A different point of view - del 97 |
sissta delen. taaaack ni som har kommenterat! älskar er!! <3<3
Kap 97
Jerobian:
Airis kropp var röd färgad utav blodet och hon låg livlös i Kanames famn. Han skakade henne varsamt och skrek hennes namn. Plötsligt ryckte hon till och kroppen fick sakta men säkert färg igen. Kaname slutade att skrika och kollade storögt och oroligt på henne. Hon satt sig upp och kollade på sina händer. En svagt mörkare färg skred sig över hennes hud och genom hennes hår. Håret var inte lika rött, mer rödbrunt. Hon andades hakigt till och Kaname ryggade tillbaka.
”Airi!” sa han förvånat. Han stängde ögonen och drog in luft.
”Du är människa!” sa han. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag bara stod där som ett fån och var i stort chocktillstånd av hela situationen. Airis ögon vidgades och Kaname drog henne tätt intill sig. Allt kändes som ett trassel på insidan. Hur låg allt till nu? Var Airi okej? Var hon skadad? Mindes hon fortfarande ingenting. Kaname vände ansiktet emot mig men släppte inte Airi.
”Allt kommer bli bra, jag ska berätta allt hon behöver veta! Hon är räddad, hon är människa!” sa han. Dom sista orden nästan viskade han. Kanames ord kändes lite som en lättnad. Han skulle göra allt för att Airi skulle må bra. Jag skulle nog lämna dom ifred. Tänkte jag och vände mig tillbaka emot huset. När jag kom in genom dörren kom Mizuki springande och kastade sig i mina armar.
”Vart gick ni?” frågade jag. Mizuki skrattade lite.
”Jag vet inte, någon konstig vind, du måste följa mig. Jag tror jag råkade låsa in Izumi och Irma.” sa hon och såg både glad och orolig ut.
”hahahahah, eh låt dom vara där!” svarade jag. jag bestämde mig för att lita på att Kaname tog fixade allt med Airi och jag var nästan säker på att Irma och Izumi hade det någorlunda bra, vart dom nu var.
”Får jag lov?” frågade jag lite sarkastiskt och bugade emot Mizuki. Hon log stort och kollade på de dansande människorna omkring oss.
”Hoppas du är bra på att leda!” sa hon och tog min hand.
Kvällen gick fort och vi möttes upp utanför huset. Irma och Izumi hade tagit sig ut och Airi var en tvättad och fin.
”Dags att åka hem!” sa Izumi och drog med handen genom det nu rufsiga håret. Jag kunde inte låta bli att skratta och få vilda gissningar om vad som faktiskt hänt under tiden dom varit inlåsta. Irma sprang fram till Airi.
”Oj, ditt hår!! Vad har du gjort? Det är fint!” sa hon. Airi log osäkert och flackade med blicken. Tanken att alla dessa okända människor var hennes vänner kändes nog lite overklig för henne just nu.
Jag hade sovit hos Yura och tvingade mig mödosamt upp ur soffan på morgonen. Skola igen.
Yura och jag gjorde oss klara och började gå till skolan. Det kändes lite som gamla tider.
När jag kom gående i korridoren kom plötsligt en rödbrun hårig tjej springande emot mig med vidgade ögon och öppen mun. Innan jag han reagera kramade hon mig hårt och utbrast:
”JAG MINNS! JAG MINNS ALLT! JEROBIAN JAG MINNS ALLT!” sa hon över speedat.
”Hur.?” var det enda jag kunde säga. Hennes glädje smittade av sig på mig och jag kunde inte sluta att le.
”Jag tänkte hela natten på vad Kaname hade berättat och plötsligt började allt att klarna. Jag är så glad!” sa hon och hoppade upp och ner.
”Och jag känner mig så levande. Allt är helt….” sa han och viftade med händerna. Allt kändes som en stor lättnad, allt var okej!
När vi kom in i klassrummet hoppade Irma över en bänk och Izumi satt på lärarstolen med fötterna på kateten.
”Jag vet vilka dom är!” viskade Airi glatt och jag skrattade till.
”Vad gör ni?” frågade jag och Irma kollade på mig.
”Leker!” Sa hon glatt och hoppade vidare.
Vid lunchen satt alla som vanligt runt ett bort och Airi tog stolt fram matlådor till alla.
”Jag minns!” sa hon igen och kollade på mig. Izumi satt upp armbågarna på bordet och kollade på oss.
”Det är jul lov snart!” sa han med en menande ton. Vi nickade för att få honom att fortsätta.
”Jag har paxat att få hyra en stuga i en skidbacke, ifall ni vill åka.” sa han. Irma spärrade upp ögonen.
”JA! Alla på skidsemester, bor i samma stuga och har det mysigt!” utbrast hon. Det lät som en jätte bra ide. Izumi slog ihop händerna.
”Då säger vi så, jag betalar för dig!” sa han till Irma och blinkade.
”Va nej, jag kan betala själv!” svarade hon och plötsligt hade dom börjat tjafsa. Airi log lite.
Så då blir det skidsemester med gänget under jullovet. Tänkte jag.
”Okej förresten!” sa Airi.
”Jag är förlovad med Kaname!” sa hon och såg ut att spricka utav iver. Irma slutade tvärt att snacka med Izumi och kastade sig på Airi.
”ÄR DET SANT!” ropade hon och kramade henne. Ett kackel av över glada röster fyllde salen och Airis kinder blossade röda av lycka.
Plötsligt var allt så bra som det kunde bli. Vi var nog ett lite blandat gäng men vi gick bra ihop och jag skulle inte byta mitt liv emot någon annans i världen.
de finns några extra delar, typ vad hände efteråt men vet inte, kanske lägger upp dom ;) tack till alla som kommenterat!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | pinnet - 2 jun 10 - 14:36- Betyg:  | | shit, har last alla delarna pa tre dar nu, kunde inte sluta!! snalla lagg upp d resterande delarna, ja vill bara ha meeer! sjukt bra!! | | blackgirl - 1 jun 10 - 01:29- Betyg: | Min önskan är uppfylld! x3
Jag hoppas verkligen att ni lägger upp extra delarna
Jag älskar er med <3 |
|
|
|
