eller det som kommer att hända?
Tack på förhand, älskade läsare! Kommentera gärna, då blir jag glad! ;)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | noway - 12 jul 10 - 13:39- Betyg:  | | Ge mig en fortsättning! :D | | Madvis - 12 jul 10 - 00:49- Betyg: | | Jag gillade den här, men vet inte riktigt om jag vill ha en fortsättning eller inte. Om du känner att en längre version har potential och du tycker om att skriva på den, then go for it! ^^ | | lezz - 12 jul 10 - 00:04- Betyg: | | Den är bra sådär, men jag vill veta vad som hänt innan och vad som kommer hända också! Maila |
|
|
|
