A different point of view - del 95 |
Kap 95
Irma:
Daniela log emot mig. Det kändes nästan konstigt att få veta så mycket nytt om Izumi. Jag behövde nog smälta det ett tag. Det kändes konstigt att jag hade blivit rädd för Izumi men verkligheten hade kommit så plötsligt. Han var en vampyr, en blodtörstande varelse som kunde äta upp mig närsomhelst. Men inte trodde jag väl det om Izumi? Nej. Men hela den här vampyr saken hade bara känts som något overkligt spännande och jag visste egentligen inte om att jag lekte med elden. Izumi levde säkert till stor del på blod, jag hade alltid sett honom som en människa, nästan som att vampyr grejen bara var någon slags cosplay, rollspels roll eller liknande. Man han var verkligen en vampyr och det syntes tydligt då han blev arg. Jag rynkade näsan och kollade ut i den ljusblå gnistrande fontänen. Izumi hade säkert bara blivit arg på mig för att han var rädd om mig. Så sa alltid min pappa efter att han hade varit sur. Om jag till exempel hade sprungit ut i vägen utan att se mig för, hade pappa blivit jätte arg. Men det var för att han brydde sig om mig, han ville inte att något skulle hända. Jag suckade lite. Varför var jag så dum i huvudet? Jag älskade verkligen Izumi och jag visste att han älskade mig med. När jag ser honom ska jag kyssa honom så mycket jag kan. Tänkte jag och log svagt. Fotsteg hördes mot stenplattorna och jag kollade upp. Det var Airi, Kaname, Mizuki och Jerobian som kom.
”Vad gör du här ensam?” frågade Airi och satt sig bredvid mig. ”Tänker.” svarade jag kort. lampornas ljustsken i fontänen minskade i styrka och ett mysigt ljus flöt ut i vattnet. Mizuki satt sig på min andra sida och kollade på mig.
”Har det hänt något?” frågade hon. Jag suckade lite. ”Bråkade lite med Izumi, fast det mesta var nog mitt fel.” svarade jag. Jerobian stod framför mig och la armarna i kors. ”Var är Izumi då?” frågade han. När han sa det kollade jag upp och kunde se en lång, bredaxlad, blond kille komma gående.
”em.. där!” sa jag och pekade upp mot huset. Alla vände sig om och kollade upp på honom.
Han hade händerna i fickorna och gick sakta fram till oss. Det såg ut som att han ville säga något men han förblev tyst. Jag reste mig upp och gick fram till honom. Han var framme vi fontänen och det tog mig bara två steg att stå precis framför honom. Jag slöt armarna om honom och tryckte honom så nära att bara han kunde höra mig då jag viskade.
”Förlåt.” sa jag emot hans öra. Hans starka armar omslöt mig.
”Förlåt.” viskade han tillbaka. plötsligt var jag så överdrivet tacksam till Kanames mamma, så att jag kramade Izumi hårdare. Han hade varit död om inte hon hade gjort honom till vampyr. Izumi, Izumi, Izumi. Tänkte jag. Han hade varit människa precis som jag. Men nu var han vampyr. Min vampyr.
Han skulle inte göra mig illa, anledningen till att han var arg var ju för att han ville skydda mig. Jag fick ändå lite lust att retas med honom och släppte taget. Jag ställde mig bredbent och försökte se manlig ut samtidigt som jag kaxigt sa:
”Men du får sluta hålla på och viska med andra brudar, mannen!” Izumi höjde på ett ögonbryn.
”Du får sluta springa efter flörtiga vampyrer.” sa han.
”Jaha.” svarade jag. ”Bäst jag håller mig undan dig då.” sa jag. Airi skrattade till och puttade Izumi i ryggen. Hon puttade nog hårdare än hon tänkt och Izumi var inte beredd. Han tog ett stapplande steg fram och puttade nästan ner mig i fontänen. Så jag tog snabbt tog i hans kavaj för att inte falla. Men Izumi som inte hade återfått balansen drogs med av mig rakt ner i fontänen. Ett ljudligt plask hördes och inte långt efter skrattade alla runt om oss. Jag satt mig chockat upp och kollade på Izumi. Vi var genomblöta och håret slickade sig ner i min panna. Izumi såg däremot riktigt sexig ut. Han log lite och vände överkroppen över mig.
”Eh det är ju bara vatten.” sa han och kysste mig. Jag fnissade till lite och besvarade hans kyss. Vattnet var lite kallt men värmen från Izumis kyss fick mig att koka. Han höll handen över mitt käkben och tryckte mig emot sig. Jag märkte hur Airi tog upp mobilkameran och tog ett kort på oss men jag orkade inte bry mig… eller en aning brydde jag mig nog, för jag kunde inte låta bli att hålla upp handen för kameran, fast utan att lämna något mellanrum från Izumis läppar.
Jerobian:
Balen hade verkligen börjat komma igång och alla hade satt sig runt ett runt bord. Izumi och Irma hade fått torka sig, från sin lilla fontän dykning och det mesta verkade lugnt. Vi hade till och med fått mat, fast att det egentligen inte serverades på en vampyrbal. Izumi harklade sig och vände blicken emot Irma.
”Det finns nått jag vill visa dig.” sa han. Irma vidgade ögonen och nickade. Izumi kollade sedan upp på Kaname.
”Men jag behöver Kanames hjälp för att komma in dit.” sa han. Kaname verkade förstå vad han menade och nickade svagt.
”Kan alla gå dit?” frågade Irma.
”Visst.” svarade Izumi. Irma tog tag i Mizukis arm som satt på sidan om henne och vi alla stälde oss upp. Men precis innan vi skulle gå tog Airi tag i mina kläder för att stanna mig.
”Jag skulle bara vilja prata lite med Jerre.” sa hon till dom andra.
Jag följde Airi ut på en utav balkongerna och vi lutade oss lite emot räcket. Himlen var mörk, mörk blå och stjärnorna syntes tydligt. Airi såg nästan lite bekymrad ut och kollade fundersamt ut emot den stora trädgården.
”Vad var det du ville säga?” frågade jag och vände blicken emot henne. Hon tog satts för att börja prata och kollade på mig.
”Jo…” började hon.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 1 jun 10 - 00:51- Betyg:  | | Alltså om ni gör något dumt nu då *pip* erhm... Jag diggar izumi och irma i fontänen x3 |
|
|
|
