A different point of view - del 93 |
Kap 93
Irma:
Det kryllade av uppklädda fina människor.. vampyrer. Jag sprang fram till Mizuki och Airi när jag såg dom och kramade dom. Bara en sådan sak var ett tecken på min förändring sedan jag börjat umgås med dom. Jag kramade aldrig någon förut. ”Vad fina ni är!” sa jag och dom snurrade ett varv för att visa alla sidor av klädseln. Mizuki snurrade på fingret åt mig och jag snurrade ett varv själv. Vi pratade om huset och folket ett tag innan Izumi la sin hand om min midja. Han knyckte med nacken och jag vinkade åt dom andra. Vi gick fram till ett bord med drinkar och Izumi tog ett glas. Jag kisade med ögonen och kollade på drycken. ”Vin?” frågade jag. Izumi rynkade lite på näsan. Då spärrade jag upp ögonen. ”Blooood!” sa jag och höll upp ett finger. Han nickade svagt och drack ur glaset. Jag kollade intresserat på. Vätskan såg tjock ut och själva tanken på vad det var kändes så konstig. ”Är det från människor?” frågade jag. ”En del.” svarade han. ”Men det är oftast inte från levande människor, vi försöker få tag i blod på ett diskret sätt och att bita någon är inte diskret.” sa han. ”Fast vissa har blod givare, såna som låter oss dricka deras blod.” sa han sedan. Han slickade sig runt munnen och jag kunde se en av hans vassa hörn tänder när han lyfte lite på överläppen. Jag kunde inte låta bli att tycka att det såg sexigt ut. ”Har du någon blodgivare?” frågade jag men Izumi skakade på huvudet. ”Har inte haft det på länge nu.” svarade han. Jag undrade hur det skulle kännas, kanske kunde jag bli hans blodgivare. Det skulle vara spännande och jag fick för mig att det skulle kännas intimt. Men det kanske gjorde ont. jag frågade inget, nickade bara. Jag kollade mig omkring, det fanns ingen mat. Det var tur att jag hade ätit nyss. En lång blond tjej kom fram till oss och kollade på Izumi. ”Hej där Blondie.” sa hon lekfullt med blicken fäst på honom. ”Hej detsamma.” svarade han med mycket mindre entusiasm. Hon vände blicken emot mig när hon märkte hur nära jag stod. ”Är hon med dig?” frågade hon Izumi. Han nickade och drog mig lite närmare. Den blonda flickan stängde ögonen och drog in luft genom näsan. ”mmm jag fattar.” svarade hon. ”Nej det gör du inte.” svarade Izumi och lät lite uttråkad. Den blonda flickan höjde på ett ögonbryn. ”Men du Izumi, vi ses snart, jag ska bara snacka med någon.” sa hon och försvann in bland alla andra. ”Vad gör man på en vampyrbal?” frågade jag. Izumi kollade på mig och såg lite borttappad ut ett tag. Sedan ryckte han till sig och kollade bort. ”Typ som en vanlig bal, fast lite andra saker också…. Oviktiga..” la han till på slutet. Jag förstod att han undanhöll något men trotts min nyfikenhet så frågade jag inget. Jag märkte hur ett par killar sneglade emot oss. Kanske kände dom doften av mig, att jag var människa. En utav killarna fixade till kavajen och kom fram till oss. Det svarta håret var tagigt struket över ansiktet åt ett håll och dom gul, gröna ögonen lyste mellan hår testarna. ”Zacharias.” sa han och kysste min hand. Jag kollade storögt och häpet på honom. Innan jag hann svara drog Izumi bort min hand och kollade ilskt på killen. Han kollade upp på Izumi och mötte hans blick.
”Izumi?” sa han med högfärdig ton. Izumi svarade inte men på något konstigt sätt var det som att dom kommunicerade i alla fall. ”Hon är alltså med dig.” sa Zacharias tillslut. ”Vad synd.”
Izumi sa fortfarande inget men han kollade mordiskt på honom. Zacharias nickade artigt och bugade sig innan han vände om och gick. ”Varför gjorde då så där?” frågade jag. ”Gjorde vad? Jag har inte gjort något.” svarade Izumi irriterat. Ja han hade ju rätt, han hade inte gjort något men han hade i alla fall fått iväg honom. ”Han verkade ju trevlig.” sa jag och kollade ut bland folket för att se om jag kunde se honom. Izumi fnös lite. ”Du är för naiv. Zacharias är en riktig kvinnokarl som förför unga människotjejer för att få dom i säng.. och inte i säng som för att ligga med dom, utan för att dricka deras blod.” sa han surt och kollade bort som för att se att han inte var i närheten. Jag öppnade munnen och såg ut som en guldfisk. ”Jahaa..” var det enda jag kunde säga.
