A Prince´s Confession - 8 |
Kap 8
Ayaka:
Varför rodnade jag? jo visst, han var charmig men…. Plötsligt slog mig tanken då jag såg honom gå ifrån mig. Vad skulle jag göra nu, jag kunde ju fortfarande inte gå hem i det här. Jag höjde blicken igen och såg på honom. Han hade en lång jacka runt höfterna.
”KOU!” ropade jag. Han stannade upp och vände sig sakta om, ungefär som att han undrade i fall jag verkligen ropade på honom.
”Ja..?” sa han. Jag rynkade pannan och gick fram till honom. Jag la händerna över hans höfter för att ta jackan och han ryggade tillbaka.
”Vad gör du?” frågade han lite chockat. Jag satt upp pekfingret emot min haka och kollade på honom.
”Jo, skulle jag kunna få… låna din jacka. Du får tillbaka den i morgon. ” sa jag. han kollade granskande på mig. Varför ska du ha den!? Stod de skrivet i hans ögon men han frågade inte, började bara knyta upp den runt midjan och räckte fram den.
”Smutsa inte ner den bara!” sa han kaxigt. Jag pressade läpparna emot varandra och tog tacksamt emot jackan. Han var nog inte så dum trotts allt.
”Tack.” sa jag. Han nickade emot mig och vände för att gå. Jag kollade efter honom då han försvann. Vem var han? Vart kom han ifrån? Jag släppte honom med blicken och började gå emot porten till lägenheten. Jag tog av kepsen och släppte ut håret, band jackan runt höfterna och stramade åt tröjan lite runt midjan. På avstånd skulle de nog se ut som en vanlig klänning och jag fick hoppas att inte mamma stod i hallen. Jag gläntade på dörren och det svaga ljuset ifrån köket sökte sig ut till det lilla rummet vid ytter dörren.
”Ayaka?” hörde jag min mammas röst.
”Ja. Jag kommer snart ska bara byta om.” sa jag och gick med snabba steg igenom köket och till rummet. När jag stängt dörren skyndade jag mig att gömma undan kläderna och ta på mig en vanlig klänning.
Jag kom ut i köket igen för att äta och mamma kollade på mig ett tag.
”Vad var de för klänning du hade?” frågade hon.
”Em bara någon gammal, men du, jag kanske har fixat ett jobb.” sa jag lite panikfullt för att byta samtalsämne. Och det funkade verkligen. Mamma spärrade upp ögonen.
”Berätta! Vart?” frågade hon.
”Jo alltså, jag var ute och kollade lite idag och en ung man sa till mig att han hade ett jobb men han skulle berätta det för mig om några dagar.. inte än.” sa jag. Mamma såg allvarlig ut.
”Vad var det för en ung man?” frågade hon. Jag blev lite ställd utav frågan.
”Em jo.. jag vet inte riktigt men han är trevlig……. eller han är okej och han sa att jag kunde tjäna mossor utav pengar.” Mamma nickade till mitt svar och såg ut att tänka.
”Ifall det är ett bra jobb med bra betalt så får du gärna ta det, men Ayaka, du måste vara försiktig, om du inte vet vem mannen är så kan han lika gärna vara någon som vill att du ska göra något olagligt jobb.” sa hon. Jag spärrade upp ögonen.
”Du menar som typ prostitution?” frågade jag och lutade mig över bordet. Mamma sänkte ögonbrynen.
”Var bara försiktig och inte naiv, du måste vara helt säker innan du följer med någon okänd man någonstans.” sa hon. Jag nickade och teg. Kou? Visst var han lite skum.. men han verkade inte vara en sådan. Eller? Jag hade ju ingen aning. Han gömde ju massa saker, det märktes.
Men han hade ju sagt att han skulle följa mig på festivalen, då kanske jag skulle få veta mer.
Med en smått orolig känsla la jag mig i sängen. Det mamma hade sagt hade jag inte tänkt på, men det verkade ju som att han trotts allt hade lite hyfs.. eller?
Jag hade satt upp håret med massor utav små hårnålar och tagit på mig min bege, rosa klänning. Mamma skulle ta hand om butiken i dag, efter som att hon lovat mig att få gå på festivalen. Det kändes ändå lite tungt att lämna henne i butiken då jag visste hur mycket hon behövde mig där men tillslut gav jag mig av. Det var eftermiddag och solen stod högt på himlen. Jag började gå ner emot torget där allt skulle hålla till för att se ifall han var där. Det kryllade utav uppklätt folk och jag kisade med ögonen för att se ifall jag kunde hitta Kou. Det var ingen där jag kände igen. Hur skulle jag hitta honom? tillslut kom jag på det. Jag gick igenom torget och ner till vattnet lite längre ner. Det var tomt där men jag kände ändå på mig att hans kulle finnas här någon stans. Och jag hade rätt. Där stod han under ett träd i skydd ifrån solen och kollade ut emot vattnet. Jag smög fram och ställde mig tyst bakom honom utan att säga något.
”Jag hör bättre än du tror.” sa han plötsligt. Jag ryckte till och kollade förundrat på honom.
”Hej.” sa jag sedan och ställde mig framför honom.
”Ska vi gå?” frågade jag. Han kollade upp emot himlen ett tag och sedan tillbaka emot mig.
”Jo de får vi väl göra.” sa han och tillät mig att lägga min hand om hans arm.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fiiiaaas - 3 aug 10 - 19:55- Betyg:  | | haha :D älska<3 | | blackgirl - 9 jun 10 - 01:17- Betyg: | Vad kul xD
Men hon måste lita på "kou" eller shou |
|
|
|