Vi gick runt ett tag och Izumis hand låg alltid runt min midja. Han var verkligen överbeskyddande. Men han visste ju mer än mig på den här biten… fast det gjorde han ju överlag på allt men jag var i alla fall väldigt ovetande om vad som egentligen föregick omkring mig. En kort tjej med brunt lockigt hår skuttade fram till Izumi och hälsade glatt. Hon frågade frågan som alla ställt tidigare om mig och kollade sedan lite skeptiskt på mig. ”Ska du äta henne?” viskade hon högt till Izumi. ”Nej han ska inte äta mig! Kan alla sluta tro det! Ser jag ut sen hans mat?” röt jag åt henne. Hon kollade chockat och lite överrumplat på mig. Izumi skrattade. ”Och det är därför jag älskar henne!” sa han åt mitt bitchiga utbrott. Den korta tjejen kollade nästan lite avundsjukt på mig. Sedan granskade hon Izumi från topp till tå. Tyckte hon om honom? ”Izumi.” sa hon och viftade med pekfingret för att få honom närmare sig. Hon ställde såg på tå och viskade något till honom emot hans öra. Jag kollade bara irriterat på. Hon pratade länge. Kunde hon sluta viska med min kille?!! Tänkte jag argt. Jag blickade ut över omgivningen omkring mig och fick ögon kontakt med Zacharias igen. Han log charmigt emot mig och vinkade. Jag fnös lite åt honom med tanke på vad Izumi hade sagt. Mig skulle han i alla fall aldrig kunna få. Izumi snackade fortfarande med den brunhåriga tjejen och dom såg ut att vara i en djup diskussion. Jag tyckte inte om den där lilla saken. Hon hade något i bakhuvudet. Surt kollade jag bort igen och Zacharias mötte upp min blick från andra sidan rummet igen. Han vinkade åt mig att komma dit. Min blick for mellan honom och Izumi ett tag. Jag kanske i alla fall kunde snacka med den där kvinnokarlen ett tag i stället för att stå här och vara sur. Zacharias log brett åt mig när han såg att jag var på väg emot honom. Hans vänner lämnade honom och han kollade gillande på mig när jag kom fram. ”Så vad heter du?” frågade han. ”Irma.” svarade jag lite känslokallt. Han nickade. ”Är du tillsammans med Izumi?” frågade han. ”Ja.” svarade jag. hon kastade en lite orolig blick emot Izumi innan han kollade på mig igen. ”Izumi? Har han några känslor?” frågade Zacharias. Jag rynkade näsan. ”Ibland inte.” sa jag. ”Du kan alltid komma till mig om du vill ha känslor.” sa han och log oskyldigt. Jag lyfte bara på ett ögonbryn åt honom. ”Jasså. Vad kan du göra då?” frågade jag lite kaxigt. Han såg ställd ut utav frågan men log sedan. ”Jag improviserar, allt finns här.” sa han och höll handen emot hjärtat. Jag skrattade till lite. ”Okej.” sa jag. ”Izumi verkar inte ge dig någon uppmärksamhet.” sa han. Jag kollade surt tillbaka emot Izumi. Vad var det dom snackade om egentligen??!! ”Nej inte för tillfället.” sa jag buttert. Zacharias ögon synade mig och hans ögon vilade länge på min bröstkort. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, stod bara stilla och tyckte att det var lite obehagligt. Sedan kollade han upp på mig. ”Du har en jätte vacker klänning.” sa han. ”Men din hals ser så ensam och försvarslös ut.” jag spärrade upp ögonen. Skulle han äta upp mig nu? Tänkte jag. ”Ett halsband skulle bli fint.” sa han sedan. Jaahaaa. Tänkte jag, det var det han menade. Jag hade glömt halsbandet som fortfarande låg på skrivbordet hemma. Han stoppade ner handen i kavaj fickan och tog upp en silver kedja med en ljust blå sten i. ”Det är min systers men hon bad mig ta hand om det eftersom att hon kom på mitt under balen att det inte passade till hennes klänning.” sa han. Hans leende var verkligen vitt, och han log väldigt mycket. ”Du kanske vill pröva det? Det passar nog jätte bra till din klänning.” sa han och höll upp det. Jag han inte svara innan han böjde sig fram emot mig och hans kalla händer snuddade vid min nacke. Han var onödigt nära mig för att bara sätta på ett halsband och jag pressade ihop ögonlocken med tanken: nu är jag körd, han kommer att äta upp mig. Jag kunde känna hans andedräkt emot min hals. Men skulle det inte bli jätte konstigt om jag ryckte mig loss och bort ifrån honom. Tänk om han inte hade tänkt göra något.. plötsligt ryckte Zacharias till och flyttade sig ifrån mig med handen på huvudet. Någon hade slått honom lite över pannan, och den någon var Izumi.
”har du svårt att förstå! Låt henne vara och stick här ifrån!” skrek han. Zacharias kollade irriterat upp på Izumi men käftade inte emot. Han gick bara där ifrån utan ett ord. Det var många som verkade ha respekt för Izumi. Jag kollade lite glatt upp på Izumi man han mötte min blick med en iskall och arg blick. ”Du ä ju helt dum i huvudet! Jag sa ju åt dig vem han var!! Och du får inte lämna min sida, du vet ju vad det är för folk här!” skrek han. ”Men du snacka ju bara så intimt med den där söta lilla brunetten och jag orkade inte stå där och kolla på er!” skrek jag tillbaka. Izumi var så arg att tänderna syntes tydligt och när han skrek väste det mellan hans käkar. Det gjorde mig nästan rädd och jag ryggade omedvetet tillbaka. vampyrer… han var ju också en av dom. Och han var den läskigaste vampyren jag hade sätt hittills.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 29 maj 10 - 20:07- Betyg:  | | Haha dom ska då alltid jävlas med varandra xD |
|
|
|
